Doftmyskgräs

Ett gräs med flera vetenskapliga namn

Här avses Anthoxanthum nitens (Weber) Y.Schouten & Veldkamp i gräsfamiljen, Poaceae. Kew accepterar detta namn och räknar bland annat Hierochloe odorata och Anthoxanthum hirtum som synonymer. Äldre litteratur kan skilja mellan former som nu förs samman under samma namn. Därför behöver både namnet och källans avgränsning följas när uppgifter jämförs. [1]

Arten hör hemma i stora delar av norra halvklotets tempererade och subarktiska områden, inklusive Sverige. Under marken finns krypande jordstammar. Blommande strån har få och korta blad, medan andra skott kan utveckla betydligt längre blad. Blomställningen är en öppen vippa med fina grenar och små, treblommiga småax. [1] [4]

Bladens undersidor är blanka och kala, och växtbasen kan vara rödlila. USDA beskriver fuktiga växtplatser vid stränder, på ängar och i anslutning till våtmarker. Det är ett gräs som ofta växer tillsammans med andra arter. Doften ensam är ingen säker artbestämning. [2]

En nordlig dofttradition med lokala skillnader

Etnobotanik undersöker människors kunskap om och användning av växter. I en norsk originalstudie från 2015 kombinerade Torbjørn Alm äldre litteratur med egna intervjuer, föremål och insamlade växtexemplar. Han fann att doftgrästraditionen i Nordnorge främst gällde Hierochloe odorata, trots att tidigare författare ofta hade pekat ut andra gräs. [3]

Gräset användes bland annat som parfym, tillsammans med kläder och för att ge hemmet doft. Materialet var koncentrerat till Finnmark och nordöstra Troms och omfattade samiska, norska och finska benämningar och bruk. Alm tolkar spridningsmönstret som att traditionen huvudsakligen kan ha varit samisk och senare tagits upp av grannar. Det är en historisk tolkning, inte ett säkert bevis för ett enda ursprung. [3]

I Nordamerika finns andra dokumenterade sammanhang. USDA beskriver exempelvis korgarbete i områdena kring de stora sjöarna och i nordost samt bruk som rökelse och doftmaterial. Uppgifterna gäller skilda samhällen och praktiker; de ska inte läsas som att alla urfolk använder gräset på samma sätt. [2]

Äldre nordamerikanska uppgifter omfattar även bruk vid hosta och halsbesvär. Sådana beskrivningar visar vad människor har använt växten till. De visar inte hur ofta någon blev bättre, vad som annars skulle ha hänt eller vilka biverkningar som kan ha förekommit. [4]

Från doftämne till luktupplevelse

Den karakteristiska doften blir framträdande när växtmaterialet vissnar och torkar. Kumarin är ett av de ämnen som förknippas med den söta hödoften. Kemiskt innehåll och upplevelse är ändå två olika led: ämnet måste nå näsan och sätta i gång en nervsignal för att vi ska känna något. [3] [5]

Doftämnen sprids som osynliga molekyler i luften. I övre delen av näsan finns särskilda luktceller som reagerar på dem och skickar ett mönster av signaler till luktbulben i hjärnan. Hjärnan använder sedan signalerna för att identifiera lukten. Detta beskriver hur doften uppfattas; det fastställer ingen behandlingseffekt mot exempelvis hosta, oro eller infektion. [5]

Vad ett myggförsök faktiskt undersökte

En originalstudie från 2016 tog avstamp i dokumenterat bruk av doftgräset som insektsavvisande material i Montana och Alberta. Forskarna undersökte olika växtprov och ämnen i ett laboratorieförsök med myggarten Aedes aegypti. Frågan var om myggornas benägenhet att sticka och ta föda minskade i försöksmodellen. [6]

Resultaten pekade ut bland annat kumarin och fytol som bidragande till den hämmande effekten. Det är en biologisk aktivitet hos de undersökta materialen. Studien visar inte att varje doftande grässtrå ger samma effekt, hur länge skyddet skulle vara på en människas hud eller hur väl det fungerar mot andra myggarter utomhus. [6]

Forskarna beskrev fyndet som stöd för det traditionella bruket. En mer avgränsad slutsats är att försöket ger en möjlig kemisk förklaring som behöver prövas i det sammanhang där skyddet ska användas. Kemikalieinspektionen rekommenderar myggnät och täckande kläder samt godkända medel när sådana behövs. Ett laboratoriefynd är inte ett produktgodkännande. [6] [7]

Kumarin och blodförtunnande läkemedel är olika saker

Namnet kumarin kan skapa förvirring eftersom vissa kemiskt besläktade ämnen används som blodförtunnande läkemedel. Den franska myndigheten ANSES skiljer uttryckligen mellan enkelt kumarin och vissa kemiskt förändrade släktingar som hämmar blodets förmåga att levra sig. Ett gemensamt kemiskt grundmönster innebär inte att ämnena påverkar kroppen på samma sätt. [8]

I en randomiserad studie från 2004 undersöktes blodprover hos 231 personer med långvariga besvär med blodets återflöde i venerna. En kombinationsprodukt med kumarin och troxerutin gav ingen säkerställd skillnad mot placebo i blodprovet protrombintid, ett mått på en del av blodets förmåga att levra sig, efter sexton veckor. Studien gäller den produkten och det måttet. Den är inte ett säkerhetsintyg för doftmyskgräs eller för kombinationer med andra läkemedel. Två författare hade företagsanknytning. [9]

Intag och doft behöver bedömas var för sig

Kumarin har också prövats som en bestämd substans vid lymfödem, svullnad där borttransporten av vätska från vävnaderna är störd. En placebokontrollerad studie från 1999 försökte upprepa äldre positiva resultat hos 140 kvinnor med armsvullnad efter bröstcancerbehandling. Den fann ingen förbättring av svullnad eller symtom jämfört med placebo. Hos sex procent sågs blodprovsfynd som tydde på leverpåverkan. [10]

Det resultatet gäller intag av kumarin under studiens förhållanden. Siffran kan inte användas som riskmått för att känna gräsets doft. BfR, Tysklands myndighet för riskbedömning, beskriver samtidigt att känsliga personer kan få leverskada av kumarin, med allt från förhöjda levervärden till leverinflammation. Mekanismen bakom den individuella känsligheten är inte fullständigt klarlagd. [11]

De granskade källorna ger därmed inget underlag för att rekommendera intag av doftmyskgräs som behandling. Växten, ett koncentrerat extrakt och en bestämd läkemedelssubstans behöver bedömas var för sig. Det går inte heller att bedöma säkerhet eller innehåll utifrån hur starkt ett material luktar. [10] [11]

Doft kan vara behaglig och ändå ge besvär

Luftvägarna har även känselnerver som reagerar på irriterande ämnen. Enligt 1177 kan dessa nerver vara extra känsliga vid doftöverkänslighet. Dofter och rök kan då utlösa exempelvis hosta, rinnande ögon, tryck över bröstet eller en känsla av andningssvårighet. Den reaktionen är inte samma sak som allergi, även om besvären kan likna varandra. [12]

Gräsets dokumenterade användning som rökelse innebär därför inte att röken är lämplig för känsliga luftvägar. Undvik dofter och miljöer som ger besvär. Kontakta vårdcentral om problemen stör vardagen, eller ring 1177 för råd om var du ska söka vård. [12]

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.