Zincum

Zink

Förekomst: Zink står i samma grupp som kadmium och kvicksilver och räknas till de oädla metallerna, vilket innebär att zink är kemiskt mycket aktivt och ingår lätt föreningar med bland annat syre, fosfor och svavel. Zink har också en utpräglad benägenhet att bilda komplex. Speciella komplexföreningar är de inom biokemin viktiga chelaterna.

Zink utgör en liten del av jordskorpan och metallisk zink förekommer mycket sällan. Den vanligaste mineralen är zinkblende (ZnS). I biosfären är zink ett spårelement med livsviktig betydelse. Växterna behöver zink för sin assimilation och metallen har också samband med många enzymer. Hos människan leder zinkbrist till tillväxtstörningar, håravfall och sterilitet. Zink anrikas i prostatan och ovafierna, tänderna, håret, naglarna och njuren. Även här fungerar zink som aktivator för talrika enzymer. Huvudbetydelsen har dock metallen som beståndsdel av karboanhydrasen som svarar för borttransporten av koldioxid och därmed avgörande deltar i andningsmetabolismen.
Toxikologi: Gifteffekten beror på i vilken förening metallen har kommit i kroppen. Stora doser zink förorsakar feber, cyanos, kollaps, slemhinneretning, magsår. Blödande colit, njurförändringar, avmagring, svår intellektuell svaghet och allmän krampbenägenhet. Den horrieopatiska läkemedelsprövningen visar i första hand en effekt på det centrala nervsystemet. UNGER skriver om en omvänd dag- natt rytm.
Etiologi: Följd av infektioner, undertryckning, andlig och kroppslig ansträngning. Följd av förargelse, upprördhet, skräck, bekymmer, sexuella excesser.
Modaliteter: Sämre: av mat, vin, undertryckta utsöndringar (menstruation, urin, avföring, svettning), i vila, drag, under menstruation.
Bättre: när utsöndringarna kommer igång.
Konstitution: Blek, blåaktig, grå, frusen, torr, rastlös och orolig men trött, ängslig, nedstämd, omväxlande, retlig, argsint och tystlåten, modfälld, minnessvag.
Indikationer: Nervös utmattning, epilepsi, meningit, psykopatiska barn, sömnlöshet med ryckningar och svår motorisk oro (" restless legs"), neuralgisk huvudvärk med tryck över näsroten (ledande), nervösa mag- tarrnstörningar, neuralgier, skrivkramp, åderbråck, eksem. Vid nervös sömnlöshet, neuralgi och dysmenorré: ZINCUM VALERIANICUM.
Vid prostatahypertrofi med nervös utmattning: ZINCUM PICRINICUM.
Vid delirium tremens: ZINCUM ACETICUM.
Potens: D 12 - D200.
Jämförelse: Cypripedium, Kalium bromatum, Agaricus, Apis, Cuprum, Argentum nitricum, Sulfur.


Informationen är hämtad från ”Kortfattad Läkemedelslära för Homeopater”,
skriven av Gert Eselböck och utgiven av DCG.
© Homeopat Gert Eselböck




till huvudmenyn