Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Blåstång

Blåstång
Blåstång | Foto: Stemonitis
Fucus vesiculosus

Klotång, hötter

BRUNALGER

Phaephytina

Blåstången växer på grunt vatten längs våra kuster, på klippor, stenar och trävirke. Den uppträder ofta i stora mängder och ligger som en tjock matta över klipporna. Plinius kallade blåstången Quercus marina, havsek, ett namn som förklaras av att växten till utseendet påminner om ekblad. I antiken användes blåstång mot ledsmärtor. På 1700-talet var den ett vanligt medel mot barntuberkulos, astma och hudsjukdomar, men sedan föll den i glömska. Så upptäckte man att blåstång kunde användas som avmagringsmedel, i första hand i form av piller, man kunde också lägga en handfull blåstång i badvattnet eller gnida huden med färsk blåstång, en behandling som ansetts välgörande för blodgenomströmningen.

Blåstången är rik på jod, varför det låg nära till hands att använda den vid jodterapi (t.ex. vid störningar i sköldkörtelfunktionen). På grund av svårigheten att få en exakt dosering är den emellertid inte lämplig för det ändamålet. Det är också just på grund av jodhalten som man vid vissa sjukdomar måste vara försiktig med att använda blåstång.

Förekomst: Allmän både på västkusten och i Östersjön upp till norra Kvarken. Växer från lågvattenlinjen ner till 5-10 m. I Östersjön är den en mer utpräglad undervattensalg än på västkusten.

Kännetecken: Höjd 10-100 cm. Thallus olivbrun till gulbrun, nästan läderartad, slät, gaffelgrenad med en kraftig mittnerv, intill vilken små luftfyllda blåsor sitter parvis. I spetsen av thallusförgreningarna sitter stora uppsvällda vartiga partier som innehåller hanliga och honliga fortplantningsorgan på skilda individer. Thallus sitter fast med en häftskiva på underlaget. Beroende på yttre förhållanden kan blåstången se olika ut. Undervattensformer kan således sakna blåsor, och i vissa miljöer uppträder dvärgformer.

Använda växtdelar: Hela thallus, torkad i solen.

Innehållsämnen: Organiskt bunden jod och brom. Xantofyll. Polysackarider.

Medicinsk verkan: Stimulerande (genom ökad sköldkörtelaktivitet), laxerande, milt hudretande.

Användning: Invärtes som avmagringsmedel, vid förstoppning. Utvärtes till bad.