Koppar

Den största delen av kroppens lager av koppar finns bundet i en lång rad enzymer och som en beståndsdel av antikropparna. Höga kopparkoncentrationer finns i lever, binjurar, njurar och hjärna.

Funktion: Koppar är en viktig enzymkomponent. Det ingår bla i de enzymer som katalyserar cellandningen, bildandet av hemoglobin och pigment i hud och hår. Koppar medverkar vid bildandet av bindvävsfibrer och jod, vid omsättningen av C-vitamin och adrenalin. Det håller fettämnen i blodet i upplöst tillstånd genom att sänka deras smältpunkt.

Följder av brist: Nedsatt motståndskraft mot stress, infektioner och förgiftningar. lnflammationssjukdomar, cirkulationsbesvär med förslappningar och ärrbildningar i blodbanorna. Allergiska hud- och luftvägsbesvär. Cancer, blodbrist och Basedows sjukdom.

Rekommenderad daglig dos: 2 mg.

Symtom på överdosering: Koppar är giftigt i större doser och kan möjligtvis medföra hjärtskador och mentala störningar.

Källor: Fisk, lever, majs, ärter, bönor, musslor, nötter, fullkornsprodukter, solros- och sesamfrö, aprikoser, fikon och katrinplommon.