Bioklimatologi handlar om hur elektromagnetiska
förhållanden påverkar kroppens funktion, vilket kan utvecklas
till förebyggande och behandlande åtgärder.
Bioklimatologi inrymmer i generös mening såväl
geobiologi, som handlar om jordstrålning, och elektrobiologi, som
berör samtliga former av elektromagnetisk strålning i omgivningen.
Här skall båda dessa aspekter beröras.
Geobiologi (av de grekiska orden ge = jord, bios = liv,
och logos = lära, kunskap) handlar om den påverkan som strålning
från vissa geografiska zoner har på människan. Två
läkare, Hartmann och Curry, upptäckte oberoende av varandra
band av strålning som bildar ett regelbundet, finmaskigt rutnät
över hela jordytan. som nu kallas Hartmanns och Currys rutnät.
Det är frågan om två olika rutnät: ett mellan de
fyra väderstrecken och ett som går diagonalt över det
första. Nätet bildar en slags geografisk retzon utifrån
vars skärningspunkter jordstrålning utgår. Punkterna
med strålning är som tredimensionella lodräta pelare som
stiger upp från jorden och genomtränger all materia. Strålningen
uppträder också vid sprickbildningar i berggrunden, vid förekomst
av vissa malmer i berget och där vattenådror går fram.
Den här jordstrålningen uppges alstra eller
förvärra sjukdomar. Hartmann utförde ett försök
med blodsänka som lär ha visat att sänkningshastigheten
hos blodkropparna påverkas av om blodet fanns innanför eller
utanför en sådan geografisk retzon.
Kunskap om dessa zoner med varierande påverkan
på levande materia har funnits sedan länge i olika kulturer.
I exempelvis det gamla Kina var det förbjudet att
bygga hus utan att marken först hade förklarats lämplig.
I Sverige har man använt slagruta för att upptäcka
dessa zoner, vilket bl.a. utnyttjats till att finna vatten. En slagruta
kan vara gjord av vilket elastiskt material som helst. Med viss handfattning
får den en stabil förspänning. När man inträder
i en geografisk retzon kan slagrutan mångdubbla de obetydliga kroppsförändringar
som kan utlösas av dessa zoner, och den fjädrar då upp
och ner beroende på hur den halls. Slagrutan uppges kunna ge utslag
även vid människors, djurs, växters och mineralers energifält.
Detta energifält (ibland kallat aura) lär vara kraftigare runt
en frisk kropp eller kroppsdel än runt en sjuk, och på detta
vis kan störningar upptäckas.
När man lokaliserat de geografiska retzonerna kan
de i möjligaste mån undvikas (exempelvis genom att flytta sängen
till annan plats i rummet). Man kan också söka neutralisera
strålningseffekten; i gamla tider använde man i detta syfte
exempelvis ormbunkar och koppartråd.
Elektrobiologin handlar om elektriciteten i dess förhållande
till människan. Människan har alltid varit utsatt för strålning
och olika kraftfält; det har hört till den naturliga miljön.
På senare tid har dock den moderna tekniken lett till att den bioelektriska
miljön kraftigt förändrats, med konsekvenser för både
miljö och hälsa.
De naturliga kraftfälten består av likströmsfält
och växelströmsfält. Sett ur rent fysikalisk synpunkt består
människans kropp av en samling elektrolyter, laddningsbärare.
Alla funktioner i kroppen påverkas av yttre elektriska fält.
Det normala likströmsfältet driver och styr alla processer ända
ner på cellnivå. Ett svagt kraftfält kan ge svaga kroppsfunktioner.
De normala växelströmsfälten däremot, som t.ex. åskväder,
stör kroppens normala funktioner. Till den normala elektriska miljön
hör också en viss ledningsförmåga hos luften. Det
innebär att den skall innehålla en viss koncentration av joner
(se Jonterapi).
I dag finns i vår miljö mycket elektromagnetiska
föroreningar och radioaktiv strålning som inte alls hör
hemma där: Atombombssprängningar, kärnkraftverk, upparbetningsanläggningar
och uranbrytning sprider radioaktiv strålning som leder till nedsatt
immunförsvar och cancer m.m. Teknisk radioaktivitet joniserar luften
och höjer därmed dess ledningsförmåga. Detta leder
till att styrkan i det naturliga likströmsfältet avtar, vilket
ökar risken för ett instabilt klimat och påverkar livsfunktioner
hos all levande materia. Radio- och radarteknik och dylikt innebär
ett system av energibärande vågor som normalt inte finns i
naturen. Kraftledningar, elledningar, bildskärmar, TV, radio, hushållsapparater
och liknande innebär negativt verkande växelfält. Moderna
konstfibermaterial som plast och nylon m.m. kan uppladdas mycket starkt
och behålla sin laddning i dagar och veckor, till skillnad från
naturmaterial. De drar till sig negativa joner från luften så
att denna blir alltför positivt laddad. Dessutom lever vi mycket
isolerade från det normala likströmsfältet i naturen i
och med vistelse i betonghus, bilar, tunnelbana etc.
Det har utvecklats olika medel och metoder som tar fasta
på kunskapen om de elektrobiologiska förhållandena och
som används i diagnostiskt syfte eller för att motverka de nämnda
negativa effekterna - förutom givetvis att kunskaperna borde beaktas
i den övergripande samhällsplaneringen och störkällorna
reduceras.
Nu finns det olika blodtest, exempelvis dr Aschoffs elektromagnetiska
blodtest och homeopat Berndt Nilssons geobiologiska blodtest, där
man mäter blodets elektromagnetiska karakteristika för att se
om personen som lämnat blodet är utsatt för någon
strålningspåverkan.
Ett exempel på en reglerande teknik är en
generator i fickstorlek som avger ett pulserande magnetiskt fält
med en frekvens av 7,8-10 Hz (pulser per sekund). Genom att bära
generatorn nära kroppen söker man motverka elektromagnetiska
störningar i miljön och upprätthålla en normal elektromagnetisk
balans i kroppen.