1. Den psykodynamiska nivån, som sträcker sig från födelsen och framåt i livet. Det är den nivån som den traditionella psykoanalysen arbetar med.
2. Den perinatala nivån, som inbegriper fosterlivet och födelseprocessens olika faser.
3. Den transpersonella nivån, som sträcker sig utöver jaggränserna och innebär en transcendering (överskridande) av tid och/eller rum. Det är på den transpersonella nivån som tidigare existenser ryms.
Den holotropiska terapin går ut på att dessa
tidiga traumatiska upplevelser måste återupplevas för
att spänningarna och de låsta mönstren skall kunna lösas
upp. Eftersom störningarna finns på olika nivåer, måste
de också upplevas på olika nivåer.
Som stöd för tankegångarna om att de
tidiga upplevelserna fortfarande kan "spöka" för en
människa, hänvisas till kliniska fakta som pekar på att
människor faktiskt har minnen från den egna födelsen och
även kan ha starka minnen från tidigare liv.
I terapin används musik, speciella andningstekniker
och kroppsupplevelser för att aktivera de blockerade energierna och
väcka de lagrade minnena. Därvid kan muskelspänningar ge
sig till känna och lösas upp, och känslor och sinnesförnimmelser
kan uttryckas. En situation som inträffat i barndomen, vid födelsen
eller ännu tidigare kan komma till ytan, genomlevas och bearbetas.
Terapeutens roll är att underlätta och stödja upplevelserna.
Personerna kan själva göra meningsfulla kopplingar mellan de
scener som återupplevs och förhållanden i deras nuvarande
liv och som ett resultat av dessa erfarenheter befria sig från gamla
låsningar.