Chamomilla

Kamomill

Förekomst: Matricaria Chamomilla, äkta kamomill växer i Europa och Asien. För tinkturen används den färska blommande växten. Den homeopatiska beredningens effekt beror inte på Azulen, som bara frigörs genom hett vatten, utan på en glykosid samt cumarin- och flavoniderivater. STIEGELE beskriver Chamomillas effekt med följande ord: "Chamomilla är i sin målsättning ett ytterst intressant läkemedel: Den verkar kramplösande i två riktningar, dels vid ren somatisk, dels vid själslig hypertonus ". HAHNEMANN karakteriserar Chamomilla-smärtan på följande vis: "... överhuvudtaget har kamomill det säregna att smärtan är häftigast på natten, driver tillförtvivlans brant, går hand i hand med törst, hetta och rodnad av ena kinden och het svettning i hårbotten, chamomillas smärtor förefalla vara odrägliga och icke att uthärda... ". (Reine Arznelmittellehre 2:a uppl.,, bd.3, sid 75).

Etiologi: Följd av ångest, förargelse, upprördhet, vrede, olust, lynnighet, överkänslighet.

Modaliteter: Sämre: vind, storm, drag, rumsvärme, sängvärme, på kvällen, på natten, av tröst och tilltal. Bättre: att bli buren, att åka bli, att gungas.

Konstitution: Röd, varm, fuktig, stursk, retlig, ohövlig. Ett medel för barn och kvinnor.

Indikationer: Neuralgier, tandsprickningsvärk, kikhosta, spädbamssnuva, kolik med gaser, dysmenorré med mörka klumpbemängda blödningar.

Potens: D6 - D30.

Jämförelse: Antimonium erudum, Borax, Coffea, Staphisagria, Colocynthis, Magnesium carbonicum, Mandragora, Ignatia.