Lakritsrot innehåller glycyrrhizin, även kallat glycyrrhizinsyra. Ämnet kan orsaka allvarliga biverkningar, däribland rubbad hjärtrytm. Personer med högt blodtryck eller hjärt- och njursjukdom kan vara särskilt känsliga. Att lakrits också förekommer i livsmedel innebär inte att rotmaterial och koncentrerade extrakt har samma riskprofil. NCCIH
EMA avråder från de bedömda lakritsrotläkemedlen vid bland annat högt blodtryck, hjärt-, njur- eller leversjukdom och låg kaliumhalt. De ska inte kombineras med exempelvis vätskedrivande läkemedel, hjärtglykosider, kortikosteroider eller stimulerande laxermedel, eftersom saltbalansen kan rubbas ytterligare. Lakritsrot kan också motverka blodtryckssänkande behandling. EMA, avsnitt 4.4–4.5
Den söta roten mellan medicin och konfektyr
Kew beskriver hur lakritsrot har använts både i hostmedel och för att dölja den obehagliga smaken hos andra läkemedel. Gränsen mellan medicin och sötsak har också skiftat historiskt. De engelska Pontefract cakes, som tillverkades i Pontefract från omkring 1660, hade från början ett medicinskt sammanhang och blev senare populära som konfektyr. Kews växtprofil
I Elias Fries Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen, utgiven 1880, kopplas Glycyrrhiza glabra till namnet ”Lakritsört”. På samma registersida förekommer ”Sötrot” under ett annat släkte, Gentiana. Det är ett konkret exempel på varför ett äldre vardagsnamn inte räcker för att avgöra vilken växt en källa beskriver. Fries, register sidan 159
NCCIH beskriver bruk av lakritsrot i flera äldre kulturkretsar, däribland grekiska, arabiska, kinesiska och indiska traditioner. De historiska användningsområdena omfattar bland annat hosta och besvär från luftvägarna. En sådan gemensam benämning innebär dock inte att alla traditioner har använt samma art eller material. NCCIH
EMA:s lakritsrotmonografi omfattar tre arter: G. glabra, G. inflata och G. uralensis. Den behandlar vissa specificerade rotmaterial och extrakt. Artikeln och bilden här utgår från G. glabra; resultat för en annan art eller en blandning behöver bedömas i sitt eget sammanhang. EMA, avsnitt 2
Hur kroppens saltbalans kan påverkas
Normalt begränsar enzymet 11-beta-HSD2 hur mycket aktivt kortisol som når mineralokortikoidreceptorn i njurarna. Enzymet omvandlar kortisol till kortison, som har mycket svagare verkan där. Receptorn är en mottagare som hjälper hormonet aldosteron att styra kroppens natrium, kalium och vätska. När glycyrrhizin bryts ned bildas ämnen som kan hämma enzymet. Då kan kortisol aktivera receptorn som om aldosteronsignalen vore starkare. Njurarna behåller mer natrium och vatten och utsöndrar mer kalium. Vätskevolymen och blodtrycket kan stiga, medan kaliumbrist kan störa hjärtats elektriska rytm. Samma kedja förklarar varför en mätbar biologisk verkan och risken för allvarliga biverkningar hör ihop. EMA:s bedömningsrapport, sidorna 56–59 · EMA:s monografi, sidorna 6–7
En studie från 1987 med sju friska försökspersoner knöt natriumretention efter lakritsintag till just en sådan förändring i kortisolomsättningen. Forskarna fann stöd för minskad omvandling av kortisol till kortison i njurarna och därmed högre lokal kortisolpåverkan på mineralokortikoidreceptorn. Stewart och medarbetare, 1987
I en studie från 1992 delades 18 friska personer in i tre grupper. Resultaten efter glycyrrhizin omfattade hämmat reninsystem, lägre kaliumhalt och ökad kaliumförlust i urinen, tillsammans med förändrad omsättning av kortisol och kortison. Studien var liten och kortvarig, men stödjer mekanismkedjan hos människor; den fastställer ingen säker användningsnivå. Kageyama och medarbetare, 1992
En svensk randomiserad överkorsningsstudie publicerad 2024 undersökte 28 friska personer. Varje deltagare genomgick både en period med lakrits och en kontrollperiod. Det systoliska blodtrycket, mätt i hemmet, ökade under lakritsperioden, samtidigt som renin och aldosteron minskade. Studien var liten och inte blindad, men visade mätbar påverkan även hos unga, friska deltagare. Den besvarar en säkerhetsfråga och är inte ett behandlingsförsök vid sjukdom. af Geijerstam och medarbetare, 2024
Magstudier gäller särskilda extrakt och olika besvär
En del studier använder extrakt där glycyrrhizininnehållet har minskats, ofta benämnda deglycyrrhizinerade extrakt. De kan inte likställas med vanlig lakritsrot. I en mindre placebokontrollerad studie publicerad i 2012 års tidskriftsvolym förbättrades symtomskattningar och livskvalitet vid funktionell dyspepsi, det vill säga besvär från övre delen av magen, med extraktet GutGard. Studien omfattade 50 deltagare. EMA bedömer deltagarantalet som för litet för att ensamt stödja väletablerad medicinsk användning. Raveendra och medarbetare · EMA:s bedömningsrapport, sidan 59
En studie från 2025 med 200 randomiserade deltagare prövade samma namngivna extrakt vid lindriga till måttliga refluxrelaterade symtom. Vissa mått på symtom och livskvalitet förbättrades jämfört med placebo. Däremot sågs ingen tydlig skillnad i magsäckstömning eller behov av extra symtomlindrande läkemedel. Vid den sista uppföljningen fanns 82,5 procent av deltagarna kvar för analys. Studien finansierades av företaget som tillhandahöll extraktet, vilket också uppgav tekniska bidrag till planeringen. Den korta uppföljningen ger begränsad information om långvarig effekt och sällsynta biverkningar. Raj och medarbetare, 2025
Magsår är en annan fråga. I ett randomiserat försök från 1978 med 96 patienter gav deglycyrrhizinerad lakrits ingen säkerställd fördel framför placebo i sårläkning eller klinisk förbättring. Den prövningen gäller ett annat material och andra utfall än de nyare symtomstudierna. Resultaten ger inte stöd för att sammanföra allt under påståendet att lakrits läker magen. Bardhan och medarbetare, 1978
Vad den aktuella myndighetsbedömningen omfattar
EMA:s reviderade monografi antogs i mars 2026 och publicerades i juli samma år. Den beskriver traditionell användning vid vissa matsmältningsbesvär och som slemlösande vid förkylningshosta. Det är en bedömning grundad på långvarigt bruk inom dessa avgränsningar, inte ett generellt kliniskt effektbesked om växten. EMA, revision 1
Monografin avråder från användning under graviditet och amning samt hos kvinnor som kan bli gravida och inte använder preventivmedel. Underlaget för barn och ungdomar är otillräckligt. Dessa säkerhetsgränser gäller de bedömda lakritsrotläkemedlen; de ersätts inte av positiva resultat för ett annat extrakt i en liten studie. EMA, avsnitt 4.4 och 4.6