Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Björnbär

Björnbär
Björnbär | Foto: Kenraiz
Rubus fruticosus

ROSVÄXTER

Rosaceae

Endast en botaniker utrustad med lupp och specialkunskaper om detta släkte kan känna sig riktigt hemmastadd bland de talrika björnbärsarterna. Enbart i Sverige finns flera tiotal arter att hålla isär. Björnbärsbusken är en kraftig, yppig växt vars långa stammar är försedda med vassa kroktaggar. De vita eller blekrosa blommorna är luktlösa.

Sedan förhistorisk tid har människan uppskattat björnbärsbuskens frukter, som har en stark, aromatisk smak och är sammansatta av talrika små runda, glänsande svarta stenfrukter. Hos blåhallon, Rubus caesius, är frukten blådaggig. Förutom marmelad, sylt och saft kan man av björnbär bereda en sirap som har sammandragande smak. En blandning av björnbärs- och hallonblad ger ett välsmakande te som innehåller garvämnen och därför verkar stoppande vid diarréer. Bladen som då torkas i högar får grönbrun färg och blir aromatiska.

Genom att koka björnbärsblad får man också ett ansikts- eller gurgelvatten med ännu starkare adstringerande verkan. Varje beredning av björnbär bör filtreras så att också mindre taggar avlägsnas.

Förekomst: Tämligen allmän från Skåne till Uppsala, mest vid kusten. Växer på torra backar, i snår och ovanför stränder. Odlas även.

Kännetecken: Mångformig, en mängd olika arter är kända från vårt land Höjd 0,2-3 m Grenar vanligen vedartade med långa tvååriga stammar som lätt slår rot i marken. Blad sträva, uppdelade i vanligen 5 småblad som är tandade och undertill ofta försedda med vita hår Både bladskaft och nerver kan ha taggar. Blommor vita eller rosa (juni-september) Foder och krona vardera femtaliga; talrika ståndare och pistiller. Frukter (bären) nästan klotformiga; utgörs i moget tillstånd av svarta, kottiga, delvis sammanvuxna stenfrukter. Smak söt, aromatisk, något adstringerande.

Använda växtdelar: Blad. Innehållsämnen: Garvämnen, spår av eterolja.

Medicinsk verkan: Antidiarroisk, adstringerande.

Användning: Invärtes vid diarré. Som gurgelvatten vid mun- och svalginflammationer. Till bad vid svårläkta sår. Bär som saft, sylt och gelé.