|
Låt mig först poängtera, att
det är inga konstigheter med en zonterapibehandling. Folk
söker som regel för en åkomma, som man av någon
anledning inte fått hjälp med inom den gängse sjukvården.
För en del är det nyfikenheten, som gör att man vill
prova på detta. Andra återigen kommer "som sista
halmstrå". Besöket på kliniken inleds med att
man tar plats i en bekväm, steglös liggstol med en pappersserviett
bakom huvudet och en ren frottÈhandduk för de bara fötterna.
Det är att rekommendera att man tvättat fötterna innan
behandlingen - även om på min klinik - fötterna spritas
av med en lättparfymerad bomullstuss. Dels för att fräscha
upp fötterna dels få en bättre sensitivitet. En journal
upprättas, där personuppgifter såsom adress och telefon
fylls i. Dock ej personnumrets sista siffror. Ÿven om uppgifterna
är konfidentiella, så kan det vara bra att skilja Anna
Persson född 1932 mot Anna Persson född 1963.
Givetvis måste terapeuten göra en anamnes, dvs veta vad
patienten söker för, vilken skolmedicinsk eller annan behandling,
som patienten gått på, vilka mediciner, som förskrivits
och intas etc. Detta för att kunna behandla på bästa
sätt. Det gäller också att veta terapins begränsningar.
Det finns krämpor, som man helt enkelt inte rår på.
Listan kan variera - inte sällan är det ett psykosomatiskt
mönster involverat, t.ex den sk sekundära sjukdomsvinsten,
personen i fråga vill helt enkelt inte bli bra och söker
alla tänkbara behandlingar en gång i taget. "Mej kan
ingen doktor hjälpa". Suckarna hörs från väntrummet
ända in i behandlingsrummet. Patienter, som lider av schizofreni
och som står på höga doseringar kan man visserligen
tillfälligt ge en förbättring av allmäntillståndet,
men erfarenhetsmässigt ger jag mig inte in på detta område.
Däremot har jag haft synnerligen goda resultat med depressioner
och vissa fall av fobier. Vissa terapeuter har bra resultat med tidigare
nämnda psykotiska besvär och liknande krämpor. Men
då troligen med andra terapier som t.ex Regressionsterapi.
Det finns enligt lag en del krämpor, som
vi helt enkelt inte får behandla. Det är bl.a cancer, elakartade
svulster, diabetes, epilepsi, barn under 8 år, graviditetskomplikationer,
smittsamma sjukdomar - dessutom är vi också försiktiga
med patienter med pacemaker. Som det heter i den något nedlåtande
beteckningen "Kvacksalverilagen": "den som mot ersättning
undersöker eller behandlar annan för sjukligt tillstånd...
kan riskera att dömas för hälsofarligt kvacksalveri
till böter eller t.o.m fängelse". OBS! Från
den 1 jan 2000 har passusen om ersättning tagits bort. Mao
så får vi inte ens behandla barn gratis!
Efter att ha mjukat upp fötterna, brukar jag ge en "referenspunkt"
- trycker med en stationärt roterande rörelse på höger
lungreflex. Där gör det inte ont, såvida man inte
lider av ett svårartat lungemfysem. Jag ber sedan patienten
säga till när och om det ömmar lite på
foten vid den systematiska "diagnosen" som tar cirka en
timma. Varenda organ gås nämligen igenom och evt. dysfunktioner
noteras på journalkortet. Efter att ha gått igenom alla
organ avslutas behandlingen på fötterna med en venpumpning,
där det syrefattiga venösa blodet pumpas upp till hjärtat
för att syresättas i lungblåsorna - alveolerna, och
pumpas ut genom artärerna för att ge näring åt
kroppens celler genom de minsta kärlen. kapillärerna. Sedan
roteras fötterna följt av lugnande massage under fotsulorna,
där solar plexus-punkten får en stilla och mjuk roterande
insmörjning med en biologisk kräm följt av reflexpunkten
för hjässan och fötternas ovansidor. Därefter
ber terapeuten patienten att djupandas med magen och följer helt
patientens rytm. Enligt Dr Bent Lange stryker man fjäderlätt
från knäna och ned "för att stabilisera eventuell
turbulens under behandlingen och återupprätta energibanorna".
Flera patienter beskriver detta, som om det går en pillrande
ström genom kroppen. Därefter täcker man över
med en lätt pläd, ljuset dämpas och patienten lämnas
i ro för att behandlingen skall få tillfälle att verka.
Många somnar härvid och känner sig något pånyttfödda,
lulliga eller vitala, när terapeuten kommer tillbaka in i behandlingsrummet.
En personlig teknik, som jag kommit på för att förhöja
behandlingen är, att gå ut och tvätta händerna,
komma tillbaka och ge en shiatzu- (fingertryck på japanska dvs
ung. detsamma som akupressur) och bindvävsbehandling på
hjässans och ansiktets akupunkturpunkter inklusive örats
akupunktur- punkter följt av en skulder- och nackmassage, vilket
upplevs synnerligen behagligt. Patienten ombeds att ge akt på
reaktionerna och återkomma med besked hur behandlingen har upplevts.
De som så önskar kan antingen fundera på om de vill
ha en ny tid eller återkomma senare. Optimalt är en · 2
gånger i veckan beroende på hur akut krämpan är.
Att göra långa uppehåll mellan behandlingarna är
inte tillrådligt. Det kan jämföras med att ta en körlektion
på våren och en på hösten. En seriös,
yrkesverksam terapeut kommer som regel överens med patienten
om ett behandlings-schema. Själv hade jag vid en studie tillsammans
med läkaren Gunnar Lindberg då vid Lunds Lasarett
6,1 behandlingar i snitt på de 2/3 av de 149 patienter, som
blev bra eller förbättrade från krämpor, som
de haft dagligen de sista fem åren och besökt 10 olika
läkare samt sjukgymnaster, idrottsmassörer och kiropraktorer.
Missförstånd eller avarter
kring zonterapi:
1) "Det gör ju förbaskat
ont! En kompis var hos en kvinna, som körde med en pinne och
han blev alldeles blå om fötterna". Då har man
garanterat inte varit hos en välutbildad zonterapeut. Utan, som
en kollega drastiskt uttryckte det: "fottryckare". Lika
litet som man slår på en knapptelefon med en hammare,
lika litet använder man pinnar, Novafon eller vacustrumpor eller
andra "redskap" för att ge den rätta behandlingen.
Inget kan ersätta den mänskliga handen. En pinne får
endast användas i nödfall under hälen,
där huden är mycket tjock, vid t.ex behandling av akut ischias.
Det är för att spara terapeuten inte patienten. Tänk
att få en pinne rätt in i underlivspunkterna mellan maleolen
(fotknölen) på insidan av foten, där huden är
som tunnast! En behandling, som gör ont, kan inte patienten ta
emot! Det är sadism, och det kan inte vara meningen att patienten
skall sitta som en sprättbåge i stolen. En rätt utförd
behandling får patienten lugn, avslappad och dåsig i och
med att endorfinerna (kroppens eget morfin) sprider sig i kroppen.
Beröringen som sådan av kroppens mest styvmoderligt behandlade
organ, gör att resultaten inte låter vänta på
sig. 2) Jamen, jag som är så kittlig, det kommer aldrig
att gå. Det kan kittla till, när man spritar av fotsulan
hos en del överkänsliga personer, annars tar man så
pass distinkt i fötterna att det inte kittlar mer än när
man hälsar och tar en människa i hand. 3) "Han sa att
jag hade sjuk njure och att mjälten var illa däran"
Nu måste jag genomgå en kostsam utrensningskur och sedan
komma för regelbundna behandlingar åtminstone de närmaste
månaderna. Att en reflexpunkt ömmar, betyder inte att organet
är "sjukt". Det kan vara del av ett allergimönster
eller en bihåleinflammation. En kvinna i fertil ålder
ömmar nästan alltid på underlivspunkterna, eftersom
de följer menstruationscykeln. De flesta spända människor
har ont på axlar och skulderreflexerna, därför att
musklerna förkortas mer och mer. Men det är ju saker, som
kan åtgärdas utan lugnande medel, som är lika verkningsfullt
för stunden som alkohol. I stället för symptombehandling
har jag funnit det bäst att behandla holistiskt, alltså
hela människan. På så sätt slipper folk
ruinera sig och kanske också bli av med en del krämpor,
som de inte hade tänkt sig. Var varsam med att tvärsäkert
"diagnostisera" - det skadar mer än gör nytta.
En positiv attityd, en vilja att hjälpa en medmänniska,
att våga visa människokärlek är bra ingredienser
för en blivande god terapeut. Många har ju gåvan
att hjälpa, som de kanske fått i arv. (4 forskare bl.a
Bengt af Klintberg har i samarbete med Institutet för
folklivsforskning tidigare - 1980 - gett ut boken Botare om
etnomedicin inom Norden på LT:s förlag) De blir aldrig
rika pengamässigt sett - eftersom det inte är intressant
- utan på kärlek eller tacksamhet. Det finns inget skönare
att känna att man lyckats hjälpa ett antal medmänniskor
- även om man inte får reda på det förrän
10 år efter behandlingen. Ett memento: Det är inte du
som "botar", du är bara redskapet i kroppens självläkningsprocess.
Som en dansk överläkare svarade vid en intervju om alternativa
behandlare. "Alla kan lära sig spela skalan på ett
piano, men ytterst få blir konsertpianister". Han hade
sett exempel på formliga virtuoser i sin behandling. De hade
säkert blivit fenomenala läkare - om de valt den vägen.
Omvänt - även om det kanske inte hör hemma här.
Den amerikanske läkaren George Starr White MD. medförfattare
till boken Zone Therapy av och för läkare och tandläkare
1915 sade: De största kvackarna är de läkare,
som vägrar att hjälpa en sjuk människa med nya metoder.
I dessa yttersta dagar ser vi otaliga exempel i medierna på
just detta, som ju är bara är toppen av ett isberg. En häxjakt
på legitimerad personal, som använder komplementära
metoder. Symbios i stället för dualism är framtiden.
Låt oss hjälpas åt i stället för att misskreditera
varandra.
Lund 2000-07-21 Bertil Sundberg
|
