Trädet vid stranden
Klibbal heter Alnus glutinosa (L.) Gaertn. och tillhör björkväxterna, Betulaceae. Kew räknar Sverige till artens naturliga utbredningsområde. Namnet ska hållas isär från gråal, Alnus incana, även när en äldre källa bara skriver al. Kew: klibbalens artnamn och utbredning.
Bladen är rundade och ofta urnupna i spetsen. Unga blad och skott kan kännas klibbiga. De små mörka, kottelika bildningarna som sitter kvar på grenarna är förvedade fruktställningar. Arten har han- och honblommor på samma träd. University College Cork: trädets kännetecken.
I Sverige växer klibbal ofta längs vattendrag i landets södra delar. Blomningen infaller vanligen i mars–april, men vädret kan förskjuta säsongen. Gråalen har delvis en annan utbredning och kan börja blomma tidigare. En uppgift om alpollen berättar därför inte alltid vilken av arterna som bidragit. Naturhistoriska riksmuseet: Sveriges två alarter.
Ett kärl som berättar genom sina sprickor
Från Toar Bog på Irland kommer Pallasboykärlet, ett stort träföremål från järnåldern. Det är omkring 1,3 meter högt och uthugget ur en enda alstam. Dateringen placerar nedläggningen i mossen mellan ungefär 200 före och 70 efter vår tideräknings början. Vad kärlet ursprungligen var avsett för är fortfarande osäkert. En möjlig rituell betydelse är en tolkning, inte något föremålet ensamt bevisar.
Forskarna i Pallasboyprojektet lät återskapa kärlet med traditionella handverktyg. Arbetet visade hur mjukt, färskt alträ kunde formas, men också hur krävande det var att behärska verktygen. Kopian tog omkring 80 arbetstimmar. Den tiden säger något om just försöket, inte exakt hur länge järnålderns hantverkare arbetade.
När träet förlorade vatten uppstod sprickor. Där finns en konkret förbindelse till originalet: även det hade lagats, bland annat med små träkilar och en fastsydd trädel. Materialets förändring hjälper oss att förstå spåren av arbete och reparation. Kärlets form och lagningar bär på det sättet spår av både hantverkarens avsikt och träets förändring. Pallasboyprojektets egen forskningsrapport, 2019.
Barken i färgarens händer
Äldre finska och estniska uppteckningar beskriver hur albark användes för att färga textilier och skinn. En forskargrupp undersökte detta material i en studie från 2025. Källorna innehåller både klibbal och gråal; ibland är artnamnet ofullständigt. I de estniska uppgifterna förekommer klibbal särskilt i samband med röda färgtoner.
Uppteckningarna bevarar hantverkskunskap, men de är sällan fullständiga arbetsbeskrivningar. När forskarna försökte återskapa färgningen behövde de därför tolka luckor. De moderna försöken omfattade tolv färgningar och använde genomgående gråal. Resultaten om provernas färg och hållbarhet kan inte utan vidare föras över till klibbal.
Studien visar samtidigt varför en bark inte ger en enda oföränderlig färg. Material och förhållanden under färgningen påverkar resultatet; bland annat kunde järn och alkaliska förhållanden ändra nyanserna. Bruna, rödbruna och mycket mörka toner ingick i försöken. Sådana skillnader gör de äldre variationerna begripliga utan att vi behöver tillskriva varje recept en exakt kemisk förklaring. Forskarna pekar själva på behovet av mer detaljerade analyser av färgämnena. Historiska belägg för klibbalens användning och moderna provresultat från gråal fyller här olika roller. Wright med flera: albarkens färgningshistoria och rekonstruktionsförsök.
Al i örtbokens språk
I 1850 års utgåva av Culpepers The Complete Herbal finns ett kort uppslag om den vanliga alen. Författaren beskriver ett välkänt träd på fuktiga platser och tillskriver blad och bark kylande, torkande och sammandragande egenskaper. Texten nämner bland annat brännskador, inflammationer och ömma fötter efter vandring. Det är vad boken hävdar, inte resultat från kontrollerade behandlingsförsök.
Uppslaget rymmer också en astrologisk förklaring: trädet förbinds med Venus och, med författarens egen tvekan, fiskarnas tecken. Den kopplingen hör till bokens sätt att ordna naturen. Den beskriver ingen påvisad verkan i hud eller blodkärl. Att bevara resonemanget gör historien begriplig utan att ge astrologin rollen som nutida förklaringsmodell.
Artfrågan kräver samma försiktighet. På sidan före står ett annat uppslag med namnet black alder. Ett liknande engelskt namn räcker inte för att föra dess uppgifter till klibbal. Inte heller beskrivningen av den vanliga alen gör en fullständig modern artbestämning möjlig. Här återges därför ett historiskt aluppslag med dess begränsningar. Den lästa boken är dessutom en senare utgåva, inte ett originaltryck från Culpepers livstid. Culpeper: uppslaget om vanlig al i 1850 års utgåva.
Vad dagens undersökningar kan förklara
En välbelagd samverkan finns under trädet. Bakterier av släktet Frankia lever i alens rotknölar. De får kol och energi från växten och omvandlar luftens kväve till former som växten kan tillgodogöra sig. Utbytet förklarar en del av alens försörjning med näring. Rotknölarna hör till trädets eget samarbete med markens organismer. Bloms avhandling: kväveutbytet mellan al och Frankia; Skogforsk: kvävefixering hos al.
I en laboratoriestudie från 2025 blandades extrakt av klibbalens blad i kosmetiska emulsioner. Forskarna undersökte bland annat kemisk antioxidantaktivitet och hur blandningarnas färg, surhetsgrad och konsistens förändrades. Antioxidanttestet mätte reaktioner med ett särskilt testämne; det visade inte att skadad människohud läkte. Författarna efterlyser ytterligare undersökningar av hudmodeller och säkerhet. Studien bekräftar därför varken örtbokens råd vid brännskador eller ett färdigt solskydd för människor. Bikiaris med flera: undersökning av klibbal i kosmetiska blandningar.
Alpollen och aktuella besvär
För vissa människor märks alen framför allt under pollensäsongen. Pollen kan utlösa rinnande näsa, nysningar och kliande ögon hos den som är allergisk. En del som reagerar på björkpollen reagerar även på al. Enligt 1177 bör astmasymtom bedömas av vården. Vid akuta andningssvårigheter ska vård sökas genast. De råden gäller dagens besvär och ska hållas isär från äldre bruk av blad och bark. 1177: pollenallergi och när vård behövs.