Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Gullris

Gullris
Gullris | Foto: Kristian Peters
Solidago virgaurea

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Släktet Solidago omfattar ungefär åttio arter, de flesta hemmahörande i Nordamerika. I Sverige är gullris den enda vildväxande representanten för släktet. En del nordamerikanska arter, framför allt kanadensiskt gullris, Solidago canadensis, och höstgullris, Solidago gigantea, odlas som prydnadsväxter och förvildas lätt på soptippar, banvallar och vägkanter.

Redan under medeltiden använde man gullris som urindrivande medel, men efter en tid kom örten ur bruk. Betydelsefull som medicinalväxt blev gullris först ett stycke in på 1800- talet, då den kom till användning inom såväl folkmedicinen som den vetenskapliga medicinen.

Örten verkar adstringerande och har en gynnsam effekt vid diarréer; den är skonsam mot matsmältningsorganen och urinvägarna. Tidigare var de krossade, färska bladen och den pulvriserade, torkade örten ett omtyckt sårmedel; ett avkok av gullris användes i folkmedicinen som munvatten för att motverka tandlossning. Indianerna använder än i dag en amerikansk gullrisart i ett traditionellt medel mot skallerormsbett. Gullrisets pollen är en inte ovanlig orsak till hösnuva.

OBS! Växtens pollen kan orsaka hösnuva!

Förekomst: Gullriset växer allmänt över hela landet, även upp på fjällhedarna.

Kännetecken: Flerårig ört, upp till 1 m hög. I fjällen uppträder dvärgformer, som bara blir 30 cm höga. Stjälk upprätt, först i övre delen förgrenad, kal eller sparsamt hårig, med talrika blad, mest nedtill Blad elliptiska till lansettlika, de nedre grovsågade och skaftade, de övre helbräddade och oskaftade. Blomkorgar gula i förgrenade, upprätta klasar (juli-oktober) med vardera 8-12 strålblommor i kanten och diskblommor i centrum. Frukterna är försedda med penslar som består av en enkel rad tunna hår. Smak bitter.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar.

Innehållsämnen: Saponiner, garvämnen av katekintyp, samt flavonoiderna rutosid, isoquercitrosid, astragalosid.

Medicinsk verkan: Urindrivande, adstringerande, antiinflammatorisk, påskyndar sårläkning.

Användning: Invärtes vid akut njurinflammation, som leder till minskad urinavsöndring; vid reumatiska besvär; vid diarré och tarminflammation. Utvärtes till baddning och omslag vid svårläkta sår.