Brännässla

Urtica dioica

NÄSSELVÄXTER

Urticaceae

Brännässlan är en mångsidigt användbar nyttoväxt, men kanske tänker man i första hand på de brännande utslag som den vid beröring framkallar på huden. Smärtan förorsakas av en vätska som finns i nässlans brännhår. När spetsarna på dessa hår bryts av tränger de in i huden, och i vätskan som då sprutas in ingår acetylkolin och histamin som framkallar en inflammation i det lilla såret.

Men av de späda skotten kan man tillreda en god soppa, rik på bl.a. järn. Och tidigare användes fibrerna av brännässlan till framställning av ett lärftliknande tyg - nässelduk. Dessutom har både brännässlan och dess släkting etternässlan, Urtica urens, fått stor användning som medicinalväxter. Arvid Månsson skriver i "Een mykit nyttig Örta Book" (1637) att nässlan har 41 dygder, dvs. att den hjälper mot så många krämpor. Bl.a. uppger han att nässelfrö med honung och vin "är gott för den gamla hosta". Förr praktiserades piskning med nässlor mot bl.a. gikt och reumatism och som behandling av mentalsjuka. Nässlor har även använts i hårvatten mot skallighet, med tvivelaktigt resultat!

Förekomst: Allmän över hela landet på fet. kväverik jord, ofta vid bebyggelse.

Kännetecken: Flerårig ört, kan bli 50-150 cm hög. Stjälkar ogrenade. Speciella han- och honplantor. Blad motsatta, skaftade, äggrunda -hjärtlika, tillspetsade och sågade; hårklädda, till stor del med brännhår. Vid bladfästena sitter små stipler. Blommor gröna (juli- augusti), i yviga hängande blomställningar. Både han- och honblommor innehåller 4 hylleblad.

Använda växtdelar: Hela ovanjordiska delen av växten. Jordstam och rot.

Innehållsämnen: Hög halt klorofyll, upp till 60 % i ovanjordiska delen (utgångsmaterial för industriell klorofyllextraktion). Vitamin C, järn. I färsk växt även histamin, acetylkolin, myrsyra. Rotens aktiva ämnen ej kemiskt kända.

Medicinsk verkan: Ovanjordiska delen är vid invärtes användning blodbildningsökande, urindrivande, svagt blodsockersänkande. Använd utvärtes ökar den hudgenomblödningen. Roten urindrivande, blåssammandragande.

Användning: Invärtes vid anemi, ödem, diabetes. Utvärtes vid reumatiska åkommor.