Do-In är ett egenvårdsprogram
av orientaliskt ursprung innefattande andnings-, massage- och rörelseövningar.
Metoden bygger på energetiska och reflexologiska samband i kroppen.
Do är tao, vägen. Do-In är det japanska
uttalet av det kinesiska ordet tao-yin, som betyder självstimulering.
Det är namnet på en rad kombinerade rörelse-, massage-
och andningsövningar samt tillhörande andliga övningar
såsom meditation och visualiseringstekniker.
Metodens ursprung är svårt att spåra.
Liknande övningar har funnits sedan urminnes tider i många
kulturer över hela världen. Grunderna i Do-In kommer dock från
området Kina-Japan och har influerats av buddism, hinduism, shintoism
och taoism. På 1960-talet har metoden vidareutvecklats av Michio
Kushi i USA, varigenom den blivit känd i västerlandet. Från
Do-In har t.ex. akupressur och shiatsu utvecklats.
Människan ses som en manifestation av energi. Den
teoretiska basen för metoden är de kinesiska tankegångarna
om ki-energi, yin och yang och kroppens meridianer. Målet med Do-In
är att utvecklas både fysiskt, mentalt och andligt för
att uppnå en balanserad helhet. Do-In är en andlig övning
lika väl som ett sätt att ställa diagnos och utöva
behandling på.
En central tanke är att varje kroppsdel är
en spegelbild av kroppens helhet. Tydligast - och praktiskt mest användbart
- är detta förhållande i ansiktet, ögonen, öronen,
fotsuloma och handflatorna. Genom att på olika sätt bearbeta
kroppens utsida och mer perifera organ, söker man stimulera insidan
och de mer centrala organen. En förklaring till detta reflexologiska
förhållande är att fostrets hud och nerver utvecklas genom
delning av samma ursprungsceller.