Vinruta | Växttradition | Alternativmedicin

En liten buske med lång odlingshistoria

Ruta graveolens tillhör familjen vinruteväxter, Rutaceae. Kews botaniska databas anger norra Balkan till Krim som naturligt utbredningsområde; arten har införts till många andra delar av världen. Den vedartade basen gör den till en halvbuske. [1]

Bladen är djupt delade i mindre flikar. Maud Grieve beskriver i A Modern Herbal deras blågröna färg och kraftiga doft, liksom de gröngula blommorna. Hennes text hör till det tidiga 1900-talets örtlitteratur och återger både äldre berättelser och dåtidens medicinska synsätt. [2]

Skyddsväxt, doft och läketradition

Hos Grieve möter man vinruta som skydd mot smitta och onda krafter, men också som växt för ledvärk, magbesvär och menstruationsrelaterade problem. Hon återger dess samband med religiösa ceremonier och det engelska namnet herb of grace. Berättelserna visar hur kroppsliga besvär, doft och symboliska föreställningar kunde höra ihop. [2]

Det historiska värdet ligger i att förstå dessa föreställningar. Att en växt bars som skydd visar vad den betydde för människor; det fastställer inte att den förebyggde infektion. Grieve beskriver samtidigt vinruta som irriterande och giftig vid överdriven användning. Hennes behandlingsanvisningar är därför inte råd för nutida bruk. [2]

När växtämnen möter solljus

Vinruta innehåller furanokumariner, en grupp ämnen där bland annat psoralen, bergapten och xantotoxin ingår. Zobel och Brown fann dessa ämnen på bladytan. Halterna skilde sig mellan de undersökta växterna, och vinruta hade högst ythalter av de tre ämnena bland just de åtta arter som jämfördes. [3]

Placeringen på bladytan gör hudkontakt relevant. När ljuskänsliga ämnen har hamnat på huden kan solens UVA-strålning aktivera dem. Då kan de reagera med delar av hudcellerna. Skadan beror på kombinationen av ämne och ljus, vilket är innebörden av fototoxicitet. [3] [4] [5]

En del av förloppet har undersökts direkt i hudceller. Tokura och medarbetare studerade xantotoxin, även kallat 8-metoxipsoralen, tillsammans med UVA. De mätte hur ämnet bildade bindningar till DNA, cellens arvsmassa. Mer ämne och mer ljus gav fler sådana förändringar. Försöket gällde det isolerade ämnet och hudceller från människa och mus, inte hela växten på patienter. [4]

Cellernas förmåga att ta bort förändringarna varierade också med försöksvillkoren. Det hjälper till att förklara varför en kemisk effekt behöver bedömas tillsammans med exponering och vävnadens reaktion. Den säger inte exakt hur svår en viss persons hudskada blir. [4]

Giftinformationscentralen beskriver rodnad, kraftig irritation och ibland stora, smärtsamma blåsor. Besvären kan komma först efter flera dagar och kvarstå i veckor. Hudens reaktion kan därför märkas långt efter själva växtkontakten. [5]

Vad har undersökts om smärta och inflammation?

Vid inflammation kan immunceller öka bildningen av enzymer som förändrar den kemiska miljön i vävnaden. Enzymet iNOS bildar kväveoxid, medan COX-2 deltar i bildningen av prostaglandiner. Båda systemen kan därför bidra till en inflammatorisk reaktion. [12]

Prostaglandinet PGE2 kan i sin tur göra känselnerver mer lättretade. Det binder till mottagare på cellen och påverkar signalvägar inuti den. I försök med musneuroner och en annan cellmodell kopplades mottagaren EP1 till enzymerna PLC och PKC. Dessa steg ökade känsligheten hos TRPV1, en kanal som släpper igenom elektriskt laddade partiklar. Då kunde värme utlösa kanalens aktivitet vid lägre temperatur. Förändringen visar hur inflammation kan förstärka nervsignaler utan att själva retningen behöver bli starkare. Försöken undersökte signalvägen, inte vinruta. [11]

Vinruteextrakt har undersökts i ett tidigare led av denna kedja. I en studie från 2006 utsattes odlade immunceller från mus för en bakteriekomponent som utlöser inflammation. Extraktet minskade cellernas avläsning av generna för iNOS och COX-2, och mindre kväveoxid bildades. Rutin, ett av växtens ämnen, gav inte samma hämning. Detta pekar mot påverkan på cellens produktion av inflammationsenzymer, men visar inte att extraktet blockerar EP1 eller TRPV1 i känselnerver. [12]

I ett annat försök gavs skimmianin, ett enskilt ämne från vinruta, till råttor med framkallad inflammation. Svullnaden minskade samtidigt som bland annat COX-2-aktivitet och PGE2-halt blev lägre. Kopplingen mellan växtämne och inflammationssystem undersöktes även i vävnad. Men flera förändringar samtidigt bevisar inte vilket led som orsakade vilket, och det första molekylära målet fastställdes inte i den lästa sammanfattningen. [13]

Loonat och Amabeoku undersökte 2014 ett metanolextrakt av vinruta i möss och råttor. Extraktet injicerades i djurförsöken. Forskarna mätte bland annat reaktioner på smärtframkallande stimuli och svullnad efter experimentellt framkallad inflammation. Flera resultat pekade mot minskade reaktioner, men effekterna ökade inte enhetligt med mängden extrakt. [6]

Även kombinationen av små mängder extrakt och läkemedlet indometacin förändrade djurens smärtreaktioner och svullnad. Det gav en hypotes om prostaglandinsystemet, men studien mätte inte nervcellernas EP1–TRPV1-kedja. Den högsta prövade extraktnivån sänkte dessutom temperaturen hos råttor som inte hade feber. Det gör beskrivningen ”normaliserar feber” missvisande. [6]

Cell- och djurförsöken ger därmed möjliga angreppspunkter som behöver följas för varje bestämd produkt. De visar inte vilka ämneshalter som når människans immunceller eller känselnerver vid traditionellt bruk. En nervcellsmekanism, ett injicerat extrakt och ett enskilt växtämne är olika delar av frågan; hela behandlingskedjan har inte prövats i dessa arbeten.

Patientstudier gäller bestämda preparat

Paris och medarbetare prövade 2008 en homeopatisk blandprodukt efter korsbandskirurgi. Totalt lottades 158 patienter till tre grupper: blandprodukten, ett jämförelsepreparat som studien kallar placebo eller inget sådant tillägg. Alla fick sedvanlig smärtbehandling. Jämförelsen mellan de två preparaten var dubbelblind; jämförelsepreparatets fullständiga innehåll anges inte i den lästa metodtexten. Blandprodukten innehöll fyra beståndsdelar, däribland Ruta graveolens 3 DH. [7]

Studien fann ingen säkerställd fördel för det primära måttet, morfinbehov under det första dygnet. Inte heller visades bättre smärtskattning. Resultatet gäller den prövade blandprodukten och situationen; det kan inte tillskrivas vinruta ensam. [7]

En annan studie, av Freyer och medarbetare 2014, följde 31 patienter med långt framskriden cancer som fick ett homeopatiskt preparat märkt Ruta graveolens 9c. Vissa livskvalitetsmått förbättrades tillfälligt, men någon tydlig påverkan på tumörernas utveckling sågs inte. Studien var öppen och saknade kontrollgrupp, så den kunde inte avgöra om preparatet orsakade förbättringen. [8]

Hudkontakt, förtäring och graviditet

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.

Efter växtsaft på huden: tvätta med tvål och vatten och skydda huden mot solljus i en vecka, även om symtom saknas. Detta är Giftinformationscentralens råd för vinruta. Kontakta Giftinformation vid symtom. [5]

Förtäring kan irritera mun, svalg och mage. Giftinformationscentralen uppger att förgiftningar efter att barn ätit av växten inte är kända. Det beskedet om olyckstillbud betyder inte att medicinsk användning är säker. [5]

En fallrapport från Taiwan beskrev njursvikt, förhöjt kalium, låg puls och störd blodkoagulation hos en äldre kvinna efter invärtes medicinalbruk. Ett enskilt fall kan inte ange hur vanligt detta är, men visar att allvarlig påverkan har rapporterats. [9]

Vinruta ska inte användas för att påverka menstruation eller avbryta en graviditet. Livsmedelsverkets kunskapsöversikt beskriver risker för graviditet utifrån bland annat djurförsök och förgiftningsrapporter. Underlaget innehåller också växtblandningar och ger ingen säker användningsgräns. [10]

Ring 112 och begär Giftinformation vid akut förgiftning. I mindre brådskande fall: 010-456 67 00. [5]

Källor och avgränsning

Historiken återges som historik. Centrala metoder och resultat i djurstudien och knästudien har lästs i fulltext. Djurstudien finansierades av Sydafrikas National Research Foundation. Knästudien finansierades av Boiron, vars chef för klinisk forskning var medförfattare. [6] [7] För cancerpilotstudien, immuncellsstudien från 2006, skimmianinstudien från 2013 och flera andra mekanism- och fallstudier har originalsammanfattningarna lästs. För den oberoende studien om prostaglandiner och känselnerver har också de centrala försöken med EP1 och blockerade signalsteg lästs i fulltext. Porträttet bedömer inte alla föreslagna användningar, andra Ruta-arter eller det isolerade ämnet rutin som behandling och ger inga anvisningar för beredning eller dosering.