Svartpoppel

Populus nigra L.

VIDEVÄXTER

Salicaceae (Compositae)

I motsats till pyramidpoppeln, en form av svartpoppel som ofta planteras i alléer och parker, är den äkta svartpoppeln ett ganska okänt träd som huvudsakligen förekommer vid vattendrag i Syd- och Mellaneuropa. Svartpoppeln, som är tvåbyggare, kan bli upp till trettio meter hög. Stammen förgrenar sig tämligen nära marken och kronan är bred. Trädet kan bli ett par hundra år gammalt. Sitt namn har det fått av den svartaktiga barken.

Svartpoppelns medicinska användning går tillbaka till antiken. Den garvämneshaltiga barken på unga grenar används ibland i pulvriserad form, blandad med pulvriserad bark av ek och vitpil, som febersänkande medel. Mest användbara för medicinskt bruk är emellertid knopparna, som innehåller eterisk olja och glykosider. En salva av knoppar som kokats med fett kan användas på sår, brännskador och hemorrojder. Svartpoppelns ved är lös och lätt och används till möbler, tändstickor, korgarbeten, träkol och papper.

Förekomst: Inhemsk i Mellan-, Syd- och Östeuropa. Växer på fuktiga ställen. Odlad i de södra delarna av Sverige, mest i stadsmiljö.

Kännetecken: Upp till 30 m högt träd. Krona utbredd eller pyramidformad. Tvåbyggare. Bark mörkgrå med längsgående åsar. Blad triangulära, strödda, skaftade, glänsande, undertill ljusare. Kvistar första året gulbruna, andra året olivgrå. Knoppar med klibbiga, kala fjäll. Hanhängena har röda ståndarknappar, honhängena är grönaktiga. De utvecklas i april och släpper sina vitulliga frön i juni. Smak bitter-syrilg.

Använda växtdelar: De helt slutna blomknopparna, insamlade i mars-april. Bark av två-treåriga grenar, torkade på galler i solen.

Innehållsämnen: Glykosiden benzoylsalicosid, flavonoiderna chrysol och tectochrysol, garvämnen, eterolja, vax, harts.

Medicinsk verkan: Sårläkande, febersänkande, upphostningsbefrämjande, matsmältningsstimulerande.

Användning: Ingår i poppelsalva, som används utvärtes som sårmedel och mot hemorrojder.