Belladonna

Förekomst: Atropa Belladonna hör till familjen Solanaceae och förekommer bl.a i syd- och mellaneuropa. Belladonna är nära släkt med Hyoscyamus, Stramonium, Mandragora, Capsicum, Dulcamara och Tabacum. Läkemedelsbilden visar likheter med de tre förstnämnda medlen.

Toxikologi: Bestämmande för giftverkan är alkaloiderna hyoscyamin, scopolanmin, atropin, belladonin och scopin. Atropin ger belladonnaeffekten dess övervägande karaktär. Atropin är en antagonist till acetylkolin och pilocarpin. Atropin är bl.a. pupillvidgande och ökar trycket i ögongloben, pulsfrekvensen ökar och bronkerna utvidgas. Körtlar och slemhinnor inskränker sin sekretion och det uppstår en besvärande torrhetskänsla i strupen. Allmänt kan man säga att vid förgiftning föregås varje förlamning av en funktionsstegring. Detta blir speciellt tydligt på det nervösa planet, där man först iakttar livlighet, pratsjuka och delirier med våldsamhet och raseri. Så småningom viker symtomen för apati och sömnighet.

Etiologi: Följd av ångest, skräck, vrede, upprörda sinnen, solsting, förkylning, hjämhinneretning, drag på huvudet, tandsprickning, epilepsi.

Modaliteter: Sämre: plötsligt på kvällen, i sängen, på natten, sol och hetta, väta och kyla, drag, tryck, beröring, att lyfta, att böja sig framåt. Bättre: vila, mottryck, att böja sig bakåt, massage, frisk luft.

Konstitution: Röd, varm, ångande fuktig, kraftig, orolig, retlig, argsint, omtöcknad, letargisk.

Indikationer: Meningit, epilepsi, neuralgier med pulserande smärtor, akuta inflammationer, Basedow, stomatit, scharlakansfeber, akut blåskatarr, erisypelas, begynnande furunkel (glänsande röd), lumbago, tortikollis (beprövad).

Potens: D6 - D30.

Jämförelse: Bryonia, Apis, Lachesis, Gelsemium, Mandragora, Hyoscyamus, Stramonium.