Hypnoterapi är en teknik som kombinerar
suggestion och ett förändrat medvetandetillstånd, vanligen
i syfte att åstadkomma en beteendeförändring.
Hypnos är ett grekiskt ord som betyder sömn.
I terapeutiska sammanhang står ordet för ett förändrat
medvetandetillstånd, vanligen framkallat av suggestioner.
I det hypnotiska tillståndet kopplas medvetandets
kritiska funktion mer eller mindre bort, varigenom suggestionerna kan
tas in okritiskt. Hypnos används både som psykodynamisk analysmetod
och vid behandling av kroppsliga eller psykiska störningar m.m. Metoden
kan även kombineras med andra medicinska och psykologiska tekniker.
Ett annat namn för viss hypnoterapi är suggestionsterapi.
Hypnotiska tillstånd är ett känt fenomen
sedan tusentals år i olika kulturer, vanligen i religiösa sammanhang
bland kelter, druider, indier, perser, kineser, greker och egyptier. Ebers
papyrus från 1500-talet f.Kr. innehåller den första beskrivningen
av medicinsk användning av hypnos.
En tidigare benämning på hypnos var mesmerism,
uppkallat efter den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer
(1734-1815), verksam i Paris. Dennes hypnosmetod med "magnetiserade
handstrykningar" framkallade "kriser" med muskelkramper
och ett dvalliknande tillstånd som följd, varefter hans patienter
kom till sans utmattade, men botade. Mesmers teorier om en animal magnetism
(se även avsnittet om Magnetterapi) gjorde att han råkade i
vanrykte och fick upphöra med sin verksamhet.
Den skotske läkaren James Braid ( 1795-1860) har
kallats hypnosens fader; det var han som präglade begreppet hypnos
och definierade det som en sorts suggestion.
Det finns två slags hypnos: autohypnos (självhypnos)
och heterohypnos, då en utomstående hypnotisör ger instruktioner
och suggestioner. Egentligen kan dock all hypnos sägas vara självhypnos,
då förutsättningen för att hypnos skall lyckas är
att den som skall hypnotiseras är villig att lyssna på och
följa hypnotisörens anvisningar. Den hypnotiserade är hela
tiden medveten om vad som händer. Mottagligheten för hypnos
varierar mycket mellan olika individer.
Hypnosen innehåller i regel följande
fenomen:
- Hyperamnesi: en överlägsen erinringsförmåga.
- Regression: återgång till tidigare
utvecklingsfaser (ofta i kombination med Hyperamnesi).
- Posthypnotisk suggestion: suggestion som ges
under hypnos men som verkar efteråt i vaket tillstånd.
Det vanliga är att hypnotisören försätter
patienten i ett tillstånd av lugn och avspänning genom att
suggerera avspänning för olika kroppsdelar i tur och ordning.
Patienten uppmanas att andas med lugna, djupa andetag och att lyssna till
hypnotisörens instruktioner. När en djup avspänning uppnåtts,
kan olika suggestioner användas för att påverka patientens
attityder till vad det nu må vara.
Hypnos kan användas både som analysmetod och
behandlingsmetod.
Hypnoanalys, en kombination av hypnos och psykoanalys,
används t.ex. av psykodynamiskt orienterade terapeuter. Hypnosen
påskyndar processen att uppdaga omedvetet material, och uppgifter
som är av vikt för behandlingen kan under hypnos fås fram
snabbare än genom samtal. En variant av hypnoanalys är att terapeuten
suggererar patienten till den aktivitet som terapeuten tror är den
egentliga orsaken till problemen, varefter patientens reaktioner studeras.
Metoden används också för att uppnå regression i
olika former av rebirthingterapier.
Som behandlingsmetod kan hypnoterapi användas som
ett led i självförtroendeträning då ogynnsamma attityder
"avprogrammeras" och nya lärs in, i bedövningssyfte
vid tandläkarbesök och vid behandling av olika psykosomatiska
problem. Dessutom finns en icke-terapeutisk, mer stärkande och självutvecklande
hypnos med tillämpning inom områden som idrott, inlärning,
dans och andra konstnärliga aktiviteter.
