Trädet vid stranden

Klibbal heter Alnus glutinosa (L.) Gaertn. och tillhör björkväxterna, Betulaceae. Kew räknar Sverige till artens naturliga utbredningsområde. Namnet ska hållas isär från gråal, Alnus incana, även när en äldre källa bara skriver al. [1].

Bladen är rundade och ofta urnupna i spetsen. Unga blad och skott kan kännas klibbiga. De små mörka, kottelika bildningarna som sitter kvar på grenarna är förvedade fruktställningar. Arten har han- och honblommor på samma träd. [2].

I Sverige växer klibbal ofta längs vattendrag i landets södra delar. Blomningen infaller vanligen i mars–april, men vädret kan förskjuta säsongen. Gråalen har delvis en annan utbredning och kan börja blomma tidigare. En uppgift om alpollen berättar därför inte alltid vilken av arterna som bidragit. [3].

Ett svenskt historiskt belägg finns i C. A. M. Lindmans Bilder ur Nordens Flora, i utgåvan 1917–1926. Uppslaget identifierar uttryckligen klibbal och beskriver veden som lätt att bearbeta, bland annat till träskor. Där möts ett material och ett bruk: ett lättformat virke kunde få en vardaglig uppgift. Uppgiften visar att användningen beskrevs i en svensk flora; den fastställer inte när bruket började i Sverige. [4]

Ett kärl som berättar genom sina sprickor

Från Toar Bog på Irland kommer Pallasboykärlet, ett stort träföremål från järnåldern. Det är omkring 1,3 meter högt och uthugget ur en enda alstam. Dateringen placerar nedläggningen i mossen mellan ungefär 200 före och 70 efter vår tideräknings början. Vad kärlet ursprungligen var avsett för är fortfarande osäkert. En möjlig rituell betydelse är en tolkning, inte något föremålet ensamt bevisar.

Forskarna i Pallasboyprojektet lät återskapa kärlet med traditionella handverktyg. Arbetet visade hur mjukt, färskt alträ kunde formas, men också hur krävande det var att behärska verktygen. Kopian tog omkring 80 arbetstimmar. Den tiden säger något om just försöket, inte exakt hur länge järnålderns hantverkare arbetade.

När träet förlorade vatten uppstod sprickor. Där finns en konkret förbindelse till originalet: även det hade lagats, bland annat med små träkilar och en fastsydd trädel. Materialets förändring hjälper oss att förstå spåren av arbete och reparation. Kärlets form och lagningar bär på det sättet spår av både hantverkarens avsikt och träets förändring. [5].

Barken i färgarens händer

Äldre finska och estniska uppteckningar beskriver hur albark användes för att färga textilier och skinn. En forskargrupp undersökte detta material i en studie från 2025. Källorna innehåller både klibbal och gråal; ibland är artnamnet ofullständigt. I de estniska uppgifterna förekommer klibbal särskilt i samband med röda färgtoner.

Uppteckningarna bevarar hantverkskunskap, men de är sällan fullständiga arbetsbeskrivningar. När forskarna försökte återskapa färgningen behövde de därför tolka luckor. De moderna försöken omfattade tolv färgningar och använde genomgående gråal. Resultaten om provernas färg och hållbarhet kan inte utan vidare föras över till klibbal.

Studien visar samtidigt varför en bark inte ger en enda oföränderlig färg. Material och förhållanden under färgningen påverkar resultatet; bland annat kunde järn och alkaliska förhållanden ändra nyanserna. Bruna, rödbruna och mycket mörka toner ingick i försöken. Sådana skillnader gör de äldre variationerna begripliga utan att vi behöver tillskriva varje recept en exakt kemisk förklaring. Forskarna pekar själva på behovet av mer detaljerade analyser av färgämnena. Historiska belägg för klibbalens användning och moderna provresultat från gråal fyller här olika roller. [6].

Al i örtbokens språk

I 1850 års utgåva av Culpepers The Complete Herbal finns ett kort uppslag om den vanliga alen. Författaren beskriver ett välkänt träd på fuktiga platser och tillskriver blad och bark kylande, torkande och sammandragande egenskaper. Texten nämner bland annat brännskador, inflammationer och ömma fötter efter vandring. Det är vad boken hävdar, inte resultat från kontrollerade behandlingsförsök.

Uppslaget rymmer också en astrologisk förklaring: trädet förbinds med Venus och, med författarens egen tvekan, fiskarnas tecken. Den kopplingen hör till bokens sätt att ordna naturen. Den beskriver ingen påvisad verkan i hud eller blodkärl. Att bevara resonemanget gör historien begriplig utan att ge astrologin rollen som nutida förklaringsmodell.

Artfrågan kräver samma försiktighet. På sidan före står ett annat uppslag med namnet black alder. Ett liknande engelskt namn räcker inte för att föra dess uppgifter till klibbal. Inte heller beskrivningen av den vanliga alen gör en fullständig modern artbestämning möjlig. Här återges därför ett historiskt aluppslag med dess begränsningar. Den lästa boken är dessutom en senare utgåva, inte ett originaltryck från Culpepers livstid. [7].

Vad dagens undersökningar kan förklara

En välbelagd samverkan finns under trädet. Bakterier av släktet Frankia lever i alens rotknölar. De får kol och energi från växten och omvandlar luftens kväve till former som växten kan tillgodogöra sig. Utbytet förklarar en del av alens försörjning med näring. Rotknölarna hör till trädets eget samarbete med markens organismer. [8]; [9].

I en laboratoriestudie från 2025 blandades extrakt av klibbalens blad i kosmetiska emulsioner. Forskarna undersökte bland annat kemisk antioxidantaktivitet och hur blandningarnas färg, surhetsgrad och konsistens förändrades. Antioxidanttestet mätte reaktioner med ett särskilt testämne; det visade inte att skadad människohud läkte. Författarna efterlyser ytterligare undersökningar av hudmodeller och säkerhet. Studien bekräftar därför varken örtbokens råd vid brännskador eller ett färdigt solskydd för människor. [10].

I testet reagerade blandningarna med DPPH, ett färgat testämne. Forskarna följde hur mycket av ämnets ljusabsorption som försvann. Ett sådant svar berättar om blandningens kemiska reaktivitet under testets villkor. För att samma blandning ska skydda levande hud måste ämnena också nå rätt plats, tålas av huden och påverka ett relevant skadeförlopp. De övergångarna prövades inte i det här försöket. En uppmätt antioxidantreaktion är därför ett annat slags fynd än läkning av en brännskada. [10]

Alpollen och aktuella besvär

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.

För vissa människor märks alen framför allt under pollensäsongen. Pollen kan utlösa rinnande näsa, nysningar och kliande ögon hos den som är allergisk. En del som reagerar på björkpollen reagerar även på al. Enligt 1177 ska du kontakta en vårdcentral vid astmasymtom med hosta eller svårt att andas. Om du har svårt att andas ska du kontakta vårdcentral eller jouröppen mottagning genast; går det inte eller är det stängt, sök en akutmottagning. De råden gäller dagens besvär och ska hållas isär från äldre bruk av blad och bark. [11]

Utgivare och intressen: Enligt utgivarens uppgifter säljer Lundberg Selection AB inga fysiska produkter men har egna digitala finder-produkter och verktyg på homeopati.se, illnessfinder.com, remedyfinder.net, sanabit.com och webhomeopath.com. Utgivaren har också ett ekonomiskt intresse i artikelköp på Alternativmedicin och Sanabit. Redovisningen uppdaterades den 9 september 2026. Dessa kopplingar redovisas för att läsaren ska kunna bedöma utgivarens intressen.

Källor

  1. Alnus glutinosa (L.) Gaertn. Plants of the World Online, Royal Botanic Gardens, Kew. [engelska, åtkomst 26 oktober 2026] Kews egna artnamns-, familje- och utbredningsfält lästa i webbverktygets originalåtergivning. Direkt HTTP gav 403. Underliggande floror och samtliga undersorter inte granskade.

  2. University College Cork, Irish Tree Explorers Network. Alnus glutinosa. Uppdaterad 5 februari 2025. [engelska] Originalsidans botaniska huvudbeskrivning läst. Används för blad och fruktställningar; sidans läkebruk, mytologi och arkeologiska återberättelser används inte som egna originalbelägg.

  3. Bondeman M, Naturhistoriska riksmuseet. Al. Uppdaterad 26 februari 2026. [svenska, åtkomst 26 oktober 2026] Hela aktuella huvudtexten läst. Svensk förekomst, två alarter och deras skilda blomning; pollenfynd gäller inte automatiskt enbart klibbal.

  4. Lindman CAM. Bilder ur Nordens Flora, utgåvan 1917–1926. Uppslag 373, Al, Alnus glutinosa. Project Runeberg. [svenska] Hela det digitala artuppslaget läst. Historiskt svenskt original om klibbalens virke och träskor. Källans äldre globala utbrednings- och växtfysiologiska förklaringar förs inte över till nutida sakuppgifter; tryckbilden inte nygranskad.

  5. Gearey B m.fl. Making, Multi-Vocality and Experimental Archaeology: The Pallasboy Project. EXARC Journal. 2019/4, 25 november 2019. [engelska] Originalets föremålsbeskrivning, materialval, bearbetning, torksprickor och berörda diskussionsstycken lästa. Rekonstruktionens arbetstid är inte uppmätt forntida arbetstid. Bakomliggande utgrävningsrapporter inte lästa. World Wood Day Fund och International Wood Culture Society tackas för ekonomiskt stöd.

  6. Wright K m.fl. From Bark to Dye—Ethnographic Black and Grey Alder Recipes from Finland and Estonia. Heritage. 2025;8:150. [engelska] Original-PDF:s inledning, art- och materialurval samt diskussion och slutsats om färgegenskaper lästa. De tolv rekonstruktionerna använde gråal. Arkivoriginal, hela resultattabeller och bilagor inte granskade. EU-projektet Colour4CRAFTS finansierade arbetet; författarna deklarerade inga intressekonflikter.

  7. Culpeper N. The Complete Herbal. Thomas Kelly, London, 1850. The Common Alder-Tree, s. 7–8. Project Gutenberg. [engelska] Titelbladet och hela aluppslaget i denna senare utgåva lästa. Historiska sjukdomspåståenden och astrologi återges som författarens uppgifter. Det föregående uppslaget Black Alder-Tree används inte som klibbalbelägg; modern artidentitet är osäker.

  8. Blom J. Carbon and nitrogen metabolism of free-living Frankia spp. and of Frankia-alnus symbioses. Doktorsavhandling, Landbouwhogeschool, Wageningen, 1982. [engelska] Institutionens utökade originalsammanfattning, särskilt inledningen om utbytet mellan träd och bakterie, läst. Själva avhandlings-PDF:n och dess fulla experiment inte lästa. Kväveutbytet används inte som förklaring till medicinsk verkan.

  9. Mc Carthy R m.fl. Arbetsrapport 976–2018. Skogforsk. Avsnittet Kvävefixering hos al, s. 20. [svenska] Det namngivna avsnittet om Frankia och rotknölar läst. Hela rapporten och dess bakomliggande studier inte lästa. Siffror från gråal i Estland förs inte över till klibbal.

  10. Bikiaris ND m.fl. From Plant to Skin: Exploring Alnus glutinosa Extracts for Cosmeceutical Applications. Antioxidants. 2025;14:1275. [engelska] Originalets sammanfattning, bladmaterial och beredning, DPPH-metod samt slutsats och finansiering lästa. Kemiska test och blandningsegenskaper; hudmodeller och kliniska försök ingick inte i de redovisade testerna. Hela resultatdelen och supplementet inte granskade. Inget externt forskningsstöd och inga intressekonflikter deklarerades.

  11. 1177. Pollenallergi. [svenska, åtkomst 26 oktober 2026] Aktuella avsnitt om symtom, al och björk samt när och var vård behövs lästa. Vårdråd för pollenbesvär; inte en klinisk undersökning av bark eller blad. Länkade behandlingstexter och videon inte granskade.