Getapelns styva grenar, små tornar och svarta frukter har gett den en plats både i folkliga berättelser och i äldre apotek. Frukterna har också förknippats med konstnärsfärgen saftgrönt. Den medicinska historien präglas av kraftig tarmretning, och dagens svenska giftinformation ger en tydlig säkerhetsgräns.
En tornig buske med böjda bladnerver
Getapel heter Rhamnus cathartica L. och tillhör familjen Rhamnaceae. Kew accepterar arten under detta namn, som publicerades av Linné 1753. Den naturliga utbredningen omfattar Europa, delar av Asien och nordvästra Afrika. Sverige ingår i artens naturliga område. Kew: Rhamnus cathartica.
Flora Helvetica beskriver getapel som en buske som kan nå tre meters höjd. Grenarna sitter mer eller mindre motsatta och slutar ofta i en torn. De brett ovala bladen är fintandade och har tre till fyra par sidonerver som böjer av framåt mot bladspetsen. Bladen kan bli sex centimeter långa. De svarta, runda frukterna mäter omkring 6–8 millimeter. Uppgifterna avser florans beskrivning; arten kan också utvecklas till ett mindre träd. InfoFlora: Flora Helvetica 2018.
Lindman skildrar getapel på torra, varma backar och stenrösen, men också i lundar där den kunde bli högre. Han beskriver skilda han- och honplantor och fyrtaliga blommor. Hans plansch visar en blommande gren tillsammans med förstorade blomdetaljer och en separat frukt. Dessa delar representerar olika utvecklingsstadier och skalor. Lindman: getapel, tavla 240.
Getragg, vägtorn och målarfärg
Vägtorn och valbjörk hör till de svenska namn som Lindman antecknar. Han förklarar namnet getapel med det trådiga barklagrets likhet med getragg och återger en folklig berättelse om djävulen och en flådd get. Det är en namntolkning och en sägen, inte en beskrivning av en verklig händelse. Vägtorn förknippar han med de tornar som avslutar vissa grenar.
Lindman nämner också saftgrönt och användning som färgväxt. Lindman: namn och äldre nyttjande. Museum of Fine Arts i Boston beskriver i sin materialdatabas CAMEO saftgrönt som ett äldre pigment med samband till getapelns frukter, använt i akvarellmåleri under 1600- och 1700-talen. Samma namn kan i senare färghandel beteckna en gulgrön nyans utan att ange samma historiska råvara. CAMEO: sap green.
Hur en växtråvara blev ett färgnamn
I den äldre färgtraditionen kunde ett namn knyta samman råvaran och det utseende som materialet gav. CAMEO:s uppgift om getapelns frukter och akvarellmåleri under 1600- och 1700-talen visar en sådan historisk koppling: saftgrönt betecknade då ett växtbundet färgmaterial, inte bara en godtycklig grön ton.
När ett färgnamn återkommer i verkstäder och handel kan det bli ett igenkännligt namn på själva kulören. Namnet kan då leva kvar även om senare färger får en annan sammansättning. Språklig kontinuitet och materiell kontinuitet är därför två skilda frågor. Ett senare färgprov med namnet saftgrönt är inte i sig ett belägg för att getapel ingår.
Källan stöder den historiska råvarukopplingen och den angivna tidsramen. Den fastställer inte sammansättningen i varje äldre recept, en enda exakt nyans eller innehållet i moderna konstnärsfärger. Sambandet förklarar hur getapel kunde lämna ett spår i färgspråket utan att göra dagens färgnamn till ett botaniskt innehållsbesked.
Den äldre medicinska användningen
I King’s American Dispensatory från 1898 beskrivs getapelns frukter som ett starkt verkande laxermedel. Boken förknippar den äldre användningen även med gikt, reumatism och vattusot, en historisk benämning för vätskeansamling. Samtidigt redovisar författarna illamående, törst och smärtsamma tarmreaktioner och skriver att användningen hade minskat. Både anspråken och biverkningarna hör till källans egen framställning; de utgör inte moderna behandlingsråd. Felter och Lloyd: buckthorn, 1898.
Madaus sammanställning från 1938 beskriver liknande användning och föreställningar om skydd mot häxor. Han varnar också för att antikens namn rhamnos kan ha avsett andra buskar. Ett gammalt namn räcker därför inte för att knyta en antik användningsuppgift till just R. cathartica. Madaus text är här läst som ett historiskt dokument, med sina egna medicinska föreställningar och begränsningar. Madaus: Rhamnus cathartica, 1938.
Försök med växtmaterial och enskilda ämnen
En studie från 1997 undersökte getapel som tillsats i mössens foder under 34 dagar. Forskarna fann svullna leverceller med ansamling av glykogen, kroppens lagringsform av socker. Några tydliga kliniska symtom sågs inte. Uppgifterna kommer från originalsammanfattningen och gäller försöksdjur; de anger ingen säker eller skadlig mängd för människor. Lichtensteiger med flera: leverpåverkan hos möss.
Bayat och medarbetare undersökte 2022 emodin i olika formuleringar i ett försök med 45 möss, fördelade på nio grupper. De rapporterade minskad förekomst av malariaparasiten Plasmodium berghei tidigt i försöket, men ingen statistiskt säkerställd skillnad vid den senare mätningen. Emodin gavs som injektion och kan inte jämställas med getapelns frukter eller bark.
Författarna drog långtgående slutsatser om säkerhet. Den lilla säkerhetsgruppen och den korta observationstiden ger emellertid inget stöd för att kalla växten säker för människor eller för längre användning. Inte heller upphäver försöket den äldre studiens fynd: materialen, tillförseln och undersökningarna skiljer sig. Arbetet finansierades av Tehran University of Medical Sciences; författarna uppgav inga intressekonflikter som påverkade studien. Bayat med flera: emodin i ett musförsök, 2022.
Säkerhet och myndigheternas avgränsning
Giftinformationscentralen anger att getapel innehåller laxerande frangulin och att förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning. Kräkningar, magsmärtor och diarré kan komma först efter flera timmar. Getapel bör inte användas för egen behandling eller som ett hemmagjort laxermedel. Vid misstänkt förgiftning kontaktas Giftinformation på 010-456 6700; i akuta fall ring 112 och begär Giftinformation. Giftinformationscentralen: getapel.
EMA:s bedömning av Frangulae cortex gäller specificerade läkemedelsberedningar av brakvedens bark, under namnen Rhamnus frangula och Frangula alnus. Den gäller en annan art och andra produkter. Bedömningen kan därför inte användas som ett godkännande av getapel eller dess bär. EMA: vilka växter och produkter bedömningen omfattar.