Moses brinnande buske | Växttradition

En flerårig ört med asklika blad

Artikeln gäller Dictamnus albus i familjen vinruteväxter, Rutaceae. Trots det svenska namnet är den en flerårig ört. Kew anger en naturlig utbredning från Europa till sydvästra Sibirien och västra Himalaya. I svenska trädgårdar har den ofta rosa blommor med tydliga mörkare nerver, men även vitblommiga former förekommer. Bladen är sammansatta av småblad och påminner om askens. [1] [2]

Bladen avger flyktiga oljor med citrondoft. Växtens dramatiska namn har knutits till berättelsen om Moses och den brinnande busken. Det botaniska namnets albus, som betyder vit, syftar enligt Uppsala universitets botaniska trädgård på roten. Den har tidigare använts som diptamrot. [2]

Traditionen behöver knytas till rätt växt

En historisk och botanisk analys från 2015 visar att namnet ”Dictamnus” har använts om flera olika växter, även från andra släkten. Alla uppgifter i äldre örtböcker kan därför inte automatiskt tillskrivas dagens D. albus. För denna art beskriver analysen bland annat europeisk användning vid matsmältningsbesvär samt äldre uppgifter om feber och epilepsi. Dokumenten visar vad människor har försökt behandla; de avgör inte om behandlingen fungerade. [3]

Vad betyder verkan på tarmen och nervsystemet?

För att en växt ska kunna beskrivas som maglugnande behöver man veta hur den påverkar de funktioner som orsakar besvären. Tarmens muskler drar normalt ihop sig för att föra innehållet vidare. Ökad sammandragning är därför inte i sig ett mått på lindring. I en djurstudie från 2005 orsakade särskilda extrakt av D. albus sammandragningar i isolerad tarmvävnad från marsvin. Försöket visade biologisk aktivitet, men undersökte inte förbättrade magbesvär hos människor. [4]

I samma arbete blev möss mindre spontant aktiva, medan forskarna inte såg någon säkerställd smärtlindring i det smärttest som användes. Nedsatt aktivitet kan vara ett tecken på påverkan på nervsystemet, men visar inte att sömnen blir bättre eller att ett preparat är lämpligt mot oro. Fynden gäller studiens extrakt och försöksmodeller. De kan inte användas som rekommendation för egenbehandling. [4]

När växtämnen och ljus skadar huden

En del ämnen i växten gör huden mer känslig för ljus. Till dem hör psoralener, däribland 5-metoxipsoralen och 8-metoxipsoralen. De identifierades i ett arbete som också beskrev tre personer med hudreaktioner efter kontakt med växten. Ämnet diktamnin har senare visat ljusberoende skadlig verkan på odlade mänskliga hudceller. Det är en förklaring på cellnivå, inte ett mått på hur ofta människor skadas. [5] [6]

Sambandet börjar när ljuskänsliggörande växtämnen finns på huden. UVA, en del av solljusets ultravioletta strålning, kan tillsammans med sådana ämnen utlösa skador i cellerna. För psoralener omfattar detta påverkan på cellernas omslutande membran. Skadan leder till inflammation, med rodnad och ibland blåsor. Reaktionen kallas fytofotodermatit: en hudinflammation där både växtkontakt och ljus medverkar. Den är inte en allergi som kräver att personen först har blivit allergisk mot växten. [7]

Utslagen kan vara fördröjda. Det kan därför vara svårt att koppla dem till en tidigare växtkontakt. När den akuta inflammationen har lagt sig kan huden fortfarande vara mörkare där skadan uppstod. En tysk rapport från 1996 beskrev två personer med blåsbildning och kvarstående pigmentförändringar efter kontakt med D. albus. Fallrapporterna visar att skadan förekommer, men anger inte hur stor risken är vid varje kontakt. [7] [8]

Varför medicinsk ljusbehandling är en annan fråga

Vid psoriasis bidrar inflammation och snabb nybildning av hudceller till hudförändringarna. Ett ämne som tillsammans med ljus bromsar cellernas förökning kan då ha en terapeutisk användning. I en studie från 1974 försvann psoriasisförändringarna hos 21 behandlade personer efter en bestämd kombination av läkemedlet metoxsalen och UVA. Hos 16 av dem ingick också en jämförelse med dåtidens konventionella UV-behandling, där kombinationen var effektivare. [9] [10]

Detta var en liten, äldre studie av läkemedelsbehandling. Den visar varken att växten kan ersätta läkemedlet eller att psoriasis botades varaktigt. Läkemedelsboken beskriver fortfarande kombinationen psoralen och UVA, kallad PUVA, som effektiv, men anger också ökad hudcancerrisk vid långvarig behandling. Sådan behandling sker inom hudsjukvården. Medicinsk kontroll av ämne och ljus är avgörande; växtkontakt följd av solljus är ingen motsvarande behandling. [9] [10]

Studier på andra arter måste hållas isär

Det äldre namnet Dictamnus albus subsp. dasycarpus räknas av Kew till den separata arten Dictamnus dasycarpus. Den förekommer i asiatisk örtmedicinsk forskning. Fyra fall av leverinflammation som rapporterades 2008 gällde intag av material från denna art. Rapporten ska därför inte återges som fyra belagda förgiftningar av den trädgårdsväxt som porträtteras här. Samtidigt ger artskillnaden inget generellt säkerhetsbesked för medicinsk användning av D. albus. [11] [12]

Säkerhet vid oavsiktlig kontakt

Giftinformationscentralen rekommenderar att hud som kommit i kontakt med Moses brinnande buske tvättas med tvål och vatten och skyddas mot solljus under en vecka, även om symtom saknas. Kontakta Giftinformation vid besvär. Vid stänk i ögonen ska man genast skölja med vatten i minst fem minuter och kontakta Giftinformation om symtom uppstår. [13]

Giftinformation anger att förgiftningar vid förtäring inte är kända och att en liten smakbit betraktas som ofarlig. Det avser oavsiktligt smakande och bevisar inte säkerheten vid upprepad medicinsk användning. Vid osäkerhet nås Giftinformation på 010-456 67 00; i akuta fall ring 112 och begär Giftinformation. [13]

Källor och avgränsning

Porträttet omfattar artidentitet, europeisk användningshistoria, utvalda djurförsök, hudreaktionernas mekanism och skillnaden mot medicinsk ljusbehandling. De äldre patientrapporterna och cellstudien har bedömts från originalsammanfattningar; alla deras metoduppgifter har inte kunnat granskas. Genomgången kartlägger inte samtliga historiska användningar eller forskningsspår.

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.