Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Klibbal

Klibbal
Klibbal | Foto: Julio Reis
Alnus glutinosa

BJÖRKVÄXTER

Betulaceae

Klibbalen hör liksom gråalen till familjen björkväxter. Den är enbyggare - samma träd bär såväl han- som honblomställningar. På sina rötter har alarna knölar innehållande bakterier som har förmågan att binda det fria kvävet i luften. Den unga alen är oftast tämligen smal i förhållande till höjden; senare breder grenarna ut sig så att trädet får en vidare krona. Om man hugger i en al färgas veden röd i snittytan.

Sågspån av klibbal används ofta vid rökning av fisk och kött, och alveden lämpar sig bl.a. till träskor. Den garvämneshaltiga barken kan användas inte bara vid garvning av läder utan ger dessutom ett grått färgämne. En algren upphängd i hönshuset befriar det enligt gammal folktro från ohyra, och förr trodde man rentav att man genom att hänga upp alkvistar kunde skydda gård och grund mot häxor.

Ett grötomslag av färska klibbalsblad prisades på 1100-talet av Hildegard av Bingen för sina sårläkande egenskaper, och ett avkok av barken har använts utvärtes till spolning och gurgling.

Förekomst: Allmän i Syd- och Mellansverige samt längs kusten upp till Bottenviken. Växer längs stränder och i kärr.

Kännetecken: Upp till 22 m högt träd. Stam rak och smal. Bark först grå, glänsande. senare brun, uppsprucken, grenar krokiga, kvistar kala, tunna och utbredda. Blad ovan mörkgröna, under ljusare, skaftade, rundade, urnupna i spetsen, dubbelsågade med 4-7 nervpar. Unga blad klibbiga. Blommor grön- eller rödaktiga (marsapril), hanhängen långa, i grupper om 3- 5, honblommor i korta, axlika samlingar. Han- och honblommor på samma individ. Honblommorna utvecklas senare till ett slags små kottar, som blir mörkbruna och vedartade. Rötter med knöllika förtjockningar som innehåller kvävefixerande bakterier. Lukt angenäm. Smak bitter.

Använda växtdelar: Bark av unga grenar. Unga blad.

Innehållsämnen: 10-15 % garvämne. Fettsubstanser.

Medicinsk verkan: Sårläkande, adstringerande, febersänkande.

Användning: Saknar numera medicinsk användning. Förekommer som förfalskning för brakved.