Sockertare | Växttradition | Alternativmedicin

Ett långt, krusat band i havet

Sockertare, Saccharina latissima, kallas även sockertång och skräppetare. Den växer längs svenska västkusten och i Öresund. Den stora, odelade bladskivan har krusiga kanter och kan bli flera meter lång. Tillväxten sker från basen, och en individ kan leva i flera år. [1]

I äldre litteratur återfinns arten som Laminaria saccharina. Den irländska fiskerimyndighetens algguide från 2001 beskriver den under det namnet, med kort stjälklik del och en lång, böljande skiva. Namnbytet behöver följas när äldre beskrivningar läses, så att uppgifter om andra stora brunalger inte förs över enbart därför att de också kallas kelp. [2] [3]

Från uppspolad tång till kustens mat

Den irländska guiden beskriver hur sockertare traditionellt ingick i den uppspolade algblandning som användes som gödsel i kustbygder. Den redovisar också användning som havsgrönsak och handelsnamnen sweet kombu och kombu royale. Det är en dokumenterad material- och mathistoria, men guiden fastställer inte när varje bruk började. [2]

Algen kunde därmed få olika roller beroende på vad människor tog vara på. I gödselbruket ingick den i en blandning från stranden; som livsmedel blev smak och konsistens viktigare. Historien beskriver vad människor gjorde med råvaran. Den ger inte i sig ett mått på näringsvärdet eller säkerheten hos dagens produkter.

Varför smakar den sött?

Mannitol är en sockeralkohol, en typ av kolhydrat som smakar sött. På torkad sockertare kan ämnet synas som vita avlagringar. Göteborgs universitets artblad kopplar just mannitol till algens namn och sötma. [1]

I algen ingår mannitol och laminarin i kolhydratförrådet. Laminarin består av sammanlänkade sockerenheter. Andra kolhydrater har främst en byggande funktion; alginat ingår i algens struktur. Att en analys visar mycket kolhydrater betyder därför inte att hela mängden är fritt socker eller att alla delarna fyller samma uppgift. [3]

Genom fotosyntesen kan algen bygga upp organiskt material med hjälp av ljus. En del kan lagras och senare användas när tillväxten behöver det. Ljus, tillväxt och tillgång på näringsämnen förändras över året, och fördelningen mellan olika förråd kan följa med. Sötman speglar därmed en del av algens livsprocess. [3]

Samma art kan ha olika sammansättning

I en svensk studie publicerad 2015 analyserades sockertare från tre platser i Bohuslän under juni, augusti och oktober. Mannitolhalten var högst i juni, medan den sammanlagda kolhydrathalten nådde sitt högsta värde i augusti. Olika delar av råvaran följde inte samma förlopp. [3]

Det har betydelse för hur sådana mätningar läses. Ett prov från en viss plats och månad beskriver det undersökta materialet. Det blir inte en fast innehållsdeklaration för arten i hela dess utbredningsområde. Studien handlade om råvarans sammansättning och möjliga materialanvändning, inte om behandling av människor.

Jod och andra ämnen följer med råvaran

Även mineralinnehållet varierar. Wang och medarbetare odlade sockertare vid två platser i Nordnorge. Jodhalten ökade med odlingsdjupet, och halterna av arsenik och kadmium skilde sig mellan platserna. Resultatet visar att både art och växtförhållanden behöver beaktas när en algprodukt bedöms. [4]

Arsenik förekommer i olika kemiska former. Studien mätte totalhalten; den oorganiska andelen uppskattades med hjälp av andra studier. Det är därför inte samma sak som att varje prov fick sin mest hälsorelevanta arsenikform direkt uppmätt. Här används resultaten för att beskriva variationen, utan att ge alla produkter ett gemensamt säkerhetsbesked. [4]

Från algens jod till kroppens tillgängliga jodid

Jod behövs som byggdel i sköldkörtelns hormoner. För att joden i ett livsmedel ska kunna användas måste den först bli tillgänglig för upptag i mag-tarmkanalen. I blodet transporteras den huvudsakligen som jodid, en elektriskt laddad form av grundämnet. Därifrån kan sköldkörteln ta upp den. Totalhalten i algen beskriver bara början av förloppet. [9]

I ett försök från 2022 fick honråttor jod från odlad sockertare eller från kaliumjodid. Forskarna följde bland annat utsöndringen i urin och avföring. Resultaten talade för att en stor del av algjoden blev tillgänglig, men en mindre andel än med kaliumjodid. Skillnaden förklarades inte slutligt; algens kolhydratstruktur och jodens kemiska form diskuterades som möjliga bidrag. Försöket fastställer inget motsvarande upptagsvärde hos människor. [10]

Vad händer när jodid når sköldkörtelcellen?

Sköldkörtelns celler har ett transportprotein i membranet mot blodet. Det för in jodid tillsammans med natriumjoner, så att körteln kan samla en högre halt än omgivningen. Jodiden förs sedan vidare till cellens andra sida, mot ett litet vätskefyllt hålrum. Där hjälper ett enzym till att fästa joden på ett protein och koppla ihop byggdelar till hormonerna T4 och T3. Cellerna kan därefter frigöra hormonerna till blodet. [9]

Det är genom hormonerna som jodförsörjningen kan påverka andra vävnader. T4 och T3 deltar i regleringen av cellernas proteinbildning, enzymaktivitet och ämnesomsättning. Hypofysen, en körtel vid hjärnans undersida, styr sköldkörteln med hormonet TSH. Om jod saknas kan hormonbildningen begränsas och TSH-signalen öka. Mer tillgänglig jod kan då fylla ett behov, men samma resonemang gäller inte när jod redan finns i tillräcklig mängd. [13]

Sockertareförsöket från 2022 följde också råttornas hormonvärden. Vid den högsta jodexponeringen minskade fritt T4, medan förändringen i totalt T4 var en statistiskt osäker tendens. Ingen tydlig skillnad sågs i TSH eller fritt T3. Det gällde oavsett om joden kom från sockertare eller kaliumjodid. Upptag och hormonpåverkan följdes i samma försök, men fynden hos friska råttor anger inte en säker intagsnivå för människor. [10]

Varför kan ett överskott ge en annan effekt?

Sköldkörteln har reglering som gör att mer råvara inte automatiskt ger mer hormon. I Engs råttförsök från 1999 följdes den tillfälliga hämning av hormonbildningen som kan uppstå vid högt jodintag. Vid fortsatt exponering minskade mängden jodidtransportprotein och hormonvärdena återhämtades. Det stödde en anpassningsmekanism: genom att släppa in mindre jodid kan cellerna begränsa belastningen och återgå till hormonbildning. [11]

Regleringen kan också ske snabbare än så. En senare studie av råttor och odlade råttceller fann att jodidtransporten bromsades innan mängden transportprotein minskade. Resultaten kopplade den tidiga förändringen till reaktiva syreföreningar som påverkade transportens aktivitet. Cellens antal transportproteiner och hur de arbetar är skilda regleringsled. Dessa försök undersökte jodid, inte sockertare som behandling. [12]

Hos känsliga människor kan ett jodöverskott hämma hormonbildningen och öka TSH. Andra kan i stället få ökad hormonproduktion. Personens sköldkörtelfunktion och tidigare jodförsörjning påverkar reaktionen. Ett transportförsök eller algens jodhalt kan därför inte ensamt avgöra nyttan eller risken för en viss person. [13]

Vad visar mätningarna hos algkonsumenter?

TSH är en styrsignal, inte ett direkt mått på alla effekter i kroppens vävnader. Värdet behöver vägas ihop med sköldkörtelhormonerna och hur personen mår. Det är därför relevant att följa både TSH och T3/T4 när ändrat algintag undersöks. [7]

En norsk studie publicerad 2026 följde 49 personer som regelbundet åt olika alger. Efter ett planerat sex veckor långt uppehåll sjönk både det uppskattade jodintaget och TSH. Minskningen av TSH var liten för de flesta, och forskarna såg ingen förändring av de fria sköldkörtelhormonerna T3 och T4. Deltagarna åt flera olika arter. Elva hade ett kortare uppehåll än planerat, och studien saknade en lottad, samtidig kontrollgrupp. Den kan därför inte ange effekten av en bestämd sockertareprodukt eller visa att alla algkonsumenter utvecklar sköldkörtelsjukdom. [5]

Försiktighet med algprodukter

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.

Livsmedelsverket beskriver att algprodukter kan ha höga och kraftigt varierande jodhalter. Myndigheten rekommenderar särskild försiktighet med havsalgprodukter under graviditet och amning, eftersom ett jodöverskott kan påverka fostret eller barnet. [6]

För gravida rekommenderar myndigheten inte kosttillskott med torkade alger på grund av risken för högt jodinnehåll. Sådana produkter ska skiljas från algolja, som behandlas separat i råden. [8]

Källor och avgränsning

Porträttet behandlar artens kusthistoria, kolhydrater och betydelsen av varierande innehåll. Svenska och irländska institutionskällor samt relevanta avsnitt i originalstudier har lästs. Förklaringen av jodidtransport och hormonbildning stöds också av ett cellfysiologiskt avsnitt i Endotext och NIH:s faktablad. De två studierna om reglering av transportproteinet har lästs som fullständiga originalsammanfattningar; deras fulltext och jävsuppgifter har inte bedömts. Den svenska sammansättningsstudien hade stöd från Carl Tryggers Stiftelse, Göteborgs universitet och Formas. De tidigare norska studierna hade offentlig och institutionell finansiering och redovisade inga intressekonflikter. Upptagsförsöket från 2022 finansierades av norska sjömatsforskningsfonden, en dansk universitetsfond och EU; författarna redovisade inga intressekonflikter. Texten är ingen fullständig utvärdering av kelppreparat som behandling och ger inga anvisningar för insamling, beredning eller dosering.