Anacardium Orientale

Förekomst: Anacardium hör till samma familj som Rhus-arterna. Till läkemedelsberedningen används de mogna frukterna.

Toxikologi: De riktningsgivande beståndsdelarna är cardanol och anacardsyra. Cardanol framkallar häftig dermatit, som ofta påfallande liknar en andra gradens förbränning. Invärtes använt framkallar den häftig gastroenterit, motoriska förlamningar och andningsstörningar. Läkemedelsprövningen visar en affinitet till det centrala nervsystemet som yttrar sig i matsmältningsorganen och går hand i hand med den direkta retningen av slemhinnorna.

Etiologi: Följd av andlig och själslig överansträngning, ångest, ilska, vrede, inbillningar.

Modaliteter: Sämre: på morgonen, vid uppvaknandet, på eftermiddagen, kvällen och på natten, vid tom mage eller efter mat och dryck, kyla, drag, väta, efter samlag.

Bättre: under måltiden och cirka två timmar därefter.

Konstitution: Blek, kall, torr, euforisk, argsint, besatt, destruktiv.

Indikationer: Hudutslag med svår klåda och nervös retlighet. Magsmärtor med "plugg känsla". Nervös utmattning, tentamensångest. Gastrit, ulcus ventriculi, ulcus duodeni, förstoppning. Erysipelas, herpes simplex, bältros, vårtor.

Potens: D6 - D200.

Jämförelse: Ignatia, Hedera helix, Mandragora, Rhus toxicodendron, Staphisagria, Nux vomica, Sepia.