Analytisk trilogi är en psykoanalytisk
metod som syftar till läkning av personligheten genom att förändra
tankesätt och attityder.
Den analytiska trilogin - tidigare kallad integrerande
eller integral psykoanalys - har utarbetats av den brasilianske psykoanalytikern
Norberto Keppe. Han har sina rötter i traditionell psykoanalys, men
avviker från Freuds tankegångar i flera avseenden. Han har
också påverkats av Sokrates, Kierkegaard och Viktor Frankl.
Den analytiska trilogin introducerades i Sverige vid mitten av 1980-talet.
Trilogin handlar om föreningen av de tre områdena
känslor (andlighet), tanke (filosofi) och handling (vetenskap). Det
är både en teori om hur människans kropp och själ
fungerar, samt en praktisk metod för att hantera mänsklig problematik
och utveckling.
Metoden utgår från förhållandet
att tankar och känslor påverkar både kropp och själ.
Meningen är att man skall lära sig förstå hur felaktiga
tolkningar av verkligheten och felaktiga tankemönster skapar såväl
kroppsliga som fysiska problem. Man skall bli medveten om sina destruktiva
tankemönster och värderingar, få insikt i de inneboende
möjligheterna till förändring och lära sig ändra
sin tankeinställning.
Enligt Keppe har felaktiga livsattityder ofta blivit
en del av personligheten. Verkligheten negligeras eller förvrängs
som ett resultat av vad han kallar theomani (av theos = Gud, och mania
= egoism, självförgudning): människans krampaktiga försök
att vara helt fullkomlig, utan fel och brister, och hennes sätt att
bete sig som om hon vore skapelsens härskare genom att vägra
anpassa sig till den verklighet hon delar med allt annat liv. Detta sätt
att censurera medvetandet i förhållande till verkligheten kallar
Keppe för inconscientization - att göra sig omedveten om något
som redan är känt. Förnekandet av verkligheten gör
att vi hamnar allt längre bort från den friska kärnan
i personligheten. Här skiljer sig den analytiska trilogin från
den freudianska analysen: Keppe anser att en person blir sjuk av det som
döljs och förnekas - inte av det han eller hon är omedveten
om.
Grunden i den analytiska trilogin är att människan
själv kan välja sin livsinställning och att en förändring
av livsattityder kan påverka immunförsvaret och mobilisera
individens egna inneboende läkande resurser.
Ett viktigt begrepp är interiorisering (av latinets
interior = inre). En person förlägger gärna orsaken till
sin ohälsa eller sitt destruktiva beteende på faktorer som
ligger utanför henne själv, som ett sätt att frigöra
sig från skuld och ansvar. Den analytiska trilogin strävar
efter att hjälpa personen att i stället förlägga den
negativa projektionen innanför sig själv - det gäller att
ta ansvar för sina egna upplevelser och känslor. Då kan
kroppen slappna av, och alla delar av personligheten kan samverka i den
läkande processen.
Terapimetoden bygger på samtal mellan analytiker
och den analyserade, dock inte ansikte mot ansikte - det är sig själv
man skall fästa blicken på - utan enligt freudiansk "soffmodell".
Man arbetar både med individuell analys och gruppterapi.
De problem som den analytiska trilogin tar sig an är
bl.a. fysisk och psykisk ohälsa och olika destruktiva beteenden.
I handlingsprogrammet ingår sådant som rådgivning för
enskilda och familjer, fysisk och psykisk hälsovård samt rehabilitering
av drogmissbrukare och f.d. fångar; det senare har dock hittills
inte varit aktuellt i Sverige.