Cimicifuga Racemosa

Svart ormrot

Förekomst: Actaea. racemosa tillhör familjen Ranunculaceae, förekommer i Nordamerika och är en gammal medicinalväxt hos indianerna. För tinkturen används den färska rotstocken.

Toxikologi: Växten innehåller flera glykosider, ett saponin, garvämnen, salicylsyra och alkaloider. De farmakologiska kunskaperna kring Cimicifuga är ännu ofullständiga. Förgiftningar är sällsynta. LEWIN berättar att 12 g urtinktur ger: "Huvudvärk, yrsel, ångest, ledsmärtor, ögonrodnad och svag puls". Enligt HALE's läkemedelsprövning framkallar Cimicifuga först stor retning av nervsystemet, som övergår i djup utmattning. Den ringaste retningen leder till nervösa utmattningstillstånd. Medlets verkingsriktning är: psyket, det neuromuskulära systemet och de kvinnliga könsorganen - "det artralgiska - myalgiska - neuralgiska symtomkomplexet". (DONNER).

STIEGELE säger: "Blixtrande smärtor som strålar från nacken till bakhuvudet med känslan som om en sprint satt i nacken svarar omgående på Cimicifuga". För övrigt har Cimicifuga en Pulsatilla-liknande effekt.

Etiologi: Följd av klimakterium, utebliven menstruation, undertryckning. Följd av hormonbalansrubbning, mano-depressiv sinnesstämning.

Modaliteter: Sämre: sinnesrörelse, kyla, väta, plötslig rörelse (ändå motorisk oro), tryck, (kan inte ligga på den sjuka sidan).

Bättre: reumatiska besvär under menstruationen. När psyket är bättre är kroppen sämre och tvärtom.

Konstitution: Blek, kall, fet eller mager, retlig, rastlös, girig, hysterisk.

Indikationer: Klimakteriebesvär, ledgångsreumatism med endokrint samband hos tjocka kvinnor. Hormonellt betingad migrän. Besvär efter underlivsoperation hos kvinnor (kastration). Sömnstörningar och hjärtbesvär i klimakteriet, Depressioner, psykoser och maniska tillstånd hos kvinnor i alla åldersgrupper (pubertet, graviditet, barnsäng, amning, klimakterium).

Potens: D6 - D12 - D30.

Jämförelse: Caulophyllum, Pulsatilla, Sabina, Sepia.