Från körsång till andningspedagogik
Stoughs ursprungliga arbetsfält var sången. Där ställs en konkret fråga: hur kan luft bli en bärande, sammanhängande röst utan att talaren eller sångaren behöver pressa? Enligt MDH:s egen historieskrivning började han 1958 arbeta med patienter med emfysem vid amerikanska veteransjukhus. År 1965 bildade han och Reece Stough The Stough Institute of Breathing Coordination. Samma källa beskriver arbete med amerikanska löpare inför OS i Mexico City 1968. Detta är metodmiljöns redogörelse; originalmaterial som visar förbättrade patientutfall eller idrottsprestationer har inte kunnat verifieras här. [1]
Historien förbinder därmed två arbetsuppgifter: att använda utandningsluft till röst och att underlätta andningsarbetet hos människor med begränsad lungfunktion. Likheten är rörelsen av luft genom ett samordnat system. Skillnaden är betydande: en sångteknisk svårighet och skadad lungvävnad är olika problem. Erfarenheter från det ena sammanhanget kan öppna frågor i det andra, men ger inget automatiskt svar på dem. [1; egen jämförelse]
I Stoughtraditionens pedagogik fick utandningen och den efterföljande, mindre framtvingade inandningen en framträdande plats. Det framgår bland annat av sångpedagogen Karen Saillants egen framställning. Hennes beskrivning betonar att onödig viljemässig anspänning kan störa arbetet. Den pedagogiska riktningen är att förändra hur personen använder andningen, snarare än att lägga ytterligare kraft ovanpå ett redan ansträngt mönster. [3]
Vad tillkom med Martin och De Haas?
Lynn Martin beskriver i en självbiografisk artikel ungefär 25 års studier hos Stough fram till hans död 2000. Under hans sista tio år bistod hon också med informationsprojekt. Hon skriver uttryckligen att han aldrig formellt utbildade eleverna till efterträdare. Hennes senare undervisning byggde därför både på erfarenheterna hos honom och på egna tillägg. [2]
Ett sådant tillägg var ideokinesi: arbete med anatomiskt förankrade föreställningsbilder om rörelse. Martin ville förena andningen med förståelse för kroppens delar, deras relationer och elevens ökande självständighet. Hon daterar samarbetet med Robin De Haas till 2006. Deras MDH, Martin–De Haas, bör därför förstås som en vidareutveckling med egen lärarutbildning, inte som ett oförändrat och standardiserat Stoughprotokoll. Martins berättelse är förstahandsstöd för hennes egen utvecklingslinje. [1,2]
Även andra lärare har fört erfarenheter från Stough vidare. Kombinationer med exempelvis Alexanderteknik behöver beskrivas som särskilda upplägg. Här avses Stoughs utvecklingslinje, inte generell diafragmaandning, boxandning eller samordning mellan andning och sväljning. Det är också något annat än intensivvårdens arbete när en patient ska klara andningen utan respirator. En studie kan därför inte hänföras till Stough eller MDH enbart genom ett liknande metodnamn. [1–3]
Ett svenskt dokumentationsspår finns hos arrangören ACR Europe Connect. På dess sida för 2019 rapporteras att Barbara Tanze höll workshops i breathing coordination i Stockholm. Uppgiften belägger arrangörens beskrivning av verksamhet här, men fastställer varken första svensk användning eller metodens svenska omfattning. Sidans engelska institutionsnamn räcker heller inte för att säkert identifiera ett visst svenskt lärosäte. [4]
Vad görs konkret?
MDH beskriver en följd där eleven först lokaliserar en kroppsdel och lär känna dess funktion, därefter utforskar spänning och samordning, arbetar med andning och slutligen prövar förändringen i en aktivitet. Beröring och föreställningsbilder kan ingå. Webbplatsen beskriver sina workshops som pedagogiska och experimentella, inte terapeutiska. Det anger verksamhetens egen inramning, inte en oberoende bedömning av effekt eller säkerhet. [1,2]
I Saillants version finns exempelvis tyst artikulation: personen formar ord eller räkning utan röstljud. Hon beskriver också röstfraser tillsammans med gång eller armrörelser. Målet i hennes undervisning är att undvika att andningen låses när ljud eller rörelse tillkommer. Detta är exempel från hennes förmedling av traditionen, inte en gemensam instruktionsmanual för alla efterföljare. Tyst artikulation ska här skiljas från ansträngd viskning. [3]
Skillnaden mellan en rörelseuppgift och en anvisning att maximera ett mått är central. Att uppmärksamma bröstkorgens rörelse betyder exempelvis något annat än att försöka göra bröstkorgen så stor som möjligt. Att låta en ton fortsätta med mindre upplevd ansträngning är en annan uppgift än att hålla tonen längst. Samma yttre resultat kan nås genom olika förändringar, vilket gör återkopplingen från både röst och kropp viktig. [5,7; egen pedagogisk jämförelse]
För en läsare är det därför mer informativt att veta vad läraren faktiskt gör än att enbart känna till metodnamnet. Beröring, anatomisk förklaring, tyst artikulation, tonbildning och rörelse är skilda inslag. De kan också förekomma i olika kombinationer. Deras möjliga bidrag blir tydligare när man följer hur luft, muskler och sinnesinformation hänger ihop.
Hur går ett andetag till?
Diafragman är en kupolformad muskel mellan brösthålan och bukhålan. När den drar ihop sig sänks den, samtidigt som bröstkorgens rörelse bidrar till att öka utrymmet kring lungorna. Trycket inne i lungorna sjunker då i förhållande till omgivningen och luft strömmar in. Att magen kan röra sig utåt betyder att bukens innehåll förskjuts när diafragman sänks; luften kommer till lungorna, inte till magen. [5]
Vid lugn utandning avtar inandningsmusklernas aktivitet. Lungornas och bröstkorgens elastiska egenskaper bidrar till återgången och luft strömmar ut. Bukmuskler kan tillföra kraft när utandningsuppgiften kräver mer arbete. Diafragmans vanliga sammandragning är däremot ett inandningsarbete, inte en kraft som aktivt pressar den uppåt för att tömma lungorna. [5]
Detta preciserar traditionens tal om att utveckla diafragman genom utandningen. En förändring kan gälla när muskler aktiveras, hur mycket de bromsar en rörelse eller hur rörelsen fördelas. Sådan samordning är något annat än att diafragman skulle fungera som en uppåtgående utandningspump. Metodmiljöns formuleringar om diafragman behöver läsas med den skillnaden bevarad. [1,5,8]
Andningen förenar automatisk reglering med viljemässig påverkan. Kroppen anpassar andningen efter bland annat behovet att föra bort koldioxid, medan tal, sång och andra uppgifter tillfälligt formar förloppet. Därför är motsatsen mellan ”helt naturlig” och ”medvetet styrd” andning för enkel. En person kan lära sig en uppgift utan att behöva styra varje muskel separat, men uppgiften samverkar fortfarande med kroppens reglering. [6]
Hur mycket luft som förflyttas beror både på andetagens storlek och på hur ofta de kommer. Långsammare andning kan därför flytta lika mycket luft om andetagen samtidigt blir större. Att ett mönster känns lugnt räcker inte för att avgöra hur koldioxiden förändras. Inte heller ger en särskild andningsfrekvens i sig besked om hur väl luftflödet passar en röstfras. [5,6; fysiologisk härledning]
Varför blir rösten en del av arbetet?
Röst uppstår när luftströmmen från lungorna samverkar med stämbandens vibrationer. Ljudet formas vidare av hålrummen i svalget, munnen och näsan. Andningen tillför därmed en del av förutsättningarna, men rösten beror också på vad som händer i struphuvudet och ovanför det. Ett problem med röstens klang eller uthållighet kan inte på förhand lokaliseras till diafragman. [7]
En enkel jämförelse är samma talfras uttalad på olika sätt. Om mindre luft läcker förbi stämbanden kan frasen tänkas räcka längre utan att personen först tagit in mer luft. Om röststyrkan samtidigt ändras blir jämförelsen en annan. En längre fras visar därför inte ensam bättre andningskapacitet. Exemplet illustrerar att luftförråd, luftflöde och ljudbildning måste passa ihop; det beskriver inget uppmätt MDH-resultat. [7,8; egen fysiologisk härledning]
Under röstbildning behöver trycket under stämbanden, det subglottiska trycket, anpassas till uppgiften. Vid vissa förhållanden kan fortsatt aktivitet i inandningsmusklerna bromsa den elastiska återgången. Vid andra behövs mer utandningsarbete. Samordning betyder därför inte att alla muskler ska slappna av samtidigt eller alltid röra sig åt samma håll. [8]
Traser och medarbetare undersökte sju professionella klassiska sångare med rörliga magnetkamerabilder. Vid nedåtgående tonhöjdshopp sågs en kort rörelse i inandningsriktning framför allt i diafragmans bakre del, medan andra delar fortsatte i utandningsriktning. Det stöder att andningsapparatens delar kan regleras olika under sång. Deltagarna låg i kameran, och tryckundersökningen gjordes separat med en annan ljuduppgift. Studien visar därför inte hela tryck–rörelsekedjan samtidigt och prövar ingen Stough- eller MDH-undervisning. [8]
Röstuppgiften kan i detta ljus förstås som både handling och återkoppling. När eleven ändrar något i kroppsanvändningen hörs samtidigt ett resultat. En lättare ljudstart skulle kunna göra ett alternativt rörelsesätt lättare att känna igen. Om det sedan går att använda i tal eller sång är en möjlig inlärningsväg, inte en redan visad klinisk förklaring till metoden. [1,7–9; egen syntes]
Hur kan beröring och kroppsuppfattning bidra?
En lärares hand på bröstkorgen når först hud och ytliga vävnader. Den håller inte direkt i diafragman. En tänkbar pedagogisk funktion är i stället att ge en tydlig plats att rikta uppmärksamheten mot: var märks rörelsen, när börjar den och vad händer när rösten tillkommer? Den möjliga förändringen går då via uppfattad information och personens rörelsesvar, snarare än genom att handen mekaniskt placerar en inre muskel rätt. [2,9; egen härledning]
Den tänkta kedjan kan beskrivas stegvis. En person märker ett återkommande sätt att hålla eller spänna sig under en viss röstuppgift. Beröring eller en anatomisk bild ger en annan referens för rörelsen. Personen prövar ett annat sätt att utföra uppgiften och jämför känslan och ljudet. Om det alternativa sättet blir lättare att återfinna kan användningen förändras. Att varje led är begripligt innebär dock inte att hela kedjan har demonstrerats för Breathing coordination. [2,7,9; hypotes]
En parallell från talets rörelseinlärning
Tremblay och medarbetare gav försökspersoners käkrörelser en mekanisk störning under tal. Störningen förändrade rörelse och kroppslig återkoppling utan motsvarande mätbar eller hörbar förändring av talets ljud. Deltagarna anpassade successivt rörelserna. Försöket visar att talmotoriken kan ta hänsyn till hur rörelsen känns, även när örat inte rapporterar ett tydligt ljudfel. [9]
Det gemensamma med den föreslagna pedagogiska kedjan är att rörelsen kan läras genom annan information än enbart ljudet. Skillnaden är att forskarna påverkade käken med en bestämd mekanisk belastning. Lätt beröring över revbenen och föreställningar om andning är andra insatser. Parallellen gör en möjlig inlärningsprincip begriplig, men överför varken försökets effekt eller dess exakta mekanism till MDH. [9]
Anatomiska föreställningsbilder tillför ytterligare en skillnad: eleven tänker på en rörelse som kanske inte går att känna direkt. Bilden kan tänkas hjälpa till att välja en annan handling, men är ingen inre mätapparat. Att uppleva att diafragman ”släpper” fastställer exempelvis inte vilken muskel som ändrade aktivitet. Upplevelsen kan vara användbar i undervisningen samtidigt som dess anatomiska tolkning förblir osäker. [2; egen avgränsning]
Uppmärksamhet kan också förändra det som observeras
Att följa andningen är inte alltid en neutral avläsning. Farb och medarbetare studerade uppmärksamhet på andningen hos personer med respektive utan mindfulnessutbildning. Trots instruktionen att inte avsiktligt ändra rytmen andades den utbildade gruppen långsammare under uppgiften och visade större utslag i mätbandet kring bålen. Bandets utslag var inte en direkt mätning av luftvolym i liter. [10]
För Breathing coordination ger detta en begränsad men relevant möjlighet: själva uppmärksamhetsuppgiften kan bidra till ett annat andningsmönster. Studien prövade varken MDH eller förbättrad röst och fastställer inte att deltagarna uppfattade kroppen mer korrekt. En förändrad känsla, ett ändrat andningsmönster och en mer träffsäker kroppsuppfattning är tre skilda resultat. [10]
Lärarkontakt, förväntan, ett lugnare sammanhang och tillvänjning till uppgiften kan också tänkas bidra. Dessa möjligheter behöver varken användas för att avfärda upplevelsen eller tillskrivas hela förändringen. När flera inslag ändras samtidigt går det inte att avgöra deras bidrag bara genom att personen känner sig bättre efteråt. Det gäller även när den föreslagna förklaringen handlar om diafragman.
Finns ett enda rätt samordningsmönster?
Bröstkorg och buk är kopplade genom andningsapparaten, men deras rörelser behöver anpassas till uppgiften. Higashino och medarbetare undersökte 16 friska vuxna som följde olika andningsrytmer med metronom och munspel. Vid lägre frekvenser rörde sig bröst och buk vanligen mer samtidigt. Vid högre frekvenser förändrades förhållandet på olika sätt hos olika personer. Den förutsagda plötsliga övergången mellan två mönster påvisades inte. [11]
Studien visar variation i samordning, inte vilken rytm en läsare bör träna. Munspelet kan ha påverkat andningssättet, och luftvolym mättes inte direkt. Att bröst och buk rör sig mer i takt är därför inte i sig ett mått på syresättning, lättare sång eller behandlad sjukdom. [11]
För pedagogiken blir en rimlig slutsats att den eftersträvade förändringen måste knytas till en uppgift. Ett mönster som fungerar för en viss fras behöver inte vara det mest ändamålsenliga under ansträngning eller vid lungsjukdom. Målet ”samordning” blir mer precist när det betyder ett fungerande samspel för något personen försöker göra, snarare än en enda idealform för hela kroppen. [8,11; egen slutsats]
När lungsjukdom förändrar förutsättningarna
Stoughs arbete med emfysempatienter gör det viktigt att skilja förändrad muskelanvändning från förändrad lungvävnad. Vid emfysem är väggar mellan lungblåsor skadade och vävnadens elastiska egenskaper förändrade. Vid KOL kan även trånga, inflammerade luftvägar och slem försvåra luftflödet. Det kan bli svårare både att andas ut och att utbyta gaser. Dessa förhållanden försvinner inte därför att personen hittar ett annat rörelsemönster. [12,15]
Två studier av annan diafragmaandning belyser varför större bukrörelse inte är ett självklart kvalitetsmått. Gosselink och medarbetare undersökte sju personer med svår KOL. Under inlärd diafragmaandning ökade bukens andel av rörelsen, men bröst och buk blev mindre samordnade och den mekaniska effektiviteten minskade jämfört med naturlig andning. Måttet relaterade extra mekaniskt andningsarbete till ökad syreförbrukning. Andnöden tenderade att öka; någon statistiskt säkerställd ökning framgår inte av det lästa, avklippta originalabstractet. [13]
Yamaguti och medarbetare lottade i stället 30 personer med KOL till handledd diafragmaandning eller sedvanlig vård. Vid mätningen efter fyra veckor hade träningsgruppen större bukrörelse under naturlig andning och större diafragmarörlighet än kontrollgruppen. Originalabstractet rapporterar också förbättrad gångförmåga och hälsorelaterad livskvalitet i träningsgruppen, men ger inte underlag för en verifierad numerisk mellan-gruppseffekt för dessa sekundära mått. [14]
Det ena försöket visar en ogynnsam förändring av ett bestämt sätt att andas; det andra visar positiva förändringar efter ett annat upplägg. Patientgrupper, utförande och mättid skiljer sig. Resultaten kan därför varken slås samman till ett allmänt omdöme om diafragmaandning eller användas som en omröstning om Stough och MDH. Ingen av studierna prövade dessa namngivna metoder. [13,14]
Luftförflyttning, gasutbyte och andnöd behöver samtidigt hållas isär. Luften måste nå fungerande lungblåsor, och syret måste sedan överföras till blodet. En mindre ansträngande rörelse kan vara värdefull som upplevelse utan att blodets syrehalt ökar. Därför räcker varken en längre ton eller en lugnare andning som underlag för att ändra syrgasbehandling. [5,12,15]
Vad går att säga om nyttan?
Den fysiologiska förbindelsen är tydligast som en möjlighet till förändrad rörelse- och röstsamordning: andra sinnesintryck och uppgifter kan tänkas påverka hur personen använder andningsapparaten och rösten. De här beskrivna försöken visar relevanta delprocesser, men ingen kontrollerad klinisk prövning av just Stough eller MDH identifierades i denna avgränsade sökning. Det går därmed inte att ange en säker effektstorlek eller varaktighet för metodens påverkan på röstbesvär eller lungsjukdom.
Den praktiska frågan kan ändå göras konkret: blir det lättare att tala en vanlig mening, sjunga en relevant fras eller använda rösten utan att hålla emot? En tillfällig förändring och en färdighet som följer med till vardagen är olika saker. Sådana erfarenheter kan beskrivas utan att samtidigt tolkas som bevis för bättre syresättning eller en reparerad diafragma. [5,7,8; egen tillämpning]
Säkerhet och vårdkontakt
Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten.
Andningspedagogik ersätter inte utredning av nya eller tilltagande andnings- eller röstbesvär. Ordinerade läkemedel och syrgas ska inte ändras med ledning av hur en övning känns. Vid KOL behöver träning och behandling passa den individuella sjukdomsbilden. [15]
Beröring ska ske med samtycke och vara tolerabel. Som försiktighetsregel bör en övning avbrytas vid nytillkommen smärta, yrsel eller tydligt ökande andnöd. Detta är en praktisk försiktighetsregel, inte en uppmätt biverkningsfrekvens för metoden eller en bedömning av symtomens orsak. Tilltagande besvär ska inte tolkas som att samordningen håller på att förbättras.
Kontakta vårdcentral om du har varit hes i mer än tre veckor. Enligt 1177 kan ihållande heshet behöva undersökas och ibland bedömas av logoped eller läkare inom öron, näsa och hals. Att viska kan också belasta rösten; ansträngd viskning är ingen lämplig ersättning för en röstuppgift som känns besvärlig. [16]
Om du har KOL och svårt att andas trots behandling hemma ska vårdcentral eller jouröppen mottagning kontaktas genast. Är det stängt, sök akutmottagning. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning. Ring 112 vid bröstsmärta samtidigt med exempelvis andfåddhet eller kallsvettning. Dessa vårdgränser gäller oavsett vilken andningsmetod som har använts. [15,17]
Kommenterade källor
Föränderliga webbsidor lästes den 8 oktober 2026. Källorna skiljs nedan efter vad som faktiskt lästs och vilken fråga de kan besvara.
1. MDH Breathing Coordination. La méthode, Principes, Technique MDH, Carl Stough samt motsvarande engelska avsnitt. [Franska och engelska]. https://breathingcoordination.ch/ och https://en.breathingcoordination.ch/. De relevanta metod-, historik- och workshopavsnitten lästa i båda språkversionerna. Egen praktikbeskrivning, inte oberoende effektbelägg. Aktören erbjuder undervisning och konsultationer. Engelska cured förstärker franska soigné; något botpåstående övertas inte. Språkversionerna är samma källfamilj.
2. Martin L. “That’s What I Taught Her”: Remembering Drid Williams. Journal for the Anthropological Study of Human Movement, webbtext ©2020. [Engelska]. https://jashm.press.uillinois.edu/27.1-2/04Martin.html. Hela webbtexten läst. Förstahandsberättelse om den egna undervisningslinjen, skriven av en deltagande lärare. Webbhuvudets volymuppgift och URL är motstridiga; exakt volym anges därför inte som fastställd. Inga kliniska effektmått.
3. Saillant K. In Search of the Breath. Classical Singer Magazine, januari 2004; återgiven av International Opera Theater. [Engelska]. https://www.internationaloperatheater.org/breathing-coordination. Den namngivna texten läst på författarens verksamhetssida. Används för hennes förmedling av praktik, inte för sidans medicinska förklaringar eller patienthistorier. Specialisttext om sång, inte ett dagspressreferat eller en klinisk rapport.
4. ACR Europe Connect. 2019 Events Gallery: Stockholm | Sweden – ACR Performance. [Engelska]. https://acr-europe.net/2019-events-gallery. Stockholmavsnittet läst. Arrangörens uppgift om workshops; varken första svensk användning eller exakt svensk institutionsidentitet fastställs. Länkade pressartiklar används inte.
5. National Heart, Lung, and Blood Institute. What Breathing Does for the Body. Uppdaterad 27 juni 2025. [Engelska]. https://www.nhlbi.nih.gov/health/lungs/breathing-benefits. Hela saktexten läst. Grundläggande andningsmekanik och gasutbyte; inte en undersökning av Breathing coordination.
6. National Heart, Lung, and Blood Institute. How Your Body Controls Breathing. Uppdaterad 24 mars 2022. [Engelska]. https://www.nhlbi.nih.gov/health/lungs/body-controls-breathing. Hela saktexten läst. Automatisk och viljemässig reglering; myndighetens allmänna förklaring överförs inte till ett bestämt metodutfall.
7. National Institute on Deafness and Other Communication Disorders. Taking Care of Your Voice. [Engelska]. https://www.nidcd.nih.gov/health/taking-care-your-voice. Sidans saktext om röstbildning, röstproblem och rösthälsa läst. Används för luftflöde, stämband och ljudformning, inte som belägg för MDH. Svenska vårdgränser hämtas separat från 1177.
8. Traser L med flera. Respiratory kinematics and the regulation of subglottic pressure for phonation of pitch jumps – a dynamic MRI study. PLOS ONE. 2020;15(12):e0244539. [Engelska]. DOI: 10.1371/journal.pone.0244539. Originalets relevanta metoder, resultat, diskussion och begränsningar lästa; centrala figurer kontrollerade i PDF. Sju liggande sångare, separat tryckmätning och beroende upprepade observationer begränsar slutsatserna. Ingen specifik finansiering eller konkurrerande intressen deklareras.
9. Tremblay S, Shiller DM, Ostry DJ. Somatosensory basis of speech production. Nature. 2003;423:866–869. [Engelska]. DOI: 10.1038/nature01710. Förlagets originalabstract samt finansierings- och jävsuppgifter lästa; fulltexten var inte tillgänglig. Avgränsad parallell om käkens sensoriska återkoppling, inte ett försök med beröring av bröstkorgen eller andningspedagogik.
10. Farb NAS, Segal ZV, Anderson AK. Mindfulness meditation training alters cortical representations of interoceptive attention. Social Cognitive and Affective Neuroscience. 2013;8(1):15–26. [Engelska]. DOI: 10.1093/scan/nss066. Relevanta metoder, andningsresultat, begränsningar och finansiering lästa i originalfulltext. Fullständiga andningsdata fanns för 20 utbildade deltagare men endast sju av 16 jämförelsepersoner. Annan utbildning och mätuppgift; ingen direkt luftvolym- eller MDH-effektmätning.
11. Higashino M, Miyata K, Kudo K. Coordination dynamics of thoracic and abdominal movements during voluntary breathing. Scientific Reports. 2022;12:13266. [Engelska]. DOI: 10.1038/s41598-022-17473-9. Originalets huvudtext läst i förlagstillhandahållen fulltextåtergivning på ResearchGate. Figurernas originalbilder, supplement och rådata inte separat granskade. Friska deltagare och munspelsuppgift, med mätbortfall; ingen metodprövning. JSPS-finansiering och inga deklarerade konkurrerande intressen anges.
12. MedlinePlus, National Library of Medicine. Emphysema. Saktext med NHLBI som angiven myndighetskälla. [Engelska]. https://medlineplus.gov/emphysema.html. Huvudavsnitten om sjukdom, diagnos och behandling lästa. Används för lungblåsornas skada och skillnaden mellan lindring och återställd vävnad. Länkade sekundärkällor är inte separat verifierade.
13. Gosselink RA, Wagenaar RC, Rijswijk H, Sargeant AJ, Decramer ML. Diaphragmatic breathing reduces efficiency of breathing in patients with chronic obstructive pulmonary disease. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine. 1995;151(4):1136–1142. [Engelska]. DOI: 10.1164/ajrccm.151.4.7697243. Originalabstractet på PubMed läst; det är avklippt vid 250 ord. Full rapport, tabeller och finansiering inte lästa. Annan intervention; andnödens ökning återges endast som tendens.
14. Yamaguti WP med flera. Diaphragmatic breathing training program improves abdominal motion during natural breathing in patients with chronic obstructive pulmonary disease: a randomized controlled trial. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation. 2012;93(4):571–577. [Engelska]. DOI: 10.1016/j.apmr.2011.11.026; PMID: 22464088. Hela originalabstractet läst i PEDros återgivning. Fulltext, bortfallsredovisning och finansiering inte lästa. Rörelsefynd och rapporterade funktionella förbättringar bevaras utan att bli Stough-/MDH-resultat.
15. 1177. KOL – kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Uppdaterad 25 oktober 2023. [Svenska]. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/lungor-och-luftvagar/andningssvarigheter-och-andningsuppehall/om-kol/kol--kroniskt-obstruktiv-lungsjukdom/. Avsnitten om symtom, vårdkontakt, behandling och kroppsliga förändringar lästa. Svensk vårdgräns och behandlingskontext, inte ett godkännande av metoden.
16. 1177. Heshet. Uppdaterad 17 juni 2025. [Svenska]. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/oron-nasa-och-hals/rost-och-tal/heshet/. Saktexten om orsaker, vårdkontakt och röstbelastning läst. Underlag för treveckorsgränsen och uppgiften om viskning; ingen effektbedömning av Stough eller MDH.
17. 1177. Ont i bröstet. Uppdaterad 1 oktober 2024. [Svenska]. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/hjarta-och-blodkarl/ont-i-brostet/. Vårdkontakts- och akutavsnitten lästa. Bär det specifika 112-rådet vid bröstsmärta tillsammans med andra angivna symtom, inte en generell diagnos av andnöd.