Mangan

Mangan finns i alla cellkärnor och i cellernas mitokondrier. Den högsta koncentrationen av mangan har vi i bukspottskörtel, benstomme, tänder, lever, njurar och sköldkörtel.

Funktion: Mangan medverkar vid cellernas respirationprocesser och ingår i de enzymer, som katalyserar ämnesomsättningen av protein, fett och kolhydrater. Det aktiverar enzymer som främjar ombildandet av ammoniak till urinämnen. Tillsammans med krom har det en reglerande inverkan på blodsockret. Ett manganhaltigt enzym katalyserar syntesen av kolesterin, som bl. a. är ett förstadium till en lång rad hormoner. Mangan är en viktig mineral för nervsystemet och främjar den neuro-muskulära koordinationen. Saliv innehåller en manganhaltig förening som skyddar tänderna mot karies. Det medverkar vid proteinets sönderdelning i tarmen och vid bildandet av sköldkörtelns hormon tyroxin.

Följder av brist: Vissa former av anemi och cancer. Manganbrist kan medföra den mycket allvarliga neuro-muskulära sjukdomen, myastenia gravis. Andra tecken på brist kan vara störningar av tillväxten, testikelvävnaden förstörs, sterilitet (båda könen), impotens, diabetes, hypoglykemi och struma. Vidare ben- och tarmskador samt leverbesvär.

Rekommenderad daglig dos: 3,8 mg.

Symtom på överdosering: Mangan är i stor utsträckning ogiftigt. Vid massiva överdoseringar kan det förekomma muskelförsvagningar och spastiska förlamningar i benen.

Källor: Kronärtskocka, fullkornsprodukter, ris, vetegroddar, nötter, kelp, öljäst, persilja, gröna bönor, selleri och grön sallad. Jordgubbar, bananer, ananas, blåbär och körsbär.