Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Lungört

Lungört
Lungört | Foto: Bif
Pulmonaria officinalis

STRÄVBLADIGA VÄXTER

Boraginaceae

Liksom hundtunga, förgätmigej och gurkört hör lungörten till familjen strävbladiga växter. Den växer i skogar och lundar och utvecklar redan tidigt på våren sina blommor, som till att börja med är röda och sedan antar en blåviolett färg; till formen liknar de gullvivans blommor. Liksom gullviva har lungörten två olika blomtyper för att undvika självpollinering; blommorna skiljer sig åt i fråga om pistillernas stiftslängd och ståndarnas placering.

Blomstjälkarna vissnar under sommaren och ersätts av en bladrosett som utvecklar sig från särskilda utlöpare från jordstammen. Bladen är ibland vitfläckiga och företer en viss likhet med en lunga, varför örten i enlighet med signaturläran kom att användas mot lungsjukdomar.

Men örtens rykte som botemedel mot tuberkulos var överdrivet- trots flitig användning av lungört dröjde det ända till andra hälften av 1900-talet innan denna svåra folksjukdom var besegrad. Lungörten var tidigare ett uppskattat medel mot heshet, hosta, astma och bronkit. Utvärtes användes den ibland vid sårbehandling.

OBS! Bör ej användas på grund av sitt innehåll av cancerframkallande ämnen!

Förekomst: Mindre allmänt i lundar och rikare skogsmark upp till Hälsingland; saknas på Gotland och längs västkusten. Inte sällan odlad som prydnadsväxt.

Kännetecken: En 15-30 cm hög flerårig ört. Hela plantan är glest hårig. Bladen är vanligen fläckiga. Stjälkblad lansettlika med tvär omfattande bas; jordblad långskaftade i rosett, hjärtlika. Blommor först röda. senare blå (maj), i ett gaffelgrenigt ensidigt knippe. Foder rörformigt med 5 flikar. Krona trattlik med 5 flikar längst ut och med hårknippen i svalget; ståndare 5, pistill 1. Delfrukter 4, äggformiga nötter. Jordstam tunn.

Använda växtdelar: Ovanjordiska delen.

Innehållsämnen: Garvämne, kalium, kiselsyra, saponin, allantoin, pyrrolizidinalkaloid, det senare uttalat cancerogent.

Medicinsk verkan: Adstringerande, upphostningsbefrämjande, slemlösande, urin- och svettdrivande.

Användning: Tidigare vid hosta och lungsjukdomar.