En gråluden växt vid gårdar och vägar

Hundtunga, Cynoglossum officinale L., tillhör familjen Boraginaceae, strävbladiga växter. Namnet publicerades 1753 och accepteras av Kew. Den tvååriga arten har sitt naturliga område från Europa till delar av Sibirien och Iran. Sverige ingår i detta område. Kew: hundtungans artnamn och utbredning.

Bladen är långsträckta och lansettlika, med mjuk behåring som ger växten ett gråaktigt intryck. De övre bladen sitter utan tydliga skaft. Blommorna är små, med kort pip och utvidgad krona. Färgen går från violett till brunrött, ett annat uttryck än de klara blå blommorna hos flera släktingar. Flora Helvetica: hundtungans blommor och blad.

SVA beskriver hundtungan som en växt vid gårdsmiljöer, vägkanter och näringsrika grusmarker. Bladformen knyts till namnet hundtunga. Den äldre beskrivningen av en växt nära människors boplatser har en motsvarighet i dagens svenska växtinformation. SVA: hundtungans alkaloider och risker för djur.

Hundatunga och apotekets råvarunamn

SAOB redovisar namnformen hundatunga från 1538 och hundtungerot från omkring 1600. Även hundtungeblad och hundtungeört förekommer. Orden visar hur samma växt kunde benämnas efter sin form, sina delar och sin plats bland apotekens råvaror. SAOB: hundtunga, hundtungerot och äldre namn.

Ordboken hänvisar till flera äldre författare och författningssamlingar. Dessa belägg ger en tidslinje för ordens bruk, men är inte en sammanhängande redogörelse för vad alla apotek faktiskt använde. Varje källa behöver också läsas i sin egen tids medicinska sammanhang. SAOB: hundtunga, hundtungerot och äldre namn.

Frukterna som blev munklöss

Lindman beskriver i Bilder ur Nordens flora, utgåvan 1917–1926, hur hundtungans frukt delar sig i fyra mindre delar med hullingförsedda piggar. De kan fastna på kläder eller djur och därigenom föras vidare från moderplantan. Lindman: hundtunga och munklöss.

Han förknippar namnen munkfrat, munkfnat och munklöss med tiggarmunkars långa kåpor längs vägarna. Det är Lindmans förklaring till de skämtsamma namnen. Den bör inte göras till en exakt daterad händelse i medeltiden, men bevarar en iakttagelse som är lätt att förstå: de små frukterna följer med den som passerar. Lindman: hundtunga och munklöss.

Ett originalarbete från 2024 undersökte sådana krokar hos hundtunga, liten kardborre och snärjmåra med mikroskopi och materialmätningar. Forskarna fann skillnader i mineralinnehåll, hårdhet och elasticitet. Det är modern kunskap om fruktspridning, som ger en mekanisk bakgrund till den äldre iakttagelsen. Originalarbete 2024: fruktkrokarnas material och mekanik.

Hundtunga i Linnés förteckning

I Linnés svenska medicinalväxtförteckning från 1741 står Cynoglossum med rot och ört som råvaror. Hundtunga anges som allmän vid städer och byar. Texten läses här i H. O. Juels utgåva från 1927. Linnés förteckning 1741: hundtunga vid städer och byar.

Posten visar att hundtunga ingick i den tidens medicinalväxturval. Den är inte ett försök där behandlingseffekt har prövats och säger inget om dagens krav på säkerhet. Ett historiskt apoteksbelägg förblir värdefullt även när växten senare får en annan medicinsk ställning. Linnés förteckning 1741: hundtunga vid städer och byar.

Merkurius, hosta och kroppens flöden

Culpeper för hundtungan till Merkurius. I den granskade upplagan av The Complete Herbal från 1850 beskrivs den i samband med hosta, andnöd och kroppsvätskor som tänktes rinna från huvudet mot andra organ. Sår och hudskador finns också bland de äldre användningsområdena. Culpeper, upplagan 1850: Hound’s Tongue.

Texten blandar växtbeskrivning, astrologi, äldre sjukdomslära och författarens egna försäkringar om verkan. Den visar hur många skilda besvär kunde föras till samma ört. Påståendena är historiskt attribuerade och ska inte läsas som dagens behandlingsråd. De praktiska anvisningarna återges inte. Culpeper, upplagan 1850: Hound’s Tongue.

En giftvarning fanns redan 1918

I The Dispensatory of the United States of America från 1918 beskrivs hundtunga uttryckligen som ett farligt gift. Författarna återger samtidigt det äldre bruket som lindrande och lugnande medel vid bland annat hosta, katarrer och diarré. Giftvarningen är en del av själva boktexten och inte en sent tillagd kommentar. The US Dispensatory 1918: bruk, giftvarning och opium.

Boken gör också en viktig åtskillnad: verkan hos vissa piller med hundtungans namn tillskrivs främst opium. Ett historiskt läkemedelsnamn behöver därför inte betyda att den namngivna växten ensam stod för effekten. Här har en transkription av 1918 års uppslag granskats; dess äldre kemiska förklaringar används inte som moderna toxicologiska belägg. The US Dispensatory 1918: bruk, giftvarning och opium.

Växtens egna pyrrolizidinalkaloider

SVA beskriver hundtungans innehåll av pyrrolizidinalkaloider, bland annat heliosupin och echinatin. Halterna kan variera kraftigt. Det handlar om ämnen som växten själv bildar. De är en annan säkerhetsfråga än att en i övrigt ofarlig råvara råkar blandas med fel växt. SVA: hundtungans alkaloider och risker för djur.

Livsmedelsverket lyfter fram pyrrolizidinalkaloiders levertoxicitet i sin information om växtbaserade kosttillskott. Där beskrivs också hur sådana ämnen kan komma från ogräs som följt med annat växtmaterial. Den allmänna kontaminationsfrågan behöver skiljas från hundtungans eget giftinnehåll. Livsmedelsverket: levertoxiska pyrrolizidinalkaloider.

Från alkaloid till skada i leverns små blodkanaler

Vissa 1,2-omättade pyrrolizidinalkaloider blir mer reaktiva först när leverns CYP-enzymer har omvandlat dem. De kortlivade pyrrolmetaboliter som då kan bildas kan fästa kemiskt vid proteiner. Den bindningen kan störa cellernas funktion och förbruka glutation, ett av cellens skydd mot reaktiva ämnen. Originalstudie: reaktiva pyrrolmetaboliter i leverceller.

Leverns sinusoider är mycket små blodkanaler klädda med tunna endotelceller. I ett cellförsök var sådana mänskliga endotelceller känsligare för två reaktiva pyrrolmetaboliter än en annan undersökt levercellslinje. Om cellagret skadas kan blodets passage genom levern hindras; det är den kärltäppande skadebild som kallas sinusoidal obstruktion. Originalstudie: reaktiva pyrrolmetaboliter i leverceller. BfR: vad riskerna med vissa pyrrolizidinalkaloider innebär.

Cellförsöket använde modellföreningen monocrotalin och dess metaboliter, inte hundtunga eller växtens heliosupin och echinatin. Det visar ett möjligt skadeled för ämnesgruppen men fastställer inte hur en viss hundtungaexponering omsätts eller hur stor risken är hos en människa. Hästfallen ger separat stöd för verklig leverskada efter växtmaterial, men deras exponering kan inte räknas om till en mänsklig säkerhetsgräns. Originalstudie: reaktiva pyrrolmetaboliter i leverceller. Originalrapport 1984: förgiftning hos hästar.

Vad hästfallen visar

En rapport från 1984 tillskrev tio hästars död hö som innehöll hundtunga. Djuren utvecklade bland annat viktnedgång och tecken på leversjukdom. Vävnadsundersökning hos tre av dem visade förändringar typiska för förgiftning med pyrrolizidinalkaloider. Forskarna påvisade också alkaloider i växtmaterialet. Originalrapport 1984: förgiftning hos hästar.

Rapporten är ett konkret veterinärmedicinskt belägg. Den säger inte hur ofta människor skadas eller vilken mängd som skulle vara säker för en människa. Den visar däremot att växtens närvaro i ett historiskt läkemedel inte kan tas som ett tecken på ofarlighet. Originalrapport 1984: förgiftning hos hästar.

Ett senare försök, publicerat 1996, följde sex exponerade hästar och två kontrolldjur. I gruppen med lägre exponering förbättrades blodproverna, medan vävnadsskador i levern kvarstod. Försöket visar varför till synes återhämtade provvärden inte behöver betyda att alla följder av en sådan förgiftning är borta. Originalförsök 1996: kvarstående leverskador.

Resultatet gäller den studerade djurarten och exponeringen. Det ska inte omräknas till någon mänsklig dos. Här har originalartikelns sammanfattning granskats, och den ger stöd för beskrivningen av det kvarstående skadeförloppet. Originalförsök 1996: kvarstående leverskador.

Leverskada, arvsmassa och skillnader i evidens

Den tyska riskvärderingsmyndigheten BfR beskriver hur vissa 1,2-omättade pyrrolizidinalkaloider kan skada levern. För vissa ämnen i denna grupp har även påverkan på arvsmassan och cancerframkallande potential visats i djurförsök. BfR: vad riskerna med vissa pyrrolizidinalkaloider innebär.

Det är en bedömning av en ämnesgrupp. Den får inte återges som om varje enskild alkaloid vore lika farlig eller som en uppmätt cancerrisk hos människor efter hundtunga. BfR betonar också att värden som används för att prioritera riskhantering inte är garantier för ett ofarligt intag. Sådana beräkningar ger inget underlag för en egen växtkur. BfR: vad riskerna med vissa pyrrolizidinalkaloider innebär.

En syntetisk analog är inte hundtunga

Ett originalarbete från 2022 jämförde naturliga polymerer från flera strävbladiga växter, däribland hundtunga, med syntetiskt framställda efterlikningar. Endast en av de syntetiska analogerna visade den rapporterade antibakteriella effekten vid de prövade betingelserna. Originalarbete 2022: växtpolymerer och syntetiska analoger.

Resultatet gäller en särskild molekyl i laboratorieförsök. Det är inte belägg för att hundtunga behandlar en infektion. Att återge artikelns positiva resultat som ”hundtunga är antibakteriell” skulle byta både försöksmaterial och innebörd. Studien hade visst stöd från universitetet i Palermo; författarna deklarerade inga intressekonflikter. Originalarbete 2022: växtpolymerer och syntetiska analoger.

Säkerhetsgränser för dagens läsare

Hundtungan hör hemma i en historisk samling även när dess giftinnehåll gör egenbehandling olämplig. SVA beskriver särskilt allvarlig toxicitet för hästar och nötkreatur. Misstänkt förgiftning hos ett djur behöver bedömas av veterinär. SVA: hundtungans alkaloider och risker för djur.

Vid misstänkt akut förgiftning hos en människa: ring 112 och begär Giftinformation. I mindre akuta fall nås Giftinformationscentralen på 010-456 6700. Äldre löften om lindring ska inte fördröja rådgivning om en verklig exponering. Varken bilden eller texten här är avsedd för insamling, tillredning eller säker artbestämning. Giftinformationscentralen: kontakt vid misstänkt förgiftning.

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.

Källor

  1. Kew: hundtungans artnamn och utbredning
  2. Flora Helvetica: hundtungans blommor och blad
  3. Lindman: hundtunga och munklöss
  4. SAOB: hundtunga, hundtungerot och äldre namn
  5. Linnés förteckning 1741: hundtunga vid städer och byar
  6. Culpeper, upplagan 1850: Hound’s Tongue
  7. The US Dispensatory 1918: bruk, giftvarning och opium
  8. SVA: hundtungans alkaloider och risker för djur
  9. Originalrapport 1984: förgiftning hos hästar
  10. Originalförsök 1996: kvarstående leverskador
  11. BfR: vad riskerna med vissa pyrrolizidinalkaloider innebär
  12. Livsmedelsverket: levertoxiska pyrrolizidinalkaloider
  13. Originalarbete 2022: växtpolymerer och syntetiska analoger
  14. Originalarbete 2024: fruktkrokarnas material och mekanik
  15. Giftinformationscentralen: kontakt vid misstänkt förgiftning
  16. Originalstudie: reaktiva pyrrolmetaboliter i leverceller