Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Bitterpilört

Bitterpilört
Bitterpilört | Foto: Kenpei
Polygonum hydropiper

SLIDEKNÄVÄXTER

Polygonaceae

Bitterpilört växer på fuktiga ställen, i diken, på stränder och längs skogsvägar. Som slideknäväxt känns den lätt igen på den knotiga stjälken, de hela, växelställda bladen och den hinnartade slida som vid bladfästena omsluter stjälken.

Karakteristisk för bitterpilörten är den kvardröjande, brännande skarpa smak som alla växtdelar lämnar efter sig på tungan om man tuggar på dem. Torkad och pulvriserad kan örten mycket väl användas som ersättning för peppar. Det är möjligt att redan den förhistoriska människan använde fröna som krydda.

Dioskorides och Galenos rekommenderar bitterpilört som avledande medel, medan den enligt Paracelsus verkade blodstillande och dessutom kunde användas som medel mot magbesvär, gulsot m. m. De roströda till svarta fläckarna på många slideknäväxters blad var enligt signaturläran en antydan om deras blodstillande verkan, och hos bitterpilört har man faktiskt konstaterat kärlsammandragande egenskaper. Den är tyvärr också hudretande. Ganska lik bitterpilörten är åkerbindan, Polygonum convolvulus, som dock inte har den förras starka smak.

Förekomst: Allmän på våta ställen från Skåne till Värmland och Uppland, sällsynt upp till Torne lappmark. Kan ibland även uppträda som ogräs.

Kännetecken: Ettårig ört, 20-80 cm hög Den rikt förgrenade stjälken kan vara antingen upprätt eller krypa längs marken; i toppen ofta rödaktig, tydligt markerade knän, i kanten håriga stipelslidor. Blad utdraget lansettlika, kala i spetsen med korta skaft Blommar juli- september med små grönaktiga till rosa blommor som sitter i tunna lutande ax; 4-5 hylleblad täckta av genomskinande gulaktiga punkter; 6-8 ståndare Frukten består av en trekantig not som är svart och skrovlig på ytan. Skarp smak, liknar peppar.

Använda växtdelar: Hela växten utom roten färsk eller torkad.

Innehållsämnen: I körtlar på blad och stjälk seskviterpenaldehyderna tadeonal och polygodiol som ger den skarpa smaken Flavonglykosider, bl a. kaliumbisulfatester av rhamnazin. Garvämnen.

Medicinsk verkan: Blödningshämmande, urindrivande, hudretande.

Användning: Vid hemorrojdalblödningar; urindrivande medel.