Hydroterapi innefattar olika behandlingsmetoder
där vatten ingår, såvälför utvärtes som
invärtes bruk.
Vatten har sedan lång tid tillbaka varit en symbol
för andlig rening och pånyttfödelse. Det har även
nyttjats som ett medel att behandla sjukdomar, förutom att det givetvis
använts för fysisk rening och njutning. Badterapin fick sitt
uppsving i och med grekerna och romarna. En vattenentusiast var Galenos
som levde på 100-talet i Rom. Han rekommenderade bad av varierat
slag: svavelbad, örtbad, lokalångbad, gyttjebad, varma duschar
m.m. I Europa har många orter vuxit upp kring vattenkällor
och blivit centra för bad och vattenbehandling, t.ex. Bad Wörishofen,
Baden-Baden, Karlsbad och Bath.
Allt liv är beroende av vatten. Människokroppen
består till största delen av vatten: hos den nyfödde till
90 % och hos den vuxne till 70 %. Vattnet fyller många uppgifter
i kroppen såsom temperaturreglering, transport av näringsämnen
och avfallsprodukter. Vattnet är cellens naturliga miljö och
vätskebalansen har mycket stor betydelse för hälsan Blodet
har nästan samma sammansättning som havsvatten Även människans
liv växer fram i ett salthav - livmoderns fostervätska.
Vattnet har en komplicerad inre struktur som påverkas
av yttre förhållanden och olika tillsatser, vare sig det är
hälsovådliga föroreningar eller ämnen tillsatta i
terapeutiskt syfte. Vattnet påverkas och förändras också
av elektromagnetiska fält och av kosmiska förhållanden.
De faktorer som påverkar vatten utanför kroppen kan även
påverka det vatten som finns i cellerna i levande organismer.
En egenskap hos vatten är att det kan ta upp mer
energi än många andra ämnen. Vattnet anses också
av vissa, som österrikaren Viktor Schauberger (1885-1958), själv
kunna skapa och förmedla en energi, en slags formgivande och tillväxtfrämjande
energi.
Vatten används både utvärtes och invärtes
i terapeutiskt syfte, antingen för sina egenskaper i sig, eventuellt
förstärkta, eller som medium för tillsatta ämnen.
Några olika former av vattenbehandling kommer att nämnas här.
Kalla och varma bad
Kallvattenkurer blev på modet på 1800-talet genom bl.a. österrikaren Vincent Preissnitz (1799-1851) försorg. Hans recept hette vatten, sol och luft samt ett enkelt och sunt leverne. Även den tyske pastorn Sebastian Kneipp (18211897) förordade frisk luft, solsken, regelbunden motion och olika kallvattenbehandlingar. Hans terapi syftade till att härda kroppen enligt den goda regeln att det är bättre att förebygga än att behandla. I Kneipps kur ingår barfotapromenader i daggvått gräs eller på nysnö, växelbad (omväxlande varmt och kallt vatten), vattenbegjutningar och ångbad m.m. Det har i Sverige funnits flera kallvattenkuranstalter.
Ett kallt bad - som inte bör vara längre stunder
- driver till att börja med blodet från kroppsytan. Den sekundära
och varaktiga effekten är dock uppvärmning, då blodet
ju måste cirkulera och återvända till alla kärl
och vävnader. Vid ett kallt bad stiger blodtrycket, pulsen blir långsammare
och musklerna fastare. Det används t.ex. för att minska svullnader
och inflammationer.
I ett varmt bad vidgar sig hudens blodkärl och blodet
dras till ytan. Pulsen blir snabbare och magsaftsekretionen avtar. Varma
bad anses välgörande vid t.ex. reumatiska och andra smärtande
sjukdomar och för att lindra muskelkramper och stelhet. Det varma
vattnet har en uppmjukande och avslappnande verkan.
Stigande och fallande bad
Fallande bad innebär att temperaturen långsamt och gradvis sänks. Vid stigande bad, då temperaturen vanligen höjs från ca 32°C till ca 40°C, ökar kroppstemperaturen så att svettning kommer igång. Stigande bad används vid olika smärttillstånd, stela leder, spänningstillstånd m.m.
Hela eller delvisa bad
Vid ett helbad medför vattnets tryck på kroppen att buk och bröstomfånget minskar med flera centimeter, vilket gör att inandningen försvåras men utandningen underlättas. Trycket medför även en förträngning av ytligt liggande blodkärl, vilket leder till en ökad belastning för hjärtat.
Sittbad är mindre påfrestande än helbad
och rekommenderas svaga patienter. Sittbadet kan vara antingen varmt eller
kallt eller omväxlande. Det används för att behandla buk-,
underlivs- och ändtarmsbesvär, såsom hemorrojder och kronisk
förstoppning. Vid sittbad är endast höft och bäcken
under vatten.
Fotbad, vanligen växelbad, används som avslappning
för trötta och värkande fötter, samt vid manifesta
frostknölar.
Undervattensmassage
Verkan av ett bad kan förstärkas genom att någon form av mekanisk behandling ges samtidigt. Det kan vara hudborstning, undervattensmassage (spolning med kraftig vattenstråle), virvelbad (vibratorer får vattnet att cirkulera), bubbelbad (komprimerad luft som skapar bubblor) och dylikt.
Kolsyra och mineralvatten
Många kurorter har byggts upp runt mineralkällor. Dessa kallades från början surbrunnar, då de ansågs innehålla en hemlig, livgivande syra - som senare identifierades som kolsyra Om man badar i ett kolsyrebad andas kolsyran in och andningen stimuleras. Även huden påverkas; den rodnar och blodkärlen vidgas.
Mineralvatten innehåller högre halter av lösta
salter och gaser än vanligt vatten. Vissa mineralvatten kan, använda
invärtes, angripa sjukliga celler och stöta bort dem så
att nya och friska celler kan bildas. Vid slemhinnekatarrer kan salterna
göra att slemmet löses upp och läkningsprocessen underlättas.
Salterna har även en rad andra effekter i kroppen. Salt i höga
koncentrationer är bakteriedödande. Genom bad i salthaltigt
vatten behandlas infektiösa hudsjukdomar.
Ångbad
Ånga rensar porerna i huden och hjälper kroppen att utsöndra skadliga ämnen och slaggprodukter. Ett lokalt ångbad kan användas vid svullna slemhinnor i luftvägarna och för att rensa ansiktsporerna. Olika örter kan tillsättas det heta vattnet för att öka effekten.
Tillsatsbad
Olika ämnen kan lösas i vattnet:
- Svavelbad fungerar som parasitdödare och kan ha en gynnsam verkan vid eksem och psoriasis. Finnig hy kan åtgärdas genom att talgkörtlarna öppnas och sekretet kommer ut.
- Kaliumpermanganatbad används vid hudinfektioner.
- Oljebad används vid tillstånd med uttorkad och förändrad hud.
- Havremjöls- och tjärbad används vid klåda.
- Gyttjebad tillämpas vid hudsjukdomar.
- Veteklibad rekommenderas hudsjuka patienter med ömtålig hud.
- Örtbad av olika slag används vid en rad olika utvärtes eller invärtes sjukdomar.
Kompresser och omslag
Kompresser och omslag används vid mer lokal behandling av en kroppsdel. De kan vara varma eller kalla och även förmedla en ört eller annat ämne på samma sätt som bad.
Lavemang
Lavemang - eller som det heter med ett finare uttryck: vattnets rektala användning - är ett sätt att städa tarmarna och åtgärda förstoppning och kallas även tarmsköljning. Lavemang användes flitigt under 1600- och 1700-talen; i dag kanske mer tillfälligt t.ex. i samband med fasta och kostomläggning.
Övrigt
Förutom de ovan nämnda sätten att använda vatten finns en rad andra. Ett mer ovanligt exempel - som dock förekommer i Sverige - är galvaniska bad, som innebär att den badande är omgiven (men ej genomströmmad) av galvanisk ström.
Bassängbehandling av rörelseskadade används
i dag som ett led i rehabilitering. Viktlösheten i vattnet underlättar
rörelserna och varmt vatten har, som sagt, en avslappnande och uppmjukande
verkan.