Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Shamanism

Shamanism
Shamanism
Shamanism är urgamla traditioner som syftar till att bevara hälsa, bota sjukdomar och upprätthålla balansen mellan människor och naturen. Det är en slags basläkekonst som förekommer än i dag över hela världen, inkl. Sverige.

Under rubriken Shamanism kommer här den nordiska och samiska shamanismen att beskrivas; de indianska traditionerna nämns endast kortfattat. En mer samlad beskrivning av de shamanska traditionerna ges i kapitel 4 i bokens första del.

Den nordiska shamanismen är en del av den gamla indoeuropeiska kulturen. Den har levt vidare ända in i vår tid genom de folkliga botarna, de kloka gubbarna och gummorna och i den religiösa helbrägdagörelsen. Mycket av den svenska folkmedicinen härstammar från den fornnordiska shamanismen och asatron.

Några av de viktigaste begreppen i den nordiska shamanismen och folkliga läkekonsten skall tas upp här. Det mesta är gemensamt för de flesta shamanska kulturer, medan en del är mer specifikt för den nordiska.

Trance
Trance är ett begrepp som omfattar olika former av förändrat medvetande, från djup avspänning till extatiska tillstånd. För att kunna försätta sig i den trance som är nödvändig för själsresorna använder sig shamanen av olika medel: rytmiskt trummande, skallror, danser, kraftsånger, utesittning, svetthydda, särskilda klädedräkter och ibland även psykedeliska droger.

Utesittning
Genom att sitta ensam ute på en särskilt kraftladdad plats söker man nå kontakt med andevärlden och få en inblick i dess hemligheter och kunskaper.

Galderkonst
Galdern är en magisk sång, ett rytmiskt upprepande av vissa kraftladdade stavelser på ett eget versmått, galdralag; sången kallas även galan. Genom denna sång söker man uppnå ett vidgat medvetandetillstånd för att utifrån det påverka sin miljö och de livskrafter som formar och ger liv åt växter, djur och människor. Galdrar används även för att bota sjukdomar. Den magiska sången har lämnat spår i språket: beteckningen galen användes om en person som träffats av en elak galder.

Sejd
Fornsejd (av seidr) är ett namn på den nordiska shamanismen. Sejden lär enligt vissa källor ha kommit från eller påverkats av den samiska shamanismen. Sejdakten är en form av extatisk gruppseans, där galdersång och andra tekniker används i syfte att utforska dolda sammanhang och framtida händelser. Sejden anses även kunna ge en förmåga att bota sjukdomar. I gamla tider var de flesta sejdutövarna kvinnor, s.k. völvor, och Freja sades vara den som först lärde ut sejdkonsten. Några menar att häxprocesserna på 1600- och 1700 talen var en "slutoffensiv" mot dessa shamanska traditioner.

Verbal magi
Det talade ordet anses ha en egen inneboende kraft. Genom läsning av kraftformler eller -ramsor söker man bota sjukdomar. Det var tidigare en vanlig metod för att t.ex. stämma blod.

Runmagi
Genom att fixera besvärjelsen i skrift vill man öka ordets eller ordens kraft ytterligare. Ordet runa betyder hemlighet, lönnlig visdom. Runmagin tillkom bland germanerna strax efter vår tideräknings början och användes bl.a. för att bota sjukdomar. Ännu vid 1900-talets mitt har "kloka gubbar" innehaft stavar med kraftformler i runskrift.

Överföring
Sjukdomar ansågs också kunna botas genom att de överfördes till något annat föremål eller element; t.ex. överfördes olika former av värk till träd.

Kristaller
Bergkristallen är ett shamanskt kraftföremål av stor betydelse. Den används bl.a. för att skåda in i och därigenom diagnostisera sjukdomar och söka bot. (Se även Kristallterapi.)

Örtmedicin
Magiska metoder för att bota sjukdomar kombinerades ofta med örtmedicin (se detta avsnitt).

Det finns sedan 1982 en nordisk förening för shamanism, sojd och galderkonst som heter Yggdrasil. Man anordnar kurser, håller ceremonier och använder sig av extastekniker m.fl. ingredienser i shamanismen.

Samisk shamanism
Samerna har levt över ett stort område i Europa och utvecklat en egen religion, även om de har influerats av olika kulturfolk genom tiderna. Sedan några hundra år tillbaka har kristendomen satt sin prägel på den samiska kulturen, men mycket av den ursprungliga tron – som lär vara 10 000 år gammal – lever kvar.

Samernas kultur präglas av ett mycket nära förhållande till naturen. Man talar om seita-dyrkan (av fornnordiska seidr), som innebär att vissa föremål i naturen anses vara säte för andeväsen och att de därigenom äger övernaturlig kraft. Särskilt fjäll och sjöar anses vara besjälade.

Samernas shaman kallas noid (nåjd eller noajdie, ord från det fornfinsk-ugriska språket). Noiden fungerar som förmedlare mellan människan och de makter av vilka hon känner sig beroende.

Samernas uppfattning om själen liknar de flesta andra naturfolks. Varje levande väsen har två slags själar, varav den ena, den s.k. frisjälen, kan frigöra sig från sitt materiella hölje. Noiden har förmågan att frigöra själen från kroppen och färdas till andra världar för att vinna insikt i (för andra) dolda ting i det förflutna, närvarande och i framtiden. Även den samiska noiden söker samverka med skyddsandarna, som han kan komma i kontakt med i drömmar och i extatiska tillstånd.

Samernas motsvarighet till galderkonsten är jojken (från samiskans jougam), en gammal magisk sång, tidigare ofta kombinerad med trummande för att framkalla trance.

Noidens trummor har olika figurer inristade eller målade på trumskinnet. När noiden slog på trumman med en särskilt formad hammare, flyttade sig en "visare" på trumskinnet. När den stannade på en särskild figur ansåg noiden därigenom ha fått sina frågor besvarade. Jojken, trumman och särskilda offerplatser har varit de främsta metoderna för att komma i kontakt med andarna.

Under 1600- och 1700-talen förstördes många trummor av kristna missionärer, och samer som höll fast vid sin tro brändes till döds på bål. Jojken betraktas än i dag som synd i vissa djupt kristna kretsar.

Ett nordsamiskt ord för noider är govlar, som betyder botare, helbrägdagörare. I dag finns inte många samiska shamaner som utövar sin verksamhet enligt ovan nämnda definition. Däremot finns fortfarande åtskilliga samiska botare, varav en del använder trumma. Botarna uppges i många fall kunna bota även på avstånd.

Botandet utförs vanligen med hjälp av mental kraft, örtmediciner, handpåläggning och formelläsning. Samernas växtmedicinska kunnande har sina rötter långt tillbaka i tiden. Ett exempel på specifik samisk behandling är renost på frostskador.

Den magiska boten syftar till att driva ut något ur den sjuke eller att tillföra något som saknas. Utdrivningen kan ske genom tunder- eller moxabränning (torr fnöskesvamp bränns på det sjuka stället), återlåtning, kräkning eller att det sjuka sugs ut av noiden. Även koppning och överföring av det sjuka till ett föremål förekommer.

Indiansk shamanism
Bland nordamerikanska indianer har shamanska traditioner gamla anor. Nu levande indianska medicinmän, såsom Rolling Thunder från Cherokee-stammen, och böcker av bl.a. Carlos Castaneda och den amerikanske antropologen och professorn Michael Harner, har bidragit till att indianska medicinska traditioner har introducerats även i Sverige.

Det har kommit indianska medicinmän och även kvinnor till Sverige - ett exempel från 1988 är Harley Swiftdeer - för att hålla kurser i indiansk medicin och magi och leda ceremonier i syfte att hela människor och få dem att återupprätta kontakten med jorden och naturen. Kurserna tar bl.a. upp olika former av healing, svetthyddeceremonier, kristallterapi (se detta avsnitt), medicinhjul, trumrytmers effekt, energidanser, kreativ visualisering, kontrollerat drömmande. Det ges även kurser som innehåller andningsövningar, styrda meditationer m.m. i syfte att frigöra den sexuella energin (se Quodoushka).