Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Mandelblomma

Mandelblomma
Mandelblomma | Foto: Alves Gaspar
Saxifraga granulata

Knölbräcka

STENBRÄCKEVÄXTER

Saxipragaceae

Stenbräckesläktet, Saxipraga, omfattar långt över trehundra arter. Flera av dem är mycket dekorativa. Många förekommer i bergstrakter, i Alperna eller i de skandinaviska fjällen. En art som däremot växer övervägande på lägre nivåer är mandelblomman.

Den är lätt att känna igen på de talrika knölformiga groddknoppar som sitter vid stjälkens bas. Dessa knölar tydde enligt signaturläran på att örten var verksam vid stensjukdomar. Det latinska släktnamnet kommer av saxam, sten, och frangere, bräcka, och skulle enligt en tolkning anspela på föreställningen om örtens förmåga att lösa upp njur- och blåssten; det är också tänkbart att namnet syftar på den steniga mark där örten växer.

Även andra arter av stenbräckesläktet har använts som läkeörter. Grusbräckan, Saxifraga tridactylites, en liten ettårig ört med vita blommor, användes förr i öl mot gulsot. Hjärtbergenia, Bergenia cordifolia, är en flerårig växt med rosa blommor och stora blad som kan användas till beredning av ett te, "mongolte", som skall vara verksamt mot diarré.

Förekomst: Allmänt från Skåne till Värmland och Uppland samt sparsammare norrut till Torne lappmark. Växer på backar, torrängar och hällar, ofta på mark vars yta under sommaren starkt torkar ut.

Kännetecken: En flerårig 20-50 cm hög ört med enkel, körtelhårig stjälk som allra längst upp är lätt förgrenad. Nedre blad njurlika och försedda med körtelhår. Vid stjälkbasen finns en anhopning skära groddknoppar med vilkas hjälp en del av förökningen sker. Groddknopparna lossnar lätt från moderplantan och kan med hjälp av t.ex. djur eller vatten spridas till andra platser. Blommor stora, vita (maj-juni). De sitter i glesa blomställningar; 5 foderblad och 5 kronblad som är 20-30 mm långa. Ståndare 10, pistiller 2. Doft angenäm, smak bitter och besk.

Använda växtdelar: Rot, blommor, färska blad.

Innehållsämnen: Vitamin C, garvämne.

Medicinsk verkan: Adstringerande, aptitstimu lerande, gall- och urindrivande.

Användning: Saknar numera medicinsk användning.