Acidum Oxalicum

Oxalsyra

Förekomst: Oxalsyran förekommer rikligt i klöver och andra gröna växter, såsom ängssyran, rabarber och spenat. Resorptionen i tarmen beror på mängden närvarande kalcium. Kalciumoxalat resorberas inte. Största delen bryts ned av tarmbakterier till koldioxid och vatten. Urinen innehåller ungefär 15-2O mg oxalsyra. Giktpatienter har förhöjda urat- och oxalatvärden. Oxalatstenar är vanligare hos män och stora doser vitamin B6 sänker oxalatutsöndringen i urinen.

Toxikologi: 2 g oxalsyra dödar en människa. Förgiftningen liknar i stort t.ex. saltsyrans,och ger frätsår i mag- tarmkanalen. Därefter drabbas nervsystemet med stor nervositet och medvetslöshet som följd. Njurarna och urinvägarna reagerar och cirkulationen kollapsar; det perifera nervsystemet reagerar med neuralgiska symtom i kombination med parestesier. In vitro används oxalsyran för att hindra blodkoaguleringen.

Etiologi: Följd av muskel- och ledsmärtor, följd av njursten.

Modaliteter: Alla besvär sämre av att tänka på dem (nyckelsymtom). Sämre av kyla, fukt och rörelse. Hjärtklappning, sämre av att ligga ned. Sämre av vin, jordgubbar.

Indikationer: Neuralgier, anfallsvis på små områden, ryggsvaghet, pudendusneuralgi.

Potens: D6, D30.

Jämförelse: Ambra, Berberis, Clematis, Zincum.