Tätört

Pinguicula vulgaris L.

Vanlig tätört, täta, mjölktäta

TÄTÖRTSVÄXTER

Lentibulariaceae

Tätörtens små, fettaktigt glänsande bladrosetter växer tätt tryckta till den fuktiga marken i kärr och på sanka ängar. Blommorna har vissa likheter med violer, men tätörten är faktiskt en farlig växt - för små insekter. Bladen är täckta av körtlar - upp till 25000 på en kvadratcentimeter! - som utsöndrar ett klibbigt sekret i vilket insekterna fastnar. Medan bladet rullar ihop sig över offret börjar andra körtlar avsöndra ett enzym som löser upp insekten. Efter ungefär tre dagar är endast osmältbara delar som vingar och ben kvar, och även dessa försvinner efter hand. Vid upplösningen av insekterna utsöndrar tätörtsbladen ett antiseptiskt verkande ämne som hämmar offrens förruttnelse.

Det påstås att man, om man gnider in bottnen av ett kärl med tätörtens slem och häller på färsk mjölk, efter några dagar får tät- eller långmjölk. Det finns emellertid inga bevis för detta. Örten anses verka lugnande och ett tätörtspreparat har använts mot kikhosta. Den snarlika fjälltätörten, Pinguicula alpina, skiljer sig från tätörten genom att den har vita blommor.

Förekomst: Huvudsaklig utbredning i Norrland, men förekommer också ganska allmänt i södra Sverige. Växer på fuktig, ofta bar mark, i fjällen gärna vid nötta stigar.

Kännetecken: En 5-15 cm hög flerårig ört. Blad gulgröna i rosett, tätt tryckta mot marken. De är elliptiska, saknar skaft, har upprullade kanter. I det klibbiga slem som avsöndras av körtlar på bladen fastnar insekter, som upplöses med hjälp av enzymer avsöndrade från andra körtlar. Blommor blåvioletta (maj-augusti), ensamma på långa skaft. 5 foderblad, hopvuxna till två korta läppar. Krona tvåläppig, med bakat riktad sporre; överläppen är tvåflikig, underläppen treflikig. Ståndare 2, pistiller 2. Frökapsel enrummig, öppnar sig med 2 valvler Frön talrika. Rotsystemet svagt utvecklat. Nästan doftlös.

Använda växtdelar: Färska och torkade blad.

Innehållsämnen: Slem, garvämnen, äggvitespjälkande enzymer.

Medicinsk verkan: Hosthämmande, kramplösande, febersänkande.

Användning: Tidigare vid kikhosta.