Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Blåsippa

Blåsippa
Blåsippa | Foto: Jonas Bergsten
Hepatica nobilis

RANUNKELVÄXTER

Ranunculaceae

Blåsippan förekommer främst i skogar där marken är rik på näringsämnen. De karakteristiska bladen är läderartade och övervintrar under snön. Redan tidigt på förvåren slår de första graciösa blommorna ut, innan de nya bladen har utvecklats.

Bladens form har givit örten dess latinska namn hepatica - det kommer av det grekiska ordet för lever, hepar. Enligt den medeltida signaturläran skulle bladens leverliknande form och deras röda färg undertill tyda på att de var verksamma mot leversjukdomar. Bortsett från att ett mycket utspätt spritextrakt används inom homeopatin som medel mot luftrörskatarr kommer blåsippan i våra dagar knappast till användning som läkeväxt. Torkad användes den förr som urindrivande medel, mot njursten och som sårmedel.

Enligt en utbredd folktro blir man frisk under hela det kommande året om man äter vårens första blåsippa, men eftersom örten innehåller giftiga ämnen bör man aldrig använda vare sig blommor, rötter eller färska blad till invärtes bruk.

OBS! Giftig vid invärtes bruk!

Förekomst: Lokalt allmän från Skåne till Hälsingland, spridd i sydberg till sydligaste Västerbotten. Växer i skogar och lundar, särskilt på kalkgrund.

Kännetecken: Höjd 8-20 cm. Rosettväxt, saknar stjälk ovan jord. Bladen håriga som unga, sedan kala; övervintrande, läderartade, treflikiga, undertill rödbruna; växer ut från den korta jordstammen. Blommor i mars-maj, blålila, sällan rosa eller vita; 3 skaftade foderbladsliknande högblad, 6-9 kronblad; ca 20 ståndare och talrika pistiller med korta stift. Bitter smak.

Använda växtdelar: Blad.

Innehållsämnen: Glykosiden ranunculin, som spjälkas i glukos och protoanemonin. Protoanemonin är instabil, har brännande smak, är blåsdragande och omvandlas i torkade blad till anemonin, som är kristallinisk och saknar blåsdragande effekt. Saponiner.

Medicinsk verkan: Sårläkningsbefrämjande, adstringerande, urindrivande.

Användning: Utvärtes för att påskynda sårläkning. Numera huvudsakligen av kulturhistoriskt intresse.