Hydrastis Canadensis

Gulrot

Förekomst: Hydrastis (fam. Ranunculaceae) växer i östra Nordamerika och Kanada. Den föredrar platser som är täckta av förmultnade löv. För tinkturen används de torkade rötterna.

Toxikologi: Växten innehåller alkaloiderna hydrastinin, berberin och canadin, samt fett, garvämnen och mycket stärkelse. Hydrastinin verkar förlamande på N. vagus och andningen, vidare framkallar giftet delirier, svag puls, hjärt- och cirkulationsstörningar samt huvudvärk, yrsel, kräkning och diarréer. Den homeopatiska prövningen är ännu ofullständig. Medlet verkar i huvudsak på slemhinnorna i magtarmkanalen och de övre luftvägarna. Sitt rykte som cancermedel fick Hydrastis genom klinisk erfarenhet.

Etiologi: Följd av kroniska variga slemhinneaffektioner, cancer, djupgående slemhinne ulcerationer, läkemedelsmissbruk.

Modaliteter: Sämre: på natten, kyla, beröring, (ulcus), vid förstoppning, vid aptitlöshet.

Konstitution: Blek, kall, torr, elak, omtöcknad, förfallen.

Indikationer: Hydrastis är ett djupverkande slemhinnemedel vid tjocka, sega, blodiga, gulaktiga sekret som trådar sig. Kroniska katarrer i de övre luftvägarna, stomatit, gastrit, tarmkatarr med förstoppning, kronisk förstoppning, colitis mucosa efter läkemedelsmissbruk, fluor i klimakteriet, myomblödning (beprövad). Kronisk mastit (corynebacterium pyogenes).

Potens: D6 - D30.

Jämförelse: Carbo animalis, Kalium bichromicum, Kreosotum, Sepia, Alumina.