En ettårig växt med finfördelade blad
Det accepterade vetenskapliga namnet är Fumaria officinalis L., publicerat av Linné 1753. Kew för arten till vallmoväxterna, Papaveraceae. I äldre litteratur förekommer i stället familjenamnet Fumariaceae. Jordrök är ettårig och har enligt Kew sitt naturliga utbredningsområde i Europa, kring Medelhavet och i Kaukasus. Kew: jordrökens artnamn och utbredning. SAOB: jordrök som ord och äldre växtnamn.
De blågröna bladen är djupt och upprepat delade i smala flikar. Stjälkarna förgrenar sig och bär långsträckta klasar med små blommor. Blommorna är rosa till purpurfärgade med mörkare spets och en kort sporre. Frukten är liten och rundad, med en något skrynklig yta. Flora Helvetica: jordrökens blad, blommor och frukt.
Jord och rök i flera språk
Svenska Akademiens ordbok redovisar jordrök som växtnamn från omkring 1550 och knyter det till det latinska fumus terræ. Besläktade namn finns i bland annat tyskans Erdrauch och engelskans earth-smoke. Ordet har också använts om damm eller dunst som stiger från marken. SAOB: jordrök som ord och äldre växtnamn.
Ordboken visar dessutom att jordrök förr kunde avse växter som senare fördes till nunneörtssläktet Corydalis. Ett gammalt namn räcker därför inte alltid för att identifiera dagens art. Textens tid, beskrivning och botaniska sammanhang behöver vägas in. SAOB: jordrök som ord och äldre växtnamn.
En liten klättrare i odlingslandskapet
C. A. M. Lindman beskriver jordrök i Bilder ur Nordens Flora som en slak och spröd ört i åkrar och trädgårdsland. Han uppmärksammar hur bladskaften kan böja sig kring grässtrån och andra stöd. Grenverket kan på så sätt bilda en sammantrasslad härva. C. A. M. Lindman: jordrök i Nordens flora.
Det är en annan bild än den av en stadigt upprätt ört. Växtsättet ger jordröken möjlighet att ta stöd i omgivningen, samtidigt som de små, tvåfärgade blommorna sitter spridda längs klasarna. Lindmans skildring låter ett vardagligt åkerogräs träda fram som en växt med ett särskilt sätt att leva. C. A. M. Lindman: jordrök i Nordens flora.
Linnés jordrök bland vintersäden
I Linnés redogörelse över svenska medicinalväxter från 1741 finns jordrök under rubriken Fumaria. Den anges som vanlig i åkrar med vintersäd. När H. O. Juel publicerar redogörelsen 1927 knyter han posten till Fumaria officinalis. Linnés jordrök från 1741, utgiven av H. O. Juel.
Anteckningen förenar jordbrukets växtvärld med dåtidens läkekonst. Jordrök behövde inte vara en sällsynt eller exotisk art för att få en plats i medicinalväxtlitteraturen. Förteckningen visar vilken växt som avsågs och var den växte; den visar inte att en behandling hade prövats med moderna metoder. Linnés jordrök från 1741, utgiven av H. O. Juel.
Äldre föreställningar om mage, lever och blod
Lindman återger att jordröksarter tidigare hade ansetts magstärkande och blodrenande, bland annat i samband med leverbesvär och hudutslag. Här är blodrenande ett historiskt uttryck, inte en modern medicinsk förklaring eller ett belägg för att växten avlägsnar gifter ur kroppen. C. A. M. Lindman: jordrök i Nordens flora.
Vad dagens europeiska bedömning avser
EMA:s kommitté för växtbaserade läkemedel antog en reviderad jordröksmonografi den 12 maj 2023. Dokumenten publicerades på myndighetens webbplats 2024 och ersatte bedömningen från 2011. Beslutet fattades med konsensus. EMA: revideringen antogs 2023 och publicerades 2024.
Monografin beskriver traditionell användning av bestämda jordröksprodukter vid matsmältningsbesvär som mättnads- eller fyllnadskänsla, långsam matsmältning och gaser. Den bygger på långvarigt bruk. Den innebär inte att klinisk effekt är fastställd för alla produkter eller för växten vid andra sjukdomar. EMA: traditionell användning och säkerhetsgränser.
I bedömningsrapporten sammanfattar EMA flera äldre patientstudier, ofta med positiva uppgifter. Myndigheten framhåller samtidigt att studierna är gamla, små eller otillräckligt beskrivna. De ger stöd för att den traditionella användningen är rimlig, men räcker inte för kategorin väletablerad medicinsk användning. EMA:s bedömning av kemi, äldre studier och riskuppgifter.
Hur gallflöde kan knyta ihop möjlig verkan och risk
Levern bildar galla, gallblåsan lagrar den och gallgångarna leder den till tunntarmen när kroppen behöver den för matsmältningen. Ett förändrat gallflöde kan därför påverka denna del av matsmältningen, men det är inte samma sak som att alla symtom som kallas matsmältningsbesvär har samma orsak eller svarar på samma åtgärd. NIDDK: gallblåsa, gallgångar och gallans väg.
EMA återger äldre djurförsök där dåligt definierade vattenextrakt uppgavs dämpa ett konstgjort högt gallflöde och öka ett konstgjort lågt flöde. Rapporten nämner också svag påverkan på glatt muskulatur och att alkaloiden protopin drog samman Oddis sfinkter, ringmuskeln vid gallgångens utlopp, hos djur. Studierna är gamla och otillräckligt beskrivna. De ger en möjlig förklaringsmodell, men visar inte att jordrök reglerar gallflödet eller lindrar symtom på detta sätt hos människor. EMA:s bedömning av kemi, äldre studier och riskuppgifter.
Samma tänkta väg förklarar också varför säkerhetsgränsen är central. Om en gallgång är blockerad kan gallan inte passera normalt. En möjlig påverkan på utsöndring eller muskler kring gallvägarna kan då inte antas vara hjälpsam. EMA:s avrådan vid gallsten, hinder och andra gallvägssjukdomar är därför en del av mekanismens villkor, inte en fristående fotnot. EMA: traditionell användning och säkerhetsgränser.
Ett kontrollerat IBS-försök fann ingen fördel
En randomiserad, dubbelblind studie från 2005 omfattade 106 personer med IBS, en form av funktionella tarmbesvär. Jordröksgruppen hade 24 deltagare och placebogruppen 58. En tredje grupp fick ett preparat av javanesisk gurkmeja; växterna prövades var för sig i separata grupper. Originalförsök 2005: jordrök och IBS.
Forskarna fann ingen fördel för jordrök jämfört med placebo när det gällde smärta, uppblåsthet, samlad symtombedömning eller psykisk belastning av besvären. Resultatet gäller den undersökta produkten och IBS. Det bör inte döljas bakom generella uttryck som magstärkande. Här har originalets sammanfattning granskats, medan fulltext och finansiering återstår att kontrollera. Originalförsök 2005: jordrök och IBS.
En kombinationskräm vid eksem
I ett försök publicerat 2022 fördelades 40 personer med lätt till måttligt eksem mellan en kräm med jordrök och silymarin samt läkemedlet mometason. Silymarin är en annan växtkomponent, från mariatistel. Totalt fullföljde 35 personer studien. Originalförsök 2022: en kombinationskräm vid eksem.
Eksembesvären minskade i båda grupperna, utan statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna. Det bevisar inte att behandlingarna är likvärdiga. Försöket saknade också en grupp med enbart jordrök, så dess bidrag går inte att skilja från silymarinets. Två personer i växtkrämsgruppen och en i jämförelsegruppen avbröt på grund av allergi. Resultatet ger därför inget allmänt säkerhetsbesked för växtkrämer. Originalförsök 2022: en kombinationskräm vid eksem.
Kemiska ämnen är en del av bilden
Jordrök innehåller bland annat alkaloider, flavonoider och organiska syror. Protopin används som analytiskt referensämne i kvalitetskontrollen. EMA har däremot inte kunnat peka ut någon beståndsdel med känd terapeutisk aktivitet som ensam förklarar den traditionella användningen. EMA:s bedömning av kemi, äldre studier och riskuppgifter.
I en originalstudie från 2016 identifierades tjugo alkaloider och ett urval prövades mot enzymer som är intressanta i forskning om Alzheimers sjukdom. Några ämnen hämmade ett av dessa enzymer. Det var kemiska undersökningar och enzymtester, inte behandling av personer med demens. Originalstudie 2016: alkaloider och enzymtester.
DNA-tester gav inte ett enhetligt säkerhetsbesked
En studie från 2020 undersökte flera jordröksextrakt med olika tester. Ett bakteriebaserat test gav inget utslag för skada på arvsmassan. I ett annat test sågs däremot ökad DNA-skada i odlade mänskliga celler för ett av extrakten, även vid en koncentration som inte påvisat minskad cellöverlevnad. Originalstudie 2020: DNA-tester gav olika utslag.
Samma studie beskrev antioxidantaktivitet. Det ena fyndet tar inte bort det andra. Resultaten fastställer ingen cancerrisk hos människor, men visar varför en positiv laboratorieegenskap inte kan fungera som bevis på ofarlighet. Fulltexten har inte granskats här. Originalstudie 2020: DNA-tester gav olika utslag.
Nya modeller för huden är fortfarande laboratorieforskning
En studie från 2025 undersökte hur ämnen från jordrök frigjordes ur mycket små lipidblåsor, så kallade liposomer. Försöken gällde bland annat stabilitet, antioxidantaktivitet och transport genom ett laboratoriemembran av acetatcellulosa. Originalstudie 2025: ämnestransport genom ett laboratoriemembran.
Membranet var en modell, inte hud hos behandlade människor. Resultaten kan vara relevanta för fortsatt produktutveckling, men visar inte att en framtida hudprodukt lindrar eksem eller annan hudsjukdom. Formuleringens egenskaper måste dessutom skiljas från den obehandlade växtens. Originalstudie 2025: ämnestransport genom ett laboratoriemembran.
Fumarsyra och läkemedel får inte blandas ihop
Att jordrök innehåller fumarsyra gör inte växten likvärdig med ett fumaratläkemedel. Skilarence innehåller den bestämda substansen dimetylfumarat och har bedömts för plackpsoriasis. Läkemedlets kliniska resultat, kvalitetskrav och uppföljning kan inte överföras till jordrök eller ett godtyckligt växtextrakt. EMA: dimetylfumarat är ett bestämt läkemedelsämne.
Alla studier med namnet fumitory gäller inte jordrök
Ett kliniskt försök om vallningar hos personer som behandlats för bröstcancer undersökte en kombination av cikoria och Fumaria parviflora. Kew anger den senare som en egen art. Studien är därför inget belägg för att Fumaria officinalis ensam hjälper vid vallningar. Originalförsök om vallningar: en annan Fumaria-art och en kombination. Kew: Fumaria parviflora är en annan art.
En återkallad studie är inte ett effektbelägg
En djurstudie från 2022 om jordrök och leverskada återkallades av tidskriften 2025. Återkallelsen anger att data och bilder hade återanvänts utan tillräcklig redovisning och att någon tillfredsställande förklaring inte lämnats. Studiens positiva slutsatser används därför inte som underlag här. Tidskriftens återkallelse 2025 av en djurstudie.
Gallvägssjukdom, graviditet och andra säkerhetsgränser
EMA avråder från jordröksprodukter vid gallgångshinder, gallgångsinflammation, leversjukdom, gallsten och andra gallvägssjukdomar. Skälet är bland annat möjlig påverkan på gallutsöndringen. Den äldre användningen vid lever- och gallbesvär ska därför inte läsas som ett råd vid sådana sjukdomar i dag. EMA: traditionell användning och säkerhetsgränser.
EMA avråder också under graviditet och amning eftersom säkerhetsunderlaget är otillräckligt. För barn saknas tillräckliga data, och åldersgränserna varierar mellan de produkter som omfattas. Jordrök bör inte beskrivas som en generellt säker barnört. EMA: traditionell användning och säkerhetsgränser.
EMA återger ett fall av hepatit efter användning av växtbaserade kombinationsprodukter där jordrök ingick. En sådan rapport visar en misstänkt risk men avgör inte vilken enskild ingrediens som orsakade skadan. EMA:s bedömning av kemi, äldre studier och riskuppgifter.
Sök vård genast vid plötslig kraftig smärta under höger revben, kraftig buksmärta med feber eller gallstenssymtom tillsammans med gul hud eller gula ögon. Kontakta vårdcentral eller jourmottagning; sök akutmottagning om det är stängt eller inte går. 1177: vård vid misstänkta gallstensbesvär.
Vid misstänkt förgiftning: kontakta Giftinformation på 010-456 67 00. Vid akut läge: ring 112 och begär Giftinformation. Giftinformation: svenska kontaktvägar.