Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Akleja

Akleja
Akleja | Foto: H. Zell
Aquilegia vulgaris

RANUNKELVÄXTER

Ranunculaceae

Med sina säreget formade och iögonfallande blommor och sina vackra, dubbelt tredelade blad är aklejan en omtyckt prydnadsväxt i trädgårdarna; de exemplar som påträffas på våra svenska lövängar och vägkanter är förvildade. Som läkemedelsväxt odlades den redan under medeltiden i klosterträdgårdarna.

Det latinska släktnamnet, Aquilegia – av aquila, örn – kommer sannolikt av de krökta sporrarna, som påminner om en rovfågels klor eller näbb. Enligt en annan tolkning ska aklejan ha fått sitt namn av att den - som många andra blommor med blå färg - troddes ge skarp syn.

Under medeltiden användes akleja som medel mot en rad olika åkommor, och senare även som afrodisiakum. Man trodde sig bota skorv i huvudet genom att tvätta hårbottnen med saften eller ett avkok av örten, och i folkmedicinen har den använts som ett medel mot löss. Linné uppger att man gav barnen aklejafrön mot mässling och koppor, men det var ingen ofarlig kur. I fröna har man påträffat en förening ur vilken blåsyra kan frigöras, och man måste därför avråda från akleja till invärtes bruk.

OBS! Giftig vid invärtes användning. Blåsyra!

Förekomst: Vildväxande i Mellan- och Sydeuropa, framför allt på kalkrikt underlag, i Ijusa skogar och buskrika sluttningar. I Sverige endast odlad eller, speciellt i södra och mellersta Sverige, förvildad.

Kännetecken: En 60-80 cm hög, flerårig ört med grenig, obetydligt hårig stjälk. Blad undertill något blågröna, dubbelt tredelade med breda rundade flikar. Blommor karakteristiska, hängande, inre kronblad med en lång, krökt sporre. Färgen varierar mellan blått, lila, skärt och vitt. Talrika ståndare. Blommar i juni-juli, varefter blomskaften rätar ut sig och de talrika fröna sprids genom att vinden ruskar om baljkapslarna, som spricker upp på insidan. Jordstam kort, tjock och snett nedåtriktad; själva roten pålformad. Angenäm doft.

Använda växtdelar: Frö, blommor, blad, rötter.

Innehållsämnen: Blåsyra (glykosider), fetter, enzymer, vitamin C.

Medicinsk verkan: Adstringerande, antiseptisk, sårrenande.

Användning: Utvärtes vid sårbehandling.