Följ oss på facebook
Alternativmedicin
Svenska

Gråfibbla

Gråfibbla
Gråfibbla | Foto: Anne Burgesse
Hieracium pilosella

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Fibblesläktet är det ojämförligt formrikaste bland de korgblommiga växterna i Norden. Det finns hundratals arter, som nästan alla har gula blommor. Bland dessa förekommer ett mycket stort antal småarter. Gränsdragningen mellan arterna och bestämningsarbetet blir därför ofta besvärligt. Gråfibblan, som är ett av släktets få medicinalväxter, är emellertid lätt att känna igen. Den bladlösa stängeln bär en enda, gul, undertill vanligen rödaktig blomkorg. De blågröna bladen sitter vid marken eller i spetsen på rotslående utlöpare och är håriga. Den växer i soliga lägen på torr, näringsfattig mark, där den ofta bildar sammanhängande mattor.

De antika författarna nämner gråfibblan. Växten omtalas för första gången på 1100-talet i en skrift av Hildegard av Bingen. I folkmedicinen har man använt gråfibblans mjölksaft vid sårbehandling verkar starkt adstringerande - och till att förbättra synförmågan. Det vetenskapliga släktnamnet kommer av latinets hierax, hök, och syftar på föreställningen att höken skärper sin syn med hjälp av fibblans saft. Växten kom länge till användning t.ex. i form av pulver mot näsblod, som stoppande medel vid diarréer samt vid kurer mot inälvsparasiter och Maltafeber.

Förekomst: Allmän från Skåne till Jämtland, sällsynt till Västerbotten. Växer på torra gräsbevuxna backar, betesmarker och vägkanter.

Kännetecken: Liten, flerårig ört, 5 15 cm hög. Stängel bladlös och hårig Blad i en rosett vid basen, på översidan gröna eller blågröna, på undersidan täckta med ett grått filtlager; elliptiska med talrika långa har. Blomkorgar klargula (juniseptember), ensamma, med talrika strålblommor; på undersidan av spetsarna ibland med röd anstrykning. Håriga, foderliknande holkfjäll. Frukter med smutsvita hårpenslar Vanligtvis bladiga utlöpare som kan slå rot. Smak bitter.

Använda växtdelar: Hela den ovanjordiska delen av växten, färsk och torkad.

Innehållsämnen: Bitterämne. Kaffein- och klorogensyra. Umbelliferon- och luteolin- 7-beta-glykosid.

Medicinsk verkan: Urindrivande, adstringerande. Antibrucellos verkan tillskrivs halten av umbelliferon.

Användning: Vid ödem. Tidigare vid infektion med Brucella abortus och B. melitensis, Maltafeber.