Conium Maculatum

Odört

Förekomst: Odörten växer i Europa och Asien. För beredning av urtinkturen används den färska blommande örten. Giftigheten är känd sedan antiken (Sokrates död).

Toxikologi: Den aktiva beståndsdelen comin, en alkaloid, framkallar i höga doser: yrsel, svaghet och förlamning i extremiteterna, huden blir blåaktig med en känsla av svår kyla och myrkrypningar; pulsen blir svag och långsam och döden inträder genom andningsförlamning. Homeopatin ger oss möjlighet att använda denna giftiga växt som läkemedel. Läkemedelsbilden visar följande huvudriktningar:

1) Hud och slemhinnor, lymfsystem och exkretoniska körtlar.

2) Endokrina systemet, framförallt könsorganen.

3) Hjärna och ryggmärg.

Etiologi: Följd av sinnesrörelse, sorg, obesvarad kärlek. Följd av ödets slag, andlig överansträngning, sexuella excesser med även avhållsamhet. Följd av stöt och slag (tumör), hög ålder.

Modaliteter: Sämre: att ändra läge, att vrida sig i sängen (yrsel), samlag, sädesavgång, på natten, vid uppvaknandet på morgonen, av sömn, alkohol, kroppslig ansträngning.

Bättre: mat, vila, uppskattning.

Konstitution: Röd, varm, fuktig, barnslig, ängslig, pratsjuk, onaturlig, darrig.

Indikationer: Cerebralskleros, hypertyreos, multipel skleros, bronkit, emfysem, prostatahypertrofi, tumörer i testiklar och mamma, myom, tremor.

Potens: D6 -D200.

Jämförelse: Barium, Strontium, Aurum, Calcium fluoricum, jodum, Phosphorus, Magneslum carbonicum. Argentum nitricum har stor likhet med Conium och därför följer medlen bra på varandra.