Laurocerasus

Körsbärslager

Förekomst: Busken växer i Mindre Asien, på Balkan och i Iran och är släkt med bland annat Prunus spinosa och Crataegus. Det i huvudsak verksamma ämnet är en blåsyreglykosid, prulaurasin. För tinkturen används de färska bladen.

Toxikologi: Enligt WARBURG bildar cyanvätesyran komplex med metaller och bortkopplar det jämhaltiga andningsenzymet. På så vis blockeras syreutbytet mellan blodet och cellvävnaden. 60 g Laurocerasustinktur är i allmänhet den dödliga dosen för en vuxen människa. I och med att blodet inte avger syret till cellerna blir även det venösa blodet ljust. Den akuta förgiftningen är, på grund av sitt snabba förlopp, ytterst symtomfattig. Vid kronisk förgiftning retas ögonens och svalgets slemhinnor med rethosta och ångest, yrsel och andnöd som följd. Påtaglig är den rosenröda ansiktsfärgen. Som homeopatikum används Laurocerasus i huvudsak vid respiratorisk pulmonal insufficiens. Bestämmande för läkemedelsvalet är cyanosen som inte visade sig vid den homeopatiska läkemedelsprövningen - av förståeliga skäl - man uppnådde inte giftets fulla skadeverkan.

Etiologi: Följd av pulmonalisinsufficiens, skräck.

Modaliteter: Köldkänsla men allmäntillståndet sämre av värme.

Sämre: att sitta upp, att ligga högt.

Bättre: i det fria.

Viktiga symtom: samtidig cyanos, pulmonal andnöd och rethosta.

Konstitution: Blåaktig, kallsvettig, nedstämd, förtvivlad, rädd, retlig, minnessvag.

Indikationer: "Högerhjärta" - insufficiens, sömnstörningar, andnöd.

Potens: D6 dilution, 10 drp 3 ggr dagligen.

Jämförelse: Acidum hydrocyanicum, Carbo vegetabilis.