Fosfor

C:a 86 % av kroppens fosfor finns upplagrat i ben och tänder i form av svårupplösliga kalcium-fosforföreningar. 8-9 % finns i musklerna och resten är fördelat i hjärnan, de andra organen och blodet.

Funktion: Fosfor ingår i många av de enzymer, som styr näringsomsättningen och har således betydelse för omsättningen av fett och kolhydrater. Det är en beståndsdel av den viktiga ATP-molekylen, som är kroppens viktigaste energireserv. Fosfor medverkar vid bildandet av nukleinsyra, som bär på arvsanlagen, och ingår i fosfolipiderna (fosfor-fett föreningar) som reglerar fettomsättningen och blodets fettbalans. Fosfor har betydelse för utnyttjandet av hormonerna, genom att fosforhaltiga föreningar transporterar hormonerna från cellmembranens yttersidor in i cellerna.

Följder av brist: Besvär med bukspottkörteln, mjuk benstomme, tandbesvär, hämmad tillväxt och viktförlust. Försämring av hjärnans och nervernas kapacitet, sexuell och allmän svaghet.

Rekommenderad daglig dos: 800 mg. Gravida och ammande kvinnor 1000-1400 mg.

Symtom på överdosering: Vid överdosering förskjuts blodets syrabasbalans i sur riktning. Det resulterar i att stora mängder kalcium mobiliseras från benstommen och förenar sig med fosforn-överskottet förs ut med urinen. Överdoseringen medför således kalciumbrist och dessutom en kraftig ökning av blodets fetthalt och därpå följande cirkulationsbesvär. Människor som lever på en vanlig "civiliserad" kost med massor av kött, får ofta 3-4 gånger mer fosfor än nödvändigt, vilket närmast är en katastrof för hälsan.

Källor: Kött, fisk, fjäderfä, ägg, korn, ris, mejeriprodukter, öljäst, lecitin, ärtväxter och torkad frukt.