Besksöta

Växten bakom namnet

Besksöta heter Solanum dulcamara L. och tillhör potatisväxterna, Solanaceae. Kew accepterar arten och anger en naturlig utbredning från Azorerna genom tempererade delar av Eurasien till norra Indokina, samt i nordvästra Afrika. Den beskrivs som en klättrande buske. [1]

Stjälkarna kan bli vedartade nedtill och ta stöd i annan vegetation. Bladen varierar från hela, äggrunda blad till blad med tydliga flikar, ofta två mindre flikar vid basen. Blommorna sitter i förgrenade samlingar och är vanligen violetta, ibland vita. Bären blir glänsande röda när de mognar. De kan vara runda eller något avlånga. Flora of North America beskriver arten från många miljöer, ofta nära vatten. [2]

En hudtradition med tydliga gränser

Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s genomgång från 2013 beskriver bruk av stjälkarna vid kliande eksem och andra hudbesvär i äldre europeiska handböcker. Även reumatism, gikt och luftvägsbesvär förekommer där. Att ett användningsområde finns dokumenterat visar vad människor har försökt behandla; det fastställer inte att behandlingen fungerade. [8]

Den europeiska läkemedelsmyndighetens särskilda bedömning gäller besksötans stjälk och symtomlindring vid återkommande lindrigt eksem. Stödet är långvarigt traditionellt bruk; de kliniska prövningarna är otillräckliga för att fastställa effekt. Bedömningen gäller inte bären, alla växtdelar eller varje produkt som säljs under namnet besksöta. En europeisk monografi är ett underlag för nationell läkemedelsbedömning, inte ett besked om att en viss produkt är registrerad eller tillgänglig i Sverige. [3]

Hudens skydd och inflammationen behöver förstås tillsammans

Hudens yttersta lager hjälper kroppen att behålla fukt och skyddar mot omgivningen. Vid eksem fungerar det skyddet sämre. Huden kan bli torr, fjällande och irriterad. Nötning, rengöringsmedel eller kontakt med ett ämne som personen är allergisk mot kan bidra till besvären. Eksem har flera orsaker och är inte alltid en allergi. [4]

När huden kliar är det lätt att riva på den. Det kan skada huden ytterligare, öka klådan och göra det lättare för en infektion att få fäste. Därför behöver en behandling både hjälpa huden att bli hel och dämpa inflammationen. Mjukgörande medel bidrar till hudens skydd, medan exempelvis kortisonläkemedel dämpar inflammationen. Vid atopiskt eksem samverkar ärftlighet och miljö, och besvären kan växla mellan bättre och sämre perioder. [5]

Detta gör också växtstudier svårare att tolka. Om någon blir bättre under behandling med en salva behöver man avgöra vad växtinnehållet tillför utöver själva hudvården och sjukdomens naturliga växlingar. Den relevanta frågan är inte bara om huden ser bättre ut efteråt, utan om förbättringen blir större med växten än med en jämförbar behandling utan den. Det är en metodisk slutsats av hur eksem och hudvård fungerar. [4] [5]

Vad försöken säger om inflammation

I en svensk laboratorieundersökning från 1995 testades växter som hade använts traditionellt vid inflammation eller sår. Ett extrakt av besksöta hörde till dem som tydligt minskade en cellreaktion utlöst av PAF, en signalmolekyl med betydelse för inflammation. Försöket gällde cellaktivitet, inte läkande eksem hos patienter. [6]

Här finns en viktig alternativ förklaring. EMA återger forskarnas invändning att växtämnenas skadliga påverkan på celler kan ha bidragit till den uppmätta hämningen. En cell som fungerar sämre kan ge ett lägre utslag i ett test utan att resultatet motsvarar en användbar antiinflammatorisk behandling. [8]

En annan laboratoriestudie, publicerad 2004, undersökte en kombinationsprodukt och dess beståndsdelar var för sig. Besksöteextraktet minskade bildningen av prostaglandin E2 i försök med enzymerna COX-1 och COX-2. Enzymer är proteiner som hjälper kemiska reaktioner att ske; här ingår de i bildningen av ämnen som medverkar vid inflammation. Däremot hämmade besksötan inte den undersökta bildningen av leukotrien B4 via enzymet 5-LOX. [7]

Det sista fyndet begränsar tolkningen: kombinationens samlade resultat kan inte tillskrivas besksötan ensam. Varken dessa enzymförsök eller PAF-testet visar att en viss hudprodukt för in verksamma mängder till rätt plats i huden, minskar klåda eller förebygger nya eksem. De ger möjliga forskningsspår, men lämnar stegen fram till klinisk nytta öppna. [6] [7]

Förbättringar har rapporterats, men jämförelserna är otillräckliga

EMA sammanfattar två öppna studier från 1995 med 45 respektive 536 patienter. Där rapporterades förbättrade eksemsymtom under behandling med en salva med besksöteextrakt. Studierna saknade både blindning och kontrollgrupp. Lokala reaktioner som sveda och rodnad förekom också. Uppgifterna återges här från myndighetens granskning; originalrapporterna har inte kunnat granskas i fulltext för denna artikel. [8]

Branschorganisationen AESGP framförde att de positiva resultaten borde räcka för att erkänna väletablerad medicinsk användning. EMA:s kommitté höll inte med. Utan kontrollgrupp går det inte att skilja en specifik behandlingseffekt från andra förklaringar till förbättringen. I ett separat, opublicerat försök hade 30 patienter i vardera gruppen fått besksötesalva eller en salva med bufexamak. Liknande resultat mellan grupperna räckte inte heller: jämförelseläkemedlets egen effekt var inte belagd. Det visar varför ”lika bra som jämförelsen” bara blir ett starkt argument när jämförelsen själv har tillförlitligt stöd. [9]

Vid den dokumenterade periodiska översynen 2020 fann EMA inte något nytt underlag som motiverade ändring av monografin. Det var ett beslut om det då granskade materialet. Översynen förändrade inte skillnaden mellan dokumenterat bruk och visad klinisk nytta. [10]

Säkerhet och när vården behövs

EMA:s monografi omfattar användning på huden hos vuxna. Den rekommenderar inte användning till personer under 18 år eller under graviditet och amning, eftersom tillräckliga säkerhetsuppgifter saknas. Överkänslighet mot besksöta är ett hinder för användning. Om besvären förvärras eller kvarstår längre än två veckor under sådan behandling behövs vårdbedömning. Monografin omfattar varken förtäring eller bruk av bären. [11]

Giftinformationscentralen beskriver besksöta som svagt giftig. Ett litet barns provsmakning är normalt ofarlig, medan större mängder kan ge illamående och kräkningar. Då kan eventuellt även allmäntillståndet påverkas. Mogna bär bedöms ha lägre halt av det irriterande ämnet än omogna. Detta är råd vid olyckshändelser, inte ett besked om att bären är lämpliga som mat. Ring Giftinformation vid större eller oklar förtäring. Vid akut misstänkt förgiftning: ring 112 och begär Giftinformation. I mindre akuta fall är numret 010-456 6700. [12]

Kontakta vårdcentral om ett eksem sprider sig, blir värre med blåsor eller sår, eller inte svarar på den behandling som brukar hjälpa. Eksem kring ögonen eller på underbenen bör också bedömas. Ring 1177 för hjälp att bedöma besvären och hitta rätt vård. [4]

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.