Vårblomman på de torra backarna
Backsippa, Pulsatilla vulgaris Mill., tillhör ranunkelväxterna. Kew accepterar detta namn, publicerat 1768, och för Anemone pulsatilla L. från 1753 till dess synonymer. Det äldre namnet i en bok behöver inte betyda att författaren avsåg en annan art. Namn på andra backsippor behöver däremot kontrolleras var för sig. Kew: backsippans artnamn och synonymer.
Blomman har sex violetta kalkblad med tydlig behåring på utsidan. De många gula ståndarna ger en varm kontrast mot det violetta. Bladen är finfördelade, och under blomman sitter en krans av smala, flikiga blad. Senare utvecklas de långa håriga fruktspröten som ger fruktställningen dess ludna utseende. Flora Helvetica: backsippans blommor och blad.
Naturvårdsverket beskriver vanlig backsippa i södra och sydöstra Sverige upp till Uppland. Den hör bland annat hemma på gräshedar, naturbetesmarker och grusåsar. På Gotland finns i stället underarten gotlandssippa. De olika namnen ska inte behandlas som om varje uppgift automatiskt gällde alla former och växtplatser. Naturvårdsverket: backsippans förekomst och fridlysning.
Backsippa och backvippa
Hos Lindman förklaras backsippans namn genom de torra backar där den växer. Namnet vippa knyts till de dunlika fruktspröten. Floran skiljer också backsippa från fältsippa, Pulsatilla pratensis, och mosippa, Pulsatilla vernalis. Denna åtskillnad är betydelsefull även i en medicinhistorisk text. Lindman: backsippa och vippa.
Svenska Akademiens ordbok har ett belägg för backsippa i Linnés Flora från 1755. Backvippa dokumenteras också som namn på Pulsatilla vulgaris, bland annat genom Wahlenbergs flora från 1800-talets början. Det är ordbokens namnbelägg som återges här; de är inte i sig belägg för ett särskilt medicinskt bruk. SAOB: backsippa och backvippa.
Flera växter i apotekens Pulsatilla
I The US Dispensatory från 1918 omfattade Pulsatilla flera botaniska råvaror. Där ingick namn som Anemone Pulsatilla, Anemone pratensis och en nordamerikansk art. Boken uppgav att drogen funnits i den amerikanska farmakopén 1890 och därefter i National Formulary. Ett sådant historiskt apoteksnamn är bredare än dagens porträtt av svensk backsippa. The US Dispensatory 1918: flera arter under Pulsatilla.
Boken återgav äldre anspråk vid bland annat menstruationsbesvär och besvär från fortplantningsorganen. Samtidigt ifrågasatte författarna den påstådda nyttan utifrån sin erfarenhet och beskrev materialet som starkt irriterande. Redan i denna historiska källa finns således både brukstradition och kritik. Uppgifterna är inte en modern klinisk prövning, och de kan inte utan artkontroll tillskrivas backsippa ensam. The US Dispensatory 1918: flera arter under Pulsatilla.
Pulsatilla på en etikett
Namnet förekommer även på homeopatiska produkter. Ett exempel i den amerikanska etikettjänsten DailyMed anger Pulsatilla vulgaris som utgångsämne. Samma post anger att produkten inte är FDA-godkänd och att dess säkerhet och effekt inte har utvärderats av FDA. En etikettpost dokumenterar här en produktidentitet, inte ett positivt behandlingsresultat. DailyMed: produktetikett med namnet Pulsatilla vulgaris.
I Sverige förklarar Läkemedelsverket att registrerade homeopatiska läkemedel bedöms avseende säkerhet och kvalitet, men att eventuell effekt inte bedöms i registreringen. Den förklaringen gäller registreringsformen. Den innebär varken att den amerikanska produkten är registrerad i Sverige eller att den levande växten har samma egenskaper som en viss produkt. Läkemedelsverket: vad homeopatisk registrering innebär.
Växtsaften och irritation
Norska Giftinformasjonen beskriver backsippa under namnet stor kubjelle. Växtsaften är irriterande, och intag kan ge magont, illamående, kräkningar och diarré. Den informationen ger inget underlag för att använda växten vid magbesvär eller andra symtom. Norska Giftinformasjonen: irriterande växtsaft.
SVA beskriver protoanemonin som ett lokalt irriterande och blåsbildande ämne i sin text om sippor och backsippor. Myndighetens genomgång gäller flera växter och djurarter. De allvarliga djursymtom som där nämns är därför inte en lista över vad som vanligen händer när en människa kommer i kontakt med en backsippa. SVA: sippor och det irriterande ämnet protoanemonin.
Varför protoanemoninhalten kan förändras
Protoanemonin är en reaktiv och instabil molekyl. Två protoanemoninmolekyler kan förenas till dimeren anemonin, medan andra delar kan bindas till materialets övriga beståndsdelar, bilda större molekyler eller brytas ned. En lägre uppmätt protoanemoninhalt över tid betyder därför inte att allt ursprungligt ämne har följt en enda känd väg. Originalarbete 2020: kemisk variation i studerade växtmaterial.
I 2020 års arbete följdes särskilda vattenbaserade extrakt från backsippa och julros. Protoanemoninhalten minskade, medan anemonin ökade i backsippeproverna men stod för mindre än hälften av den mängd som en fullständig omvandling skulle ha gett. Forskarna pekade därför på flera möjliga processer samtidigt. Resultatet visar varför artnamn, utgångsmaterial, analys och tidpunkt måste hållas ihop när innehållet beskrivs. Originalarbete 2020: kemisk variation i studerade växtmaterial.
Försöket gällde de undersökta extrakten och fastställde varken innehållet i en vild planta eller en säker egenbehandling. Kemisk förändring är inte detsamma som bevisad oskadlighet, eftersom nedbrytningsvägar och kvarvarande ämnen inte kan sammanfattas av ett enda mätvärde. Laboratoriets framställnings- och lagringsbetingelser återges därför inte som ett sätt att påverka giftigheten. Originalarbete 2020: kemisk variation i studerade växtmaterial.
Vad cellforskningen visar
Ett originalarbete från 2023 undersökte backsippsmaterial i odlade däggdjursceller, däribland mänskliga cancerceller. Forskarna rapporterade påverkan på flera signalvägar i HeLa-celler, en cellinje från livmoderhalscancer. Materialen från blad och rot hade olika profiler. Även normala celler påverkades. Originalarbete 2023: backsippa i odlade celler.
Två olika sätt att mäta cellernas livskraft gav olika resultat om relativ känslighet. Det begränsar hur bestämt man kan tala om en selektiv verkan mot cancerceller. Cellhämning i ett sådant försök visar inte att backsippa behandlar cancer hos människor eller att nyttan skulle överväga skadan. Originalarbete 2023: backsippa i odlade celler.
Författarna efterlyste ytterligare toxikologiska och kliniska undersökningar. Studien fick stöd från Polens utbildnings- och vetenskapsministerium och genom ett avtal med ett cancerinstitut vid University of Mississippi Medical Center. Inga intressekonflikter deklarerades. Någon behandlingsrekommendation kan inte härledas från försöket. Originalarbete 2023: backsippa i odlade celler.
En skyddad växt i ett förändrat landskap
Backsippan är fridlyst i hela Sverige. Vid kontrollen i september 2026 anger artskyddsförordningens 8 § och bilaga 2 förbud mot att plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada vilda exemplar och deras delar. Ett historiskt omnämnande av medicinalbruk ändrar inte det skyddet. Artskyddsförordningen: 8 § och backsippa i bilaga 2.
Naturvårdsverket anger också att backsippa bedöms som sårbar i den svenska rödlistan 2025. Rödlistning beskriver en bedömning av hot mot arten, medan fridlysning är ett rättsligt skydd. Båda uppgifterna hör till växtens nutida historia. Naturvårdsverket: backsippans förekomst och fridlysning.
En engelsk studie från 2011 kombinerade inventeringar och äldre dokument med ett långvarigt skuggningsförsök. Minskad betning och ökad konkurrens från omgivande vegetation hängde samman med försämrade förhållanden för backsippa. Samtidigt ökade det sammanlagda antalet plantor när bete återinfördes på tre platser, trots fortsatta förluster på andra håll. Originalstudie 2011: minskat bete och engelska bestånd.
Resultatet visar att antal växtplatser och totalt antal plantor kan utvecklas åt olika håll. Det gäller de studerade engelska bestånden och kan inte användas som svensk beståndsstatistik. Studien belyser hur hävd och landskapsförändring kan vara viktiga även när en växt fortfarande syns rikligt på en enskild plats. Originalstudie 2011: minskat bete och engelska bestånd.
En genetisk studie från 2019 undersökte 674 prov från engelska populationer och bevarandearbeten. Den fann mer bibehållen genetisk variation än vad beståndsminskningen ensam kunde ha fått forskarna att vänta sig. Lång livslängd, klonal förökning och flera kromosomuppsättningar var möjliga förklaringar enligt författarna. Originalstudie 2019: genetisk variation och bevarande.
Det är ett underlag för naturvårdens förståelse av arten. Bibehållen genetisk variation betyder inte att förlust av livsmiljöer saknar betydelse, och forskningsresultatet ger ingen uppmaning att själv flytta eller samla vilda plantor. Originalstudie 2019: genetisk variation och bevarande.
Vid misstänkt förgiftning
Vid akut förgiftning i Sverige: ring 112 och begär Giftinformation. I mindre akuta fall nås Giftinformationscentralen på 010-456 6700. Backsippans historia, växtbeskrivningen och den skapade bilden är inte avsedda som underlag för insamling, tillredning, dosering eller säker artbestämning. Giftinformationscentralen: svenska kontaktvägar.