Melilotus

Sötväppling

Förekomst: Växten är utbredd på hela norra halvklotet. För tinkturen används de färska, blommande kvistspetsarna.

Toxikologi: Det verksamma ämnet - cumarin - framkallar bedövning och nedsatta reflexer, leverskada med gulsot och nefrit. Den blödningsbefrämjande effekten kommer från dicumarin, en nedbrytningsprodukt av cumarin. Som homeopatikum är drogen välprövad genom RÖMER, ALLEN och MOLLER-TOURAINE.

Etiologi: Följd av solbestrålning, kroppslig ansträngning.

Modaliteter: Sämre: plötsligt, på kvällen, kort tid efter kroppslig ansträngning, i vila. Bättre: genom näsblod (nyckelsymtom), i frisk luft.

Konstitution: Röd, varm, euforisk, retlig, nedstämd.

Indikationer: Huvudvärk ("som om huvudet skulle brista"), med stark känsla av hetta i huvudet och ansiktet. Migrän (hett ansikte, kalla händer och fötter).

Potens: D6 - D30.

Jämförelse: Ferrum phosphoricum, Petroleum, Psorinum.