Ängssyra

Rumex acetosa L.

SLIDEKNÄVÄXTER

Polygonaceae

Som namnet antyder förekommer denna växt framför allt på ängsmark. Bladens sura smak härrör från den oxalsyra som växten innehåller. Barn brukar roa sig med att tugga på ängssyrans blad, men att förtära dessa blad i större kvantiteter är ingalunda ofarligt, vilket förgiftningar och häftiga diarréer hos betande boskap har visat. För vuxna är förtäring av små mängder ängssyra, som grönsak eller i soppor, förmodligen ofarlig - tidigare användes växten också ofta i hushållet- men hos barn kan intag av större mängder leda till förgiftningar. Genom bildandet av det svårlösliga ämnet kalciumväteoxalat blir kalciumhalten i organismen alltför låg, vilket leder till kramper, förlamningar, njurskador m. m. Personer med njurbesvär bör helt avstå från att förtära färsk ängssyra. Om bladen sköljs i hett vatten förlorar de emellertid en stor del av oxalsyran, så att de knappast är farliga längre.

Som läkeväxt kommer ängssyran till användning endast inom homeopatin och folkmedicinen. Den ingår i många huskurer mot hudsjukdomar, C-vitaminbrist och matsmältningsbesvär.

OBS! Större mängd färsk ängssyra kan, särskilt hos barn, leda till förgiftning.

Förekomst: Allmän över hela landet på ängar och i backar. I fjällen finns en särskild ras, R. a. ssp. Iapponicus.

Kännetecken: En 30-80 cm hög ört. Stjälk rödaktig, strimmig, ihålig och upptill förgrenad. Tvåbyggare. Blad äggrunda-pillika, något köttiga; de övre bladen är till hälften stjälkomfattande. Blommor grönaktiga med en skiftning i rött (maj-juli), ordnade i kransar i en tät kvastlik ställning i stjälkens övre del. Foderblad 6, kronblad 6, som liknar varandra. Ståndare 6. Märken 3, penselformade, röda. Frukter trekantiga nötter. Smak mycket sur.

Använda växtdelar: Grenspetsar, färska och torkade. Rot.

Innehållsämnen: Kaliumoxalat, oxalsyra (högsta halten under blomningen), järn, garvämnen. Vitamin C.

Medicinsk verkan: Verksam vid C- vitaminbrist. Laxerande, aptitstimulerande, urindrivande.

Användning: Inom folkmedicinen vid C-vitaminbrist, matsmältningsrubbningar, hudsjukdomar.