Hyoscyamus

Bolmört

Förekomst: Bolmörten hör till familjen Solanaceae och står nära Belladonna, Stramonium, och Mandragora. För tinkturen tas heta den färska blommande växten.

Toxikologi: De verksamma ämnena är alkaloiderna 1-hyoscyanlin och d-hyoscyamin, I-scopolarnin och atropin. Den i jämförelse med Belladonna höga scopolaminhalten gör att förlamningssymtomen står i förgrunden. Det centrala nervsystemet retas höggradigt men nästan utan febersyrntom. Retningen yttrar sig i delirier med stor rastlöshet och förvirring i kombination med pratsjuka och obscent beteende, stor misstänksamhet och svartsjuka. Därpå följer kramp i de övre luftvägarna och darrning i hela kroppen. Den övervägande scopolarnineffekten yttrar sig också i Flyoscyamusförgiftningens relativa smärtfrihet. Därför användes Hyoscyamus redan under medeltiden som narkotikum. Förlamningen drabbar i huvudsak blåsa och ändtarm.

Etiologi: Följd av förargelse med ångest, känslorörelse, skräck, bekymmer. Följd av

kärleksbesvikelse hjärntraurna, narkos.

Modaliteter: Sämre: nattetid (hosta), att ligga ned, under menstruation, beröring, tröst, musik.

Bättre: att få vara ifred.

Konstitution: Blek, kall, torr, pratsjuk, obscen, rädd för gift, svartsjuk.

Indikationer: Delirier, hallucinationer, maniska tillstånd (beprövad), exhibitionism, hysteri, icke inflammatoriska hjärnsjukdornar, chorea minor, amningspsykos, epilepsi med cri encephalique och efterföljande djup medvetslöshet, nymfomani, pavor noctumus, rethosta, singultus, ofrivillig avgång av urin och avföring.

Potens: D12 - M.

Jämförelse: Belladonna, Lachesis, Agaricus, Stramonium, Veratrum.