Lingon

Vaccinium vitis-idaea

 

LJUNGVÄXTER

Ericaceae

Lingon är en dvärgbuske, ett ris, som förekommer allmänt i hela landet, företrädesvis i barrskogar och på hedar. Från den till största delen underjordiska stammen utgår långa, underjordiska utlöpare med fjälliknande blad. Det låga riset behåller sina läderartade blad över vintern. Lingon kan förväxlas med mjölon, men lingonriset är lätt att känna igen på de karakteristiska svarta prickarna på bladens undersida. Även frukterna är snarlika, men lingon är bär och mjölon stenfrukter.

Råa lingon har en något sur och mjölig men ändå mycket uppfriskande smak. Lingonsylt och lingonsaft har haft och har fortfarande stor betydelse för folkhushållningen i Sverige. Den höga halten av bensoesyra i bären gör sylten hållbar utan tillsats av konserveringsmedel. Ett te berett av lingonblad används än i dag som ett medel mot urinvägsinfektioner. Vid höga doser föreligger en viss förgiftningsrisk.

OBS! Beredningar på bladen bör tas in med måtta!

Förekomst: Allmän över hela landet utom i södra Skåne. Växer på hedar och i öppna skogar. Går även högt upp i fjällen, i Pite lappmark upp till 1200 m

Kännetecken: Ett 10-30 cm högt ris med krypande stam och korta uppåtriktade grenar. De ovanpå glänsande, undertill Ijusa bladen är gröna under hela vintern. De är läderartade och har ofta inrullade kanter. Blommor vita eller rosa (maj-juni), klocklika, sittande i klasar. Foder med 5 små tänder, krona med 5 bakatböjda flikar. Bär avrundade, röda, med flera brunröda frön. Lingonen mognar i augusti-september. Jordstam förgrenad. Doftlös. Smak syrlig.

Använda växtdelar: Blad.

Innehållsämnen: 5-7 % arbutin, 3-6 % 6-0-acetylarbutin, litet 2-0-kaffeoylarbutin, hydrokinongentiobiosid, hyperosid. Bären innehåller bensoesyra, vitamin C.

Medicinsk verkan: Desinficerande på urinvägarna.

Användning: Vid blåskatarr.