Alumina

Aluminuimoxid, bränd lera

Förekomst: Aluminium utgör ungefär 7% av jordskorpan. I floran och faunan är aluminium en nödvändig tillväxtfrämjande beståndsdel. För stora mängder aluminium hämmar dock tillväxten. Vissa växter - t.ex. Lycopodium har stora aluminiumhalter. Hos djur och människor är halten 0,0001%. Aluminium verkarha samband med människans åldrande. Minskningen av aortans elasticitet går hand i hand med en ökning av aluminiumhalten. Ackumuleringen av lipider i kärlväggen hänger ihop med den biokemiska effekten av aluminium, mangan och koppar och inte som tidigare antagits av kalcium. Kolloidalt aluminiumhydroxid verkar hämmande på saltsyresekretionen i magsäcken.

Toxikologi: Aluminiumföreningar verkar i stora doser frätande. Skador genom aluminiumföremål ger dåligt läkande variga sår. Omslag med koncentrerad alumimumacetatlösning ger nekroser. 2 g alun framkallar illamående, magsmärta,muskeldarningar, spasmer och kollaps.

Etiologi: Följd av kroniska sjukdomsförlopp. Följd av autointoxikation, karcinom.

Modaliteter: Sämre: vid uppvaknandet, efter mat, efter samlag, vid omslag till torrt väder, före och efter menstruation, potatis, kött och tobak. Bättre: fuktigt väder, värme, sängvärme.

Konstitution: Blek, gulaktig, torr, gammal, darrig, rastlös, misslynt.

Indikationer: Håravfall, kronisk, spastisk och atonisk förstoppning. Avföring som fårlort. Koordinationsstörningar i skelettmuskulaturen, multipel skleros, senil demens, Morbus Alzhelmer, torra eksem.

Potens: D6 - D200, medlet verkar långsamt.

Jämförelse: Causticum, Zincum, Argentum. nitricum, Lycopodium, Plumbum.